Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Inte mycket Obama


Dagen började ambitiöst. Jag tog med mig en liten blåtandshögtalare i jackfickan för att höra P1:s direktrapportering på cykelturen till Liljaskolan i Vännäs. Gillar ju att POTUS kommer på besök, även om jag inte håller med honom och USA i allt.

Sen dråsade den nära verkligheten över mig. Jag har kanske hört minst om presidentbesöket av mina närmaste politikerkollegor. Inte sett en sekund av något än och bara hört litegrann efter morgonens cykeltur.

Efter en aningen lång dag har det varit politiska handlingar och politiska samtal. Av det lokala slaget. Snart tänker jag ta en titt på vad som timat på besöksfronten.

Vi ska veta att utan USA har inte vår välfärd sett ut som den gör. Det är inte ens säkert att Sverige och Europa funnits som vi känner det utan deras medvetna stöd. Då tänker jag på den röda diktaturens aggressiva galenskap. 183 588 unga amerikanska män dog också i ett krig för en dryg pensionsålder sedan för att rädda Europa från den bruna diktaturens vansinne. Totalt dog över 400 000 av deras unga män i det kriget.

Nog har vi orsak att säga välkommen till USA:s president. Även om man som jag skulle vilja reformera deras släpphänta och skenande nätövervakning (Hello NSA!), hoppas att de undviker fällan Syrien eller har synpunkter på annat.

Nu är det dags för mer Obama.

Etiketter: , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Andreas Holmberg

    Ja, visst har vi mycket att tacka USA för, även om USA – liksom tidigare även Tyskland och Ryssland – just p.g.a. sin styrka ständigt frestas till något som liknar storhetsvansinne.

    Och det är tänkvärt – precis som att fler svenska killar enligt professor Eva Österberg avrättats för tidelag än tjejer för häxeri – att ännu fler ”amerikanska unga män” (ca 600 000) än i andra världskriget dog i det smått bisarra inbördeskriget på 1860-talet, som påstods vara en kamp för slaveriets avskaffande men väl i realiteten handlade om att ”bevara unionens enhet” eller Washingtons (och presidentens) prestige. Visst avskaffades slaveriet men till ett orimligt pris i människoliv och en svårutrotlig bitterhet och konserverat rastänkande i Södern (läs gärna den som historisk roman mer än som kärleksdrama utmärkta boken ”Borta med vinden”). Martin Luther King behövde ju ändå ropa ”I have a dream” 100 år senare.

    Och visst är Barack Obama en del av den (afro-)amerikanska drömmen. Men det är obegripligt att krigshetsaren Abraham Lincoln blivit så hyllad som han blivit. Det måste bero på hans fromma framtoning och överlägsna retorik. Och på att segraren – alltifrån Julius Caesar till Karl X Gustav och Barack Obama – oftast får förmånen att skriva historien.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Segrarna bestämmer bilden, i alla fall förr. Nu är bilderna så lättredigrade av allt och alla att de mestadels blir grå. For better or worse.

      Sen har stora skeenden med sig mycket och påverkar mycket. Inte alltid lätt att säga vad som är höna, ägg, huvud- och bispår.

      En sak är säker. Jag vill inte byta jobb med Obama. Inte med Putin heller. Hjälper ingenting att han har oerhört mycket mer betalt än BO. Finns inte pengar som kan motivera till ett sådant liv.

Lämna ett svar till Jan Nilsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.