…
Hur många svenska universitet finns kvar om 10-15 år? Hur kommer de snabbt växande digitala studiemöjligheterna att påverka övrig utbildning? Och olika landsändar?

Den här artikeln om utbildningslandskapets drastiska förändring sätter igång en del funderingar. Några ser en uppenbar risk att de flesta universitet i världen rätt snart får lägga igen då den nya tekniken gör det möjligt för alla att läsa för världens främsta lärare, hemma.

Visst finns lockande tankar med möjligheten att studera för Harvards professorer i Hyngelsböle och Hällfors. Men nