Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Med och för barnen

Så här dagen efter världsbokdagen tänker jag på att jag nyss såg en uppgift från SR om att bara 34 % läste högt för sina barn "0-9 år".

Två tredjedelar läser inte för sina små barn. Det låter fattigt och sorgligt och lovar inte heller gott för skolan och utvecklingen i vårt land. Om aldrig läsningen och boken blivit viktig hemma blir det en tuff uppgift att starta den utvecklingen i skolan.

Det stod faktiskt 0-9, och det är inte så dumt som någon kanske tänker. Det finns forskare som menar att det är verksamt och viktigt att läsa högt för barnen redan innan de är födda. Att den lilla hjärnan som registrerar musiken där inne också tidigt, tidigt lyssnar till de talade orden och börjar söka sammanhanget innan vi tror det är möjligt.

I en tid när hälften (!) av alla treåringar sägs vara ute på nätet minst någon gång varje vecka förstår man om det är svårt att locka till läsning och ro med bara fantasins effekter. Men ack så viktigt. Kanske både för relationen och för "evolutionen", språkets framväxt och utveckling.

Jag kan förstå att många som själva sliter med lässvårigheter kanske tänker att deras läsning inte är så betydelsefull. Utan att ha haft barn tror jag att jag kan säga att man ska kasta de tankarna i sopkorgen. Jag vet en som hade sin stakande, långsamma, lågutbildade grovarbetarpappa som barnkammarläsare i barndomen och som minns de stunderna med värme och glädje. Barnen i den familjen blev snabbläsande bokslukare och bitvis akademiker och utbildare.

Du vet ju vad Einstein rekommenderade en småbarnsförälder med ambitioner för sina barn. "Läs sagor!" När föräldern ville veta vad man skulle göra efter det stadiet sa Einstein: "Läs ännu mer sagor!".

Du som har fått barn som gåva, ta tiden, begränsa den elektroniska konsumtionen något och läs med ditt barn. Den tiden och möjligheten kommer inte tillbaka. Det kan vara ett av de största arven du kan ge dem.

Etiketter: , , , , , , , ,

3 kommentarer

  1. Kicki Hedlund

    Läste böcker för barnbarnet i helgen om bl.a. ”Totte går till doktorn” vilket var roligt även för mormor:) Det kanske är vi vuxna som inte har barn i åldrarna 0-9 år som får ta större ansvar vad gäller bokläsning för barnen. Självklart är det önskvärt att föräldrar säger ”Nej, jag kan inte komma på möte för jag ska hem och läsa för mitt barn kl. 19.00 när det är läggdags”. Men hur skulle då exempelvis skolan betrakta en förälder som inte kommer på föräldramöten? Eller vad säger Idrottsföreningen om de föräldrar som inte hinner baka till fikaförsäljningen för att de gör andra prioriteringar (läser för sina barn)? Ekvationen går inte ihop.

    Dagens föräldrar till barn 0-9 år har det inte lätt. Tur att jag bara är mormor och mamma till vuxna barn/tonåringar 🙂

  2. Jan Nilsson

    Svar till Kicki Hedlund (2012-04-25 00:15)
    Det är inte alltid lätt att få ihop det idag, så är det nog. Inte förr heller gissar jag. Men det är en ganska stor förändring som skett ganska snabbt. Enligt SR läste 74 % av föräldrarna för sina barn 2003 och nu 34 %. Stämmer det är det en halvering på mindre än tio år. Få har kanske möjlighet att läsa varje dag, men jag har fått en del feedback idag av några olika som försöker få ihop det så.
    Träffat några mormödrar också som liksom du berättat om hur roligt det tycker det är med lässtunderna med barnbarnen. Så var det nog förr också, inte minst på landsbygden där många bodde nära varandra och den aktiva generationen ofta hade ett ofantligt slit och lite fri tid.
    Tycker själv det är gruvligt roligt att läsa för barn, när man får tillfälle.

  3. Conan

    Det som är viktigt har man tid för. Tycker man inte barn är viktiga, så läser man inte för dem. Man har små barn i så få år, att man kan prioritera dem då, och gå på puben/träning/fika mm senare i livet.

Lämna ett svar till Jan Nilsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.