Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Lotten Lindström till minne


Sociala medier låter oss ibland lära känna människor vi aldrig har mött. Inte riktigt på riktigt, men en bit på väg.

Så blev det för ganska många av oss med Lotten. Man behövde sällan fundera över vad hon tyckte och inte heller vilket humör hon hade i skrivande stund. Lotten gjorde intryck och avtryck, ibland genom att vara både personlig och hisnande privat. Hon hade en intensitet och rakhet i språket som kombinerades med ovanligt sinne för nyanser, både på nätet och på papper. Ibland blev hon härligt otidsenligt mångordig, en slowfoodskribent i en 140-teckens fastfoodtid.

Jag gissar att hon var omtyckt som lärare och att hon hörde till dem som berörde även i skolan. De som engagerar sig i människor, kommunicerar och är nära vän med språket gör ofta det.

När jag i lördags hörde att hon oväntat dött och sedan läste den definitiva dödsrunan som bar hennes bild så kändes det mycket overkligt. 38 år och intensivt levande och sen bara död en morgon i september. Själv hade hon enligt runan tydligen oroats av något, men fått lugnande besked dagen innan hon dog.
Det är väl rätt att bloggar tas bort när bloggaren dör, men det kändes tomt att inte kunna läsa något i hennes stora arkiv på vk.se i går. Det var som om den skrivande handen dragits upp ur vattnet och vattenspegeln momentant slutit sig och raderat bort alla märken av att handen funnits där. Det känns inte bra.

Vi har som sagt aldrig setts, men har bytt många ord och meningar. Vi var oense i mycket, som politik och andliga frågor, med vi delade saker som nyfikenheten, människointresset och känslan för landsbygden. Jag hade respekt för Lotten Lindström som träffsäkert nog hette @someljest på Twitter.

Hennes död understryker att vi människor ingenting vet om vår morgondag, vi vet inte när tiden under solen är slut.

Etiketter: , , , , , , , , ,

13 kommentarer

  1. Andreas Holmberg

    Varför ska bloggar tas bort när bloggaren dör? Hoppas för den historiska dokumentationens skull (i både ord och bild) att åtminstone din blir kvar även om du dör. Skulle det sista aldrig ske (”vi skola icke alla dö”) lär den däremot snabbt bli definitivt inaktuell!

    Fint skrivet om en av mina efterträdare på Luspengymnasiet. Jag tänker på jesusordet: ”Gud är inte en Gud för döda, utan för levande.” Med det ofattbara tillägget: ”Ty för honom är alla levande.”

    Men det förtar inte dödens allvar.

  2. Gunilla läsare

    Fint skrivet. Jag läste ofta Lottens blogg och tyckte mycket om det hon skrev. Tack för att du skriver så fint om henne. /Gunilla

  3. Stina Jansson

    Fantastiskt formulerat Jan, jag känner igen så mycket av det du skriver i hur jag själv uppfattat Lotten, trots att hon och jag varken träffats eller haft kontakt av mer personligt slag än via bloggen och twitter. En person som satte ett avtryck var hon i alla fall.

  4. Jan Nilsson

    Svar till Andreas Holmberg (2012-09-17 04:36)
    Jag har tagit det som ganska naturligt att bloggar tas bort. Dels kan de flesta tro att den här vardagsskribenten lever och ganska ofta har man kanske varit inblandad i diverse ordväxlingar som blir småttiga när livet flytt. Men, frågan är berättigad när man tänker efter. Varför ska en blogg bort? Kanske man skulle kunna lägga upp avslutade bloggar i ett arkiv? Eventuellt efter att närstående fått göra en gallring. Undrar förresten om tidningen äger dem?

    Men som du säger, en dag blir både vardagsbanaliteter och alla andra jordetexter och dokumentstioner komplett inaktuella. 🙂

  5. Jan Nilsson

    Svar till Gunilla läsare (2012-09-17 14:09)
    Tack. Några av bloggkollegorna hade skrivit om henne sedan hon så oväntat dött. Men det kändes som om en så stor del av vk-bloggen som Lotten skulle ha minst en text till.

  6. Jan Nilsson

    Svar till Stina Jansson (2012-09-17 21:22)
    Tack Stina. Sociala medier är ytliga, flyktiga och grunda till sin natur, men en viss människokontakt och människokännedom kan de förmedla. Lotten stack ut.

  7. Kicki Hedlund

    Oj, vad tragiskt. Jag minns att Lotten sköt några salvor på ett blogginlägg jag gjorde för ett par år sedan. Hon fick aldrig någon replik på det då vi bestämde att inte föra den diskussionen i media. Minns du?

    Det jag tänkte när jag läste ditt inlägg till Lottens minne var att det kunde ha varit jag. Döden är oftast närmre än vi tror även om vi ibland kan ha föraningar. Jag sänder en tanke till hennes anhöriga. Vi är nog många som sörjer och jag tillhör också kategorin bloggare som känner sorg och saknad trots att vi aldrig mötts.

    /Kicki

  8. Maria Skiddi

    Men herregud vad säger du???? jag går in här nu och läser och fattar nada- är Lotten död? var när hur? Jag har varit bortrest, men oj vad ledsen jag blev…

    Jag ska försöka leta på nätet nu och mina tårar rinner.

  9. Jan Nilsson

    Svar till Kicki Hedlund (2012-09-20 18:55)
    Jo, det kunde blixtra till ibland. Det hörde till bilden av den temperamentsfulla profil hon var.

    Det verkar vara många som missat hennes oväntade död. Det har kommit kommentarer muntligt också.

  10. Jan Nilsson

    Svar till Maria Skiddi (2012-09-21 13:06)
    Det är tyvärr obegripligt sant. Vet inte om runan i VK finns på nätet, men kolla om du inte redan gjort det. Leta annars reda på en VK från lördagen15/9.
    Hon dog tydligen i sömnen någon vecka därföre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.