Så kom den, sista arbetsdagen i Bjurholm, Sveriges minsta kommun. Detta sista faktum, och så mycket annat, har gett stolthet och arbetsglädje. Vilja att vara med och bidra till en helhet vars funktion inte är alldeles självklar.

Det har gått ett par år sedan KA ringde och frågade om jag kunde komma dit. Det har passerat en mix av uppgifter som man i normalfallet sällan hinner med på ett arbetsliv. Utvecklande har det varit. Nätverket har vidgats betydligt både regionalt och nationellt genom de olika ansvarsområden jag fått prova på. Faktiskt även litegrann internationellt. Intressant. Många elevmöten och generationskorsande vänskaper har det blivit.

Nästan alla dagar har det varit roligt, mitt i mödan. Ett par dagar har det varit riktigt, riktigt tufft. Alla dagar har det varit trevliga och lyftande möten med medarbetare som bidragit till helheten på sitt håll.

Tror jag ska återkomma om en speciell lärdom och erfarenhet jag fått och som är relevant i alla kommuner idag. Och inte bara där.

Men nu är det snart arbetsdag. Den sista, i Bjurholm.