Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Då, nu och kanske sedan

Av , , 4 kommentarer 10

 

…

Visst ser första bilden lite nutida ut, mitt i det gamla? En Grålle från 50-talet, föraren också gissar jag, och så barnstol och passagerare från det nya årtusendet.

Lite fascinerande är det. Traktorn kördes kanske av en 45-årig bonde när den var ny. Då var han (mest troligt var det en han) född kring 1910. Lillparveln som övervakar jobbet från sin upphöjda position skulle kunna få leva till 2110 om världen skulle stå. Ekipaget på bilden skulle med det lite långsökta synsättet kunna spänna över en tidsrymd på 200 år. Ungefär en tiondel av tiden från Kristi födelse.

 

En lite äldre sak från Västra Vänfors. Jag tänker inte på Henry, utan traktorn. Tillverkad och köpt 1924, redan då med punkteringssäkra däck.

Ingen elektronik, inga airbags. Notera vägjärnen på drivhjulen som gjorde det möjligare att köra på väg, men närmast omöjligt på åker.

En liten glimt från Veterantraktordagen i <näsland. Blir kanske fler.

Jens-Rickard

Av , , Bli först att kommentera 8

…

Vid tvåtiden idag hörde jag röster och fötter ute i foajén till expeditionen och på ett ögonblick vällde det in ett litet gäng piggögda femmor som hört att dt saknades lärare och jag skulle ha brännbollen. De undrade när.

En av grabbarna frågade om jag inte hade varit på veterantraktordagen i Näsland. Jo, det hade jag ju.

"-Det är jag som äger Jens-Rickard", sa han. Jag svarade att jag hade bilder på honom och startade datorn. Vi hade 20 minuter kvar till "avslag", eller vad man säger när det gäller en brännbollsmatch.

Jens-Rickard blev en av traktordagens huvudpersoner, eller vad man nu säger när det gäller en kalv.

Jens-Rickard var en väldigt social och trevlig typ som tycktes gilla människor i alla åldrar och ävenledes hundar. Det var lite tjuren Ferdinand över honom, men han verkade vara mer inne på människor än blommor.

Ferdinand, förlåt, Jens-Rikard gjorde en massa glada krumsprång när han inte stod och luktade på händer och folk som ville klappa honom.

Den vederbörligen EU-registrerade tjurkalven pussades även en del med valhunden som han brukar träffa hemma på gården.

Däremot sket han i att skita, trots mycket mat och vatten innan tävlingen. Det var ju så mycket att lukta på. Några som satsat på olika rutor mumlade om Purex och katrinplommon, men det var bara att vänta. Jens-Rickard sköt upp det där en stund, och vem hade inte gjort det med så mycket åskådare. Innan vi gick hem gjorde han det på ruta elva.

Han var en kul prick, liksom sin husse.

Rätten till heltid

Av , , 6 kommentarer 8

…
Kunde inte låta bli att leka lite med överskriften. Jag har just lovat Agneta att försöka hålla ner arbetstiden mot 8 timmar. Det har inte blivit så ofta sen början på augusti, kanske ett par gånger. Ser verkligen fram emot att allt faller på plats och vissa akuta saker löser sig så att arbetsdagen får förutsättningar att bli lite mer normal.

Idag innehöll skolchefsjobbet lite extraordinära inslag av det trevligare slaget. Något hade blivit fel i den schemabrytande planeringen och femman stod utan idrottslärare Min högra hand är också vikarieanskaffare och när det mot eftermiddagen började bränna till sa jag att hon kunde sätta upp mig om det inte löste sig. Vilket det inte gjorde.

Klassen tyckte att jag skulle slopa poängräkningen och vara med istället så det blev lite motion. Efter brännbollen blev det en lek som för min del närmast liknade ett intervallpass. Hoppas gammkroppen inte får några men. Hade nog kunnat spara dagens träning efter den genomköraren, men tror inte det vore klokt. Ska strax ge mig iväg.

Det riktigt svåra

Av , , 2 kommentarer 6

…
Nu börjar det riktigt svåra arbetet i Libyen.

Visst är det, i alla fall inledningsvis, oerhört svårt och gräsligt att organisera motstånd, att rasera strukturer, döda och dö. Men nu ska det byggas ett land, en fungerande samhällsgemenskap där man t.ex. tolererar olikheter i bakgrund och tankar. Där man inte tillskriver hela stammar och klaner brott och egenskaper som vissa företrädare uppvisat. Där man vill och strävar efter att förlåta och glömma. Den besegrade gruppen är inte obetydlig. Förhoppningen är framöver en fungerande demokrati, detta i ett land där man aldrig varit i närheten av något liknande.

Jag tror inte det blir lätt. Lycka till Libyen!

Verktyg från G4S-rånet

Av , , 2 kommentarer 7

Grannen kom nyss in med lite dagsfärska bilder som han tagit från en riksbekant apparat. Helikoptern som stals och användes vid G4S-rånet.

Även dagens pilot var med på ett hörn. Ja inte i rånet, men efter att ha jobbat på flygföretaget i tre veckor innan brottet låg han förstås lite pyrt till. Han fick en ny erfarenhet, ett lite dramatiskt gripande med handbojor och sånt.

