…
Har just vinkat iväg några halvlångväga barndomsvänner med barn som kom resande förbi strax efter tiosnåret. Blev till att dricka glögg och gå igenom livet one by one en smula. Fascinerande att 22-åringen som nyss var en liten trulig parvel nu är en kommunikativ herre som kör egen långtradare i mest hela Norge.
Livet går vidare med en smått imponerande hastighet.
Mer lokal historik. Visserligen blev Vegaskolan långlivad, men man renoverade första gången redan efter 18 år.
Första delen stod klar 1910.
Har just tittat igenom Ulrik Almbergs ”Wännäs socken i bild & ord II”. Många bilder på personer och miljöer jag känner igen från barndomen. Väldigt sugen på ettan och den järnvägsbok han sägs jobba med.
Kulturgärning!
…
Det beror nog på att vi dragit ner det yttre, kanske lite på att den bättre hälften studerar och kunnat styra sin tid lite mer – även om studier och jobb tillsammans blir 140%. Vi känner oss i alla fall ganska i fas med julförberedelserna, rätt färdiga på det positiva viset. Detta trots att det är två dagar till julafton då släkten kommer och att vi tänker ta det lugnt i morgon.
Det är en ny känsla, lite lyxig. I gammeldagarna brukade vi ibland pyssla på som bäst under Bertil Perrolfs julinvakarprogram från Visby och lyssna till havets brus innan vi stängde av och kanske gick tillbaka till någon julskiva för det sista. Då hade jag också i regel förberedelser för en julotta någonstans.
Tänker också på dem som inte har någon att fira med och den som knappt har råd. Speciellt på en som förmodligen kommer att köpa så pass med droger att det går att glömma ensamheten en stund. Det har varit, är och kommer att vara olika. Men för någon kan vi alla lätta ensamheten litegrann. Ett telefonsamtal kan hjälpa en bit.
Jag tänker också på en annan fattigdom. Julens grund och centrum förloras alltmer för allt fler och många unga kommer knappt i kontakt med kristendomen alls. Trots att skolans läroplan kräver att man både får möta psalmer och kan redogöra för innehållet i de ”viktigaste” bibelberättelserna. Förr växte även den som inte trodde upp med referensramarna och kännedom om Jesus, den utgivande personifierade barmhärtigheten. Men det bekämpades tidigt och medvetet under t.ex. DDR-vännen och utbildningsministern Stellan Arvidssons tid.
Jag tror vi kommer att se fler konsekvenser av att detta försvinner än de flesta tror. Mycket som många idag tänker är självklart kommer nog att visa sig vara mindre givet. Jag är glad att statsministern i dagens lördagsintervju sa att det ska få finnas kristna inslag vid skolavslutningarna. Men det återstår att se vilka konsekvenser det kan få.
…
I P1 förstås.
Fredrik Reinfeldt.
…
Vid förmiddagskaffet gick jag igenom VK:s platsannonser. Mest på grund av allmän och notorisk nyfikenhet, men också med sikte på en eventuell framtid.
I en annons som ligger bortom mina eventuella områden hittade jag en rolighet. Det var Umeås nya ”lokala finansjätte” Solidar som sökte folk – ”i alla åldrar (18-65 år)”.
Artonåringen har varken arbetat eller kommit igenom någon nutida forskarutbildning med ekonomiska, juridiska eller andra förtecken, men skulle vara välkommen in i företagets internutbildningar. Den vitale sextiofemåringen med horseloads av erfarenheter och förfinad människokännedom är tydligen välkommen att kröna arbetslivet med ett antal år på företaget.
Jag tror kreativ åldersmix kan betyda mycket för inspiration och erfarenhetsöverföring och vara särskilt viktig där man har kunder i stora delar av ålderstrappan. Det finns alltför många exempel på att åldersmässiga monokulturer begränsar organisationer och företag.
Jag gör inte reklam för ett företag jag inte känner till, men jag lyfter gärna tänket. Trendkänslig och trångsynt åldersdiskriminering åt ena och/eller andra hållet upplever jag rent stötande. Vi har varken som samhälle, organisationer eller personer råd att ägna oss åt åldersdiskriminering. Då får organisationsteoretiker säga vad de vill.
Men det gäller att våga för att vinna. Anser man sig behöva kontrollera en organisation totalt kan det kortsiktigt vara mumma att få ta in en ung homogen grupp som man kan forma och styra.
Hållbara resultat är tillsammans med ekonomiska realiteter beroende av människor som kompletterar varandra, samverkar, vågar, växer och bidrar.
…
Roligt att se att Lyckseleföretaget Plymovent som läggs ner 2013 i ”lämnar en stickling” på så sätt att anställda startar verksamhet. Och t.o.m. inledningsvis blir underleverantörer till hollandsägda Plymovent. Sådant är inte så vanligt. Hoppas man får god tillväxt och lönsamhet.
Det kan vara väldigt bra för ett företag att köpas upp av ett kapitalstarkt bolag som har resurser att satsa. Samtidigt finns det ofta stabilitetsfördelar i att vara lokalägda. Lyckselebor, i det här fallet, flyttar sällan det företag man äger och arbetar i. Det finns ingen naturlag som talar emot att initiativrika och kreativa personer kan driva framgångsrika och lönsamma företag i Sverige och i Norrlands inland. Det finns det många exempel på.
Lycka till!
…
Det känns bra att båda tidningarna tog in den lilla rättelsen/nyheten om åtgärdandet av den dåliga måndagsluften på en av avdelningarna på förskolan Örnen i Bjurholm. Nu slipper några fler föräldrar och anhöriga fira jul i tron att barnen till vardags vistas i en farlig miljö.
Om radion korrigerat något vet jag inte. Man kunde mitt på dagen inte lova någon rättelse på det man sagt.
Tack också till all personal som i måndags (då jag var borta) handlingskraftigt och utan krusiduller delade upp barnen från den stängda avdelningen mellan avdelningarna och gjorde det bästa av situationen. Ni är ena pärlor hela bunten. 😉
…
Efter vintersolståndet får ljuset stadigt mer tid och mörkret kortare. I min barndom förstod jag inte pappas upptagenhet med ljuset och dagens längd, men nu gör jag verkligen det.
Det här var också dagen då många trott att jorden skulle gå under, allt enligt tolkningen av en gammal kalender. Vilken dag som helst utom denna, det har varit min tanke.
Jan
Senaste kommentarerna