…
Läste just ett citat av KO Feldt i den intressanta lilla tidningen ”Norden”. Det handlade om resursbrist, något inte alldeles okänt idag. Fast det aldrig kommit mer pengar till våra offentliga verksamheter någon gång förut.

Nu när det är så smärtsamt hårda besparingar på gång på flera håll så kanske man borde undvika ett sådant citat.

Medan jag funderar på om jag ska återge det vill jag ge vidare ordet ”försämringsarbete”. Jag känner en chef som föreslog att hans organisation skulle börja ägna sig åt det. Ja, det kan vara dags. Många är de branscher och områden där man låtit en viss sorts förbättringsarbeten växa väldigt länge nu. På en del håll så länge att det blir för lite tid, ork och pengar till själva kärnverksamheten. Mötena, uppföljningarna, utvärderingarna och redovisningarna tar dem – tiden, orken och pengarna – till allt större grad. Det är inte bara i offentlig sektor, jag har ögonvittesskildringar från svenska ”kronjuveler” till storföretag där det är likadant.

Rätt utfört försämringsarbete kan vara nödvändigt. Vad är det vi ska ta bort om vi vill lägga till något annat, eller kanske bara orka med huvuduppgiften? Skolan är ett område där väldigt mycket kommit till och mest varje vecka hörs någon indignerad röst kräva att skolan ska ”ta hand om” något mer. Väldigt sällan hörs röster tala om vad skolan får lämna.

Det finns kvalitet som aldrig blir dokumenterad, tro det eller ej. Det finns till och med kvalitet som inte kommer till, för tiden, kraften och åhågan gick åt till dokumentation som sen ingen tog del av.
Shame.

Nu är jag så pass trött att omdömet sviktar en smula och jag vågar skriva Kjell Olofs citat: ”Ingenting lär befrämja kreativiteten så som brist på pengar”. Det ligger en del där. Vad kan vi göra fast pengarna inte räcker till det vi vill? Hur kan vi göra istället? Vi kanske kan nå nästan ända fram på ett annat sätt när pengarna inte alls räcker till att göra som vi brukar? Vad kan vi faktiskt sluta göra? Några av våra stora uppfinningar, framgångsrika företag och karriärer har sett dagens ljus i riktigt prekära situationer.

Du som är friställd eller riktigt nödställd ska inte ta KO:s ord som ett hån. Det var av medkänsla med dig jag tvekade att använda det, men orden innehåller ett hopp också. Om man läser dem rätt. Ibland är bristsituationen början på något nytt, kanske bättre. Både för personer och organisationer.