…

Fick nyss lite tankar via VK:s sida med husaffärer.

Utvecklingen på landsbygden och i många byrika kommuner hämmas av att många hus som blir tomma inte säljs. Arvingar, dödsbon eller utflyttade låter ofta bli att sälja huset man sällan nyttjar. Det kan vara känslomässiga skäl eller att man får för lite för det. Man tänker kanske ha det som sommarstuga, man själv eller efterkommande vill ha möjligheten att flytta tillbaka. Ibland kan det bli som tänkt, men ofta är det enda som sker att huser förfaller.

Marknadsläget och prisutvecklingen gör att det inte heller är idé att bygga nytt, om man nu har sådana möjligheter. Bankerna beviljar dessutom sällan lån i annat än mycket stadsnära byar. Effekten blir att alltfler byar krymper ihop och de som skulle vilja bli bybor får leta någon annanstans. Kommuner går miste om skatteintänkter och arbetskraft.

Det är förstås en helt personlig fråga om man vill sälja, det kan finnas tusen goda rationella och känslomässiga skäl att behålla ett gammalt hus. Men tänk vilken betydelse det skulle ha för många kommuner om t.ex. vart femte hus som "mest bara står" kom ut tll försäljning och en eller några barnfamiljer kom ut till var och varannan by. Bylivet passar inte alla, men många som vill uppleva det förhindras.

Fundera, kanske är det vettigt att hyra en stuga om det är få dagar du brukar spendera i hemtrakten. Istället får du se mammas och pappas hus fyllas av liv och rörelse och bidra till att bygden lever vidare.

Och du slipper underhållet och vattenskadorna!