Det här trodde jag Inte i morse. Jag hoppades, men tvivlade.

Efter att på förmiddagen ha brottats med det senaste från Sadi…förlåt, Statistiska Centralbyrån kom jag omsider ut från Bjurholm till Agnäsbacken. Morgonens dova snöväder syntes inte till. Solen flödade och elever och lärare sken ikapp med den, för att inte tala om Castorkökets personal.

Tyvärr har jag ingen bild på dem när de brassade hamburgare på en stor grillvagn. Man hade flyttat ut allt man behövde för att föda ett par hundra elever till Rågbergets parkering. Det är sånt som inte sker när man har lätt att hitta orsaker att låta bli besvärliga saker, men som förekommer där man har en fallenhet för möjligheter.

Själv hann jag bara åka 1,5 timme, men det var nog ganska lämpligt känner jag nu, i mina ben. Till friluftsdagen i mars ska det tränas en smula.