Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Förskoleinvigning

Av , , Bli först att kommentera 7

Vännäs är en växande kommun, inte bara i fasta tal. När man har riktigt stor andel barn och unga så är det riktigt mycket tillväxt på gång och Vännäs har faktiskt den största andelen barn upp till 16 av alla Sveriges kommuner.

I lördags visade det sig även genom att en ny förskola invigdes, ”Lägret” uppe på det gamla flygplatsområdet. Sju nya avdelningar har kommit till på relativt kort tid, vilket är mycket för en kommun i Vännäs storlek.

Långt borta i mitten av bilden ser vi förskolechefen Anna Tjäderborn, konstnären Sofie Weibull, skolchefen Tomas Åström och nämndsordförande Per-Erik Lundmark som fick äran att inviga förskolan. Alla hundra besökarna lyssnade som synes inte jättenoga till allt det fina som sades. 😉

Vi kan ta och följa med skolchefen Tomas Åström ut i skogen som finns inom Lägrets staket.

Här finns det lagom spännande saker att upptäcka och utveckla sina förmågor på.

Själva skogen och de slingrande stigarna är förmodligen spännande nog för en del.

Utforskande av den pedagogiska markskulpturen ”Tio armar – hundra stenar”.

Balansakt på samlingsplatsen som man framöver hoppas ska vara bevuxen av frodigt och slitstarkt gräs.

På den lite böjliga men starka ”Spindeln” som har en av skogens lampor under sig och som kan bli en spännande grotta under vita vintrar. Sofie där lite till höger ser ut som om hon funderar på nästa installation.

Spindeln lockade många.

Kicki Larsson och Maria Karlsson fullbordar planteringen av bollpilen som Per-Erik Lundmark tidigare petat ner.

Och då är det dags att titta lite inomhus.

Fredagsmys på Arlanda

Av , , Bli först att kommentera 6


Håhåjaja. Kroppsklockan är snart nio och dagarna här innan har varit väldigt intensiva. Tröttheten är påtaglig och Arlanda inte så inspirerande.

Det är däremot sällskapet. Jag kommer att sakna Västerbottens skolchefer nu när jag snart avslutar den banan. De är inte vilka som helst och har sett olika saker på resan genom livet. Det finns alltid samtalsämnen och olika infallsvinklar på ämnen som kommer upp.

När vi landar väntar en annan uppgift, inte sängen. Där framåt tiosnåret blir det att byta kläder och åka och hämta årets tilldelning av älgkött för malning och paketering.

Jag hade kunnat tänka mig att slippa.

Österbottens förbund

Av , , Bli först att kommentera 5


Den sista hållplatsen här i Finland blev Österbottens Förbund, långt på väg motsvarande Region Västerbotten. Man är ett av de 18 landskapsförbunden i Finland och är en samkommun med 16 geografiskt ganska små kommuner längs kusten. Ett industri- och utbildningsintensivt område.

Landskapsrådet Olav Jern har målat bilden av Österbotten och landet och samarbetet över bottenviken och över kölen till Norge. Samarbete har det talats mycket om de här dagarna. Alla hoppas på bättre resmöjligheter och ett återupptagande av 60-90-talets stora utbyte mellan Öster- och Västerbotten. Betydelsefullt för alla, vi har mycket att lära av varandra.

På tal om samarbete körde vi förbi Malmöhuset idag. Ystadshuset finns också. Minnen av Svenska städers stöd till det härjade och utblottade Finland och Vasa efter krigen på 40-talet.

Den avslutande diskussionen mellan båda sidors skolchefer och alla reflektioner som kom fram blev intressant. De andra svenskarna har sett och tänkt på mycket som inte alls har kommit fram här.

Framöver kommer skolcheferna i Österbotten (som kan kallas både det, skoldirektörer, bildningschefer och bildningsdirektörer) över till Västerbotten. Frågan är hur det vi har upplevt ska kunna återgäldas. Katarina Sjöström på Region Västerbotten och många fler lär ha det man gör för att hålla nivån. Vi har blivit alldeles fantastiskt väl och hjärtligt mottagna. Av Katarinas motsvarighet, Direktör Marianne West-Ståhl, och på alla nivåer och hela vägen.

Hoppas inte webbredaktören på Region Västerbotten klipper länkningen än. Det kommer fler texter. Bland annat återstår den mest kontroversiella. Fast den kanske man ska sätta in när länkningen upphört. 😉

Oralt och digitalt

Av , , Bli först att kommentera 5


Jag fortsätter med mina reflektioner från skolchefsresan som Region Västerbotten ordnat till Österbotten. Bloggen länkas från Region Västerbottens hemsida, men tankarna och orden är mina alldeles egna. Vi har bitvis fått se olika skolor och det är väl inte säkert att kollegorna tycker att mitt urval är så representativt. Jag försöker i alla fall hålla mig någorlunda objektiv, än så länge. 😉

Några gånger har skolchefer och rektorer jag mött vidrört något där man skulle vilja bli mer lika Sverige. En av dem uttryckte det ungefär som så:

”Ber man en finsk, en finlandssvensk och en svensk elev berätta hur skoldagen varit får man generellt tre olika sorters svar. På finska kommer ett en- eller tvåstavigt svar, på finlandssvenska en mening och den svenska eleven pratar i tio minuter. Våra elever behöver för att möta framtidens krav bli mer kommunikativa.”

Det är förstås en redig generalisering, och essensen i det hela har också flera sidor. Men det ligger något här. Det är viktigt med kommunikationen inom det flesta områden idag.

Traditionella kunskaper och färdigheter är naturligtvis oerhört viktiga. I det som PISA-undersökningarna mäter ligger de finskspråkiga eleverna sammantaget högst, de svenskspråkiga i Finland håller på att halka lite efter sina landsmän och de rikssvenska eleverna har kommit betydligt längre bakom. Detta oroar lite i Österbotten. För att inte tala om Sverige.

Vid PISA-undersökningen 2009 fanns ett frivilligt inslag som mätte digital läsförmåga. Sverige deltog med 18 andra länder, men inte Finland. Svenska elever presterade bra, men inte bland de allra bästa. Undersökningen är intressant, bl.a. för att den visar att de som tillbringar ”lagom” mycket tid på nätet är bäst på digital läsning. Titta gärna på vad Skolverket skriver om saken:

http://www.skolverket.se/statistik-och-analys/internationella-studier/2.1612/svenska-elever-bra-pa-digital-lasning-1.148078

Det finns en liten detalj jag funderat på vad gäller PISA, bredvid de stora dragen. I Finland tar skolor och elever PISA-testerna på stort allvar. Från svenska skolor finns berättelser om hur man inte alls gjort det, kanske för att resultaten inte haft någon individuell betydelse. Lärare som varit med och sett elever lämna in proven i förtid och utan större allvar har ställt frågan om den hållningen funnits på flera håll och eventuellt gjort avtryck. Är det så tål det att tänka på hur vi ska stimulera eleverna att ge rätt bild av svensk skola. PISA påvisar och påverkar.

Läsplattor – när, var o hur?

Av , , Bli först att kommentera 3


I Vasa har man tänkt introducera läsplattor i skolorna på sikt. I Sverige tänker vi oftast på dem från förskolan och upp till årskurs tre. Om det inte gäller praktiska yrkesutbildningar som kräver oömmare saker. Det är t.ex. inte så optimalt att skriva på en läsplatta.

Vasas svenskspråkiga skolförvaltning planerar att införa läsplattan från årskurs tre, men framförhållningen är betydande. Man räknar med att ha genomfört det 2020.

För mig känns det långt bort med tanke på utvecklingen. Vilka hårda och mjuka verktyg använder vi om fem år? Hur ser mobilerna ut och hur använder vi dem 2020?

Rektorn o Grieg i bombrummet

Av , , Bli först att kommentera 5

Skolchefsbesöket i Österbotten fortsatte på förmiddagen på den svenskspråkiga Gerbyskolan i Vasa.

Fredrik Sundell har vid sidan av rektorsuppgiften tio 45-minuterslektioner i veckan i slöjd eller musik. Nyss ljöd ”Bergakungens sal” med en 6:a i skyddsrummet – här ”bombrummet”. Samstämmigt och med stigande intensitet. Alla 20 eleverna i klassen medverkar. Tyvärr fungerar varken filmsnutt eller stillbild just nu.

Det verkar som administrationen är mindre för både rektorer och lärare här. För en svensk rektor med 19 lärare och 280 elever skulle det vara knepigt att få in tio lektioner i veckan. Elevrådet och personalärenden tar mest. Pedagogiskt ledarskap blir det som hemma lite tid till.

Är man rektor på en av de ganska vanligt förekommande mindre skolorna kan man vara ”förtroendevald” rektor. Då har man fler lektioner än ”tjänstesektorn” Fredrik Sundell.

Inte bara teori

Av , , Bli först att kommentera 5

Från mobilen

Närpes är både jordbruk, tomatodling och verkstadsindustri. Jag vet inte om det är för verkstadstraditionerna, men målet är att eleverna ska kunna svetsa hjälpligt när de lämnar sjuan.

Tyckte det verkade ursprungligt, allsidigt och friskt med satsandet på handens kunskap.

Själv har jag inte lärt mig svetsa än.

Lite om IKT

Av , , Bli först att kommentera 3


Det är väl för tidigt att skriva något om satsningar på Informations- och kommunkationsteknik i skolorna här efter bara några få nedslag i skolverkligheten, men några intryck har jag fått.

Lärarna har bärbara datorer och alla skolor på ”backen” i Närpes, F-6, högstadiet, gymnasiet och yrkesakademin (yrkesskolan), har heltäckande trådlöst nätverk.

Av 1:1, en bärbar dator per elev, ses inte mycket någonstans ens i gymnasierna. Någon uttryckte det så att han tog hellre en lärare extra än bärbara till alla elever. Alla jag frågat verkar tveksamma inför sådana satsningar på högstadiet. På högstadiet i Närpes finns ingen IKT-pedagog, men väl två digitala eldsjälar som tycks driva på utvecklingen och försöker få tiden att räcka till. Den ena visade mig litegrann hur man jobbar med lärplattform, interaktiva skrivtavlor och egenutvecklade program.

Datasalarna finns kvar, men användningen klingar av, i alla fall i lägre klasser. På slöjden dokumenteras alla alster digitalt och i de lägre klasserna förbereds en slöjdblogg. I F-6 i Närpes samlas mobilerna in på morgonen och återbördas vid skoldagens slut. Man motiverar med ojämlikhetskänslan, skade- och stöldrisken.

Hos oss i Bjurholm har de lägre klasserna gått före när det gäller interaktiva skrivtavlor som knyter ihop tanken, datorn och tavlan, men så är det inte här. Svenska Kulturfonden gav tidigt två Smartboards till varje svenskspråkig högstadieskola. Detta triggade kanske igång något. I Närpes har gymnasiet interaktiva tavlor i varje klassrum, högstadiet i de flesta och lågstadiet (F-6) i tre eller fyra rum.

Jag frågade om läsplattor användes i någon utsträckning inom förskolan i Finland. Så var det inte enligt eldsjälen Prinsén. Men hennes ögon lyste när hon berättade hur bra de är för de små barnens utveckling, hon hade testat på sina egna.