…

Det blev en långdragen resa från norra Västerbotten igår. Mot Bureå började det bli riktigt besvärligt och vid Ljusvattnet kändes det som om man hade fyrhjulspunktering. Vi stod stilla några gånger, däremellan gick det 20-50 km/h.

När det kommer mycket snö så får man anpassa sig och det finns väderförhållanden som gör att man inte bör köra alls. Men, under eftermiddagens 19 mil såg jag ett enda plogningsfordon. Annars ingen plogbil och ingen väghyvel. Just ”bitvargen” kändes väldigt efterlängtad. Jag har aldrig upplevt så dålig vägbana på allmän väf förut. Det närmaste är nog en oskrapad vinterväg i ryska Karelen på nittiotalet. Känslan var sprängsten eller möjligen skogsväg med riktigt många rötter i spåren.

Frågan är om gårddagens urusla före delvis var en följd av att plogarna som även har annan körning numera inte får dispens från körtidsreglerna. Det skulle kunna vara så att man var tvungen att ta veckovila just när man behövdes som bäst.

Ibland kan vi slå knut på oss själva med vällovliga och välvilliga regelverk. Vi vill ha utvilade yrkeschaufförer på vägarna och ett regelverk som är lika för alla och som inte gynnar osund konkurrens. Samtidigt måste snöröjningen vid extrema förhållanden fungera.

Förut har polisen kunnat ge dispens vid liknande förhållanden, nu har Transportstyrelsen tagit över och man tolkar EU-reglerna så att det inte går att ge dispens för ”jourplogare” som även har annan körning.

På något sätt måste det här lösas, det är definitivt inte säkert att ha oplogade vägar under extremt snöfall. Det går knappast att anställa klasar av plogare som ska stå standby ”utifall att” och även om man skulle vilja tror jag inte att de förarna finns.

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=7314463