…

I går ringde en lite stressad dam med ansvar för att skrapa fram ersättare till regionfullmäktige. Jag hade tittat på dagordningen och särskilt en av de bifogade handlingarna, men inte mer.

Hon sa att jag var hennes sista möjlighet och undrade om jag kunde ersätta Johan Söderling i dagens fullmäktige. Jag bad om 30 minuters respit, men meddelade sedan att jag inte kunde. Dagen var för full med saker, både på kommunhuset och Castorskolan.

Dels var det genomgång av rekryteringen till verksamhetschef i Bjurholm, det var kommunens ledningsgrupp där jag hade några ärenden jag ville ha svar på och en hel del ogjorda uppgifter för övrigt. Inte minst var det Kenyabilderna som skulle visas för Barbros 6:or nu när de läst färdigt Afrika. Det blev nej till regionfullmäktige.

Om några tycker att jag prioriterade fel så kan jag i alla fall säga att jag drog en lans för samhällsengagemanget i sexan. Det var ganska lätt utifrån bilderna från skolan i Mombasa där en stor grupp elever hade "parlamentsdebatt" kring den veckans kontroversiella påstående, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Man skolade sig för att kunna argumentera och ta samhällsansvar under ordnade former. En hel del gick just i sexan.

Jag ställde den retoriska frågan om det kanske satt någon framtida Bjurholmspolitiker, något kommunalråd, någon riksdagsledamot eller statsminister i klassen och några tjejer och killar sträckte leende på sig.

Om dagens föräldrar och vuxna vill ha några som tar hand om dem och samhället i framtiden bör man nog uppmuntra sina barn att bry sig och ta ansvar för det gemensamma också. Det kommer inte att hålla att bara slentriangnälla på "politikerna" samtidigt som man menar och tror att allt ska fungera även i morgon. Liksom av sig själv.

Slentriangnället har för övrigt inte med sig något gott någonstans.