En lite speciell detalj var att rånarna inte skadade helikoptern alls, man skadade ”bara” G4S-personal psykiskt för kortare eller längre tid. Några kanske för alltid. De brytmärken som ändå finns som minnen av händelsen tillfogades av det andra laget när helikoptern hittades.

Det var det här rånpiloten såg när han adrenalinstinn och med hög puls gjorde sitt livs misstag.

Det var bland annat det här Henke såg när han gjorde en av sina mer speciella flygturer. Vännäsby by Umeälven. Strax nedanför förenas den med Vindelälven. Bilderna från luften är tagna genom lite mjölkiga rutor.

Här ser man den fria och outbyggda VIndelälven komma svängande ovanför Vännäsby. Härikring finns mycket vatten, mycket strand och mycket fina ställen att framleva sina dagar på.

Industriområdet i Vännäs där också Liljaskolan bedriver mycket av sin verksamhet. Uppe till vänster i bild övningsområdet för entraprenadmaskinerna där fotografen huserar ganska ofta.

Hemtrakterna och Vännäs kyrka som faktiskt ligger i Vännäsby.

 

Västerbottnisk triumf

Av , , 6 kommentarer 19

…
Jag vet få politiker i nutid som fått ta så mycket förakt och motstånd som Maud Olofsson. Inte minst från sin hemmaregion har hon fått ta skandalöst mycket orättvis kritik.

En enda gång har jag träffat henne. Hon satt ensam i avgångshallen på Bromma och jobbade med livvakten i närheten. Jag gick förbi och sa ett tack för det arbete hon la ner. Den slitstarka ministern log och sa tack.

Jag tycker det är oerhört glädjande att hon nu har fått uppdraget att ingå i en rådgivargrupp som skacoacha USA:s utrikesminister Hillary Clinton i vissa kvinnofrågor. Här hemma har hon inte fått överdrivet mycket stöttning, varken av män eller kvinnor. Hon har en enorm erfarenhetsbank, inte minst vad gäller exempel på hur man som kvinna kan få möta särskilt elakt motstånd. Hoppas att hon kan omvandla och omsätta det i något positivt för andra.

Lycka till i uppgiften och framtiden Maud!

Litet ljus i mörkret

Av , , Bli först att kommentera 5

…
MP:s språkrör säger saker som tyder på stor förståelse för att det nu sker något mycket stort och allvarligt i världen. Något som kommer att påverka oss i vardag och framtid. Mer eller mycket mer.

Det blir idag spännande att se och höra om fler förstår och väljer att ge uttryck för det. Eller mest bara försöker använda det som händer för egna syften.

Skulle man välja den vägen tror jag att man skulle motverka sagda syften. Nu begriper de flesta att vi sitter i samma lilla båt på ett väldigt stormigt hav som vi inte har nämnvärda möjligheter att påverka.

Om cannabis

Av , , 12 kommentarer 6

…

Idag fick jag återigen vid ett personligt möte uppleva hur mycket jag hatar dessa droger. Inte alls dem som missbrukar, men drogerna.

Bland annat därför sätter jag in ytterligare ett par länkar till DN:s viktiga serie om cannabis och hasch.

Först har vi enlista från Folkhälsoinstitutet över hur dessa droger orsakar psykisk ohälsa. Sen en mer specifikt om haschpsykosen.

 

Senkvällspromenad och funderingar

Av , , Bli först att kommentera 4

…

Efter en dag som innehållit både det ena och det andra blev det en oväntad promenad med doktorn.

Vi brukar ofta se ljust på tillvaron, men nu var det mörkt när vi gick. Jag tror han har tjyvtränat för han hade en hiskelig frekvens och längd på stegen ikväll. Kan också vara att jag tränat för lite.

Vi jämförde våra arbetskommuner och kom fram till att vi trivs i de mindre sammanhangen där man exempelvis får och måste vara lite uppfinningsrik och där man ofta ser resultat av det man gör.

Jag har fått träffa ett halvt dussin arbetskamrater eftersom jag varit i Näsland utanför Bjurholm idag. Ytterligare ett drygt dussin vänner och nya eller gamla bekanta har pratat skola med mig och flera har välkomnat mig till kommunen. Det är glädjande.

Samtidigt kan man fundera hur det blir när "smekmånaden" är över. När det ena eller andra drabbar skolan, man tydligt misslyckas rejält med något eller det är dags att löpa gatlopp i media för något annat. Då kan det finnas baksidor med att ha en relation till en relativt stor del av kommunens invånare.

Livet är spännande.

 

Adjö till politiken

Av , , 6 kommentarer 14

…
Idag har jag pratat med VK:s Ingvar Näslund och bett att man ska ta bort mig från opinions- och politikerbloggarna. Det tycker en och annan säkert att man skulle ha gjort för länge sedan då jag inte bara skrivit politiska inlägg.

Det handlar nu inte om det, utan om att jag räknar med att vara tjänsteman under i alla fall ett halvår framöver. Då ska man väldigt uppenbart tjäna alla invånare, oavsett åsikter och inställning. För att markera det och för att det sannolikt blir mer skola i bloggtexterna tog jag just bort mitt "(M)" från bloggnamnet och försvinner strax från politikerbloggarna.

Saken ska inte feltolkas och riktigt adjö blir det inte. Jag slutar inte som kommunpolitiker hemma i Vännäs. Mitt kommunala jobb är tidsbegränsat och därför fortsätter jag tills vidare ungefär som tidigare.

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se