…
Sagt är sagt.

Doktorn och jag hade avtalat promenad vid kvällningen. Det tunga regnet påminde om vattnet från en uppåtriktad vattenslang. Det studsade sen mot asfalten innan det kastade runt över gatan i vinddrivna vattenmoln. Alltmedan träden frustade och vrenskades som stora hästar. Det var inte upplagt för en myspromenad.

Jag bjöd doktorn på en liten glipa när jag beskrev vädret för honom. Han nyttjade den inte, utan föreslog en kortare tur. Som karl och allt kan man i såna lägen förstås inte vika sig.

Efteråt droppade det från Skelleftebränslen-kepan och vattnet hade funnit sig oväntade vägar. Jeansen vägde nog tre gånger så mycket. Gore-tex skornas stora svaghet, att ha en öppning längst upp, blev tydlig.

Men det var onekligen uppiggande.