…
Har plågat gräsmattan med en klippning "in the midday sun". Inte för att det behövdes överallt efter denna lokalt regnfattiga sommar, men för att i alla fall hålla ner ogräsen. De växer ju alltid bäst här på denna jord.

Tankarna har gått till det onda i Norge. Till de många unga som fick stunden på jorden kortad av en massmördare. Säkert skulle många ha blivit engagerade i arbete för andra på olika vis. Man kan bli medlem i ett parti för vänskap, fester eller karriär. Men de flesta har ett samhällsintresse och en insatsvilja för det gemensamma. Flera skulle förmodligen släppa partiengagemanget för andra samhällsuppgifter. Andra skulle fortsätta i politiken, på hel-, del- eller fritid.

Jag gissar att även Norge har ett underskott när det kommer till dem som är villiga att ta på sig förtroendeuppdrag. Främst i de mindre och mer undanskymda sammanhangen, men alltför ofta tycks gestalterna fattas även på de stora scenerna. Förutom det värsta, alla personliga förluster, blev det förmodligen också en stor samhällsförlust på personsidan. På olika sätt.

Pratade i förmiddags med en ungdomsvän som är kvar i Oslo med sin familj. Han tycker att lokala media i stort har hanterat tragedin nyktert och bra, utan övertoner och överdrifter. Han hoppades att ansvarsfrågor och förebråelser bland de drabbade skulle kunna hållas nere på ett vettigt, mänskligt och uthärdligt plan.

Här är en ögonvittnesskildring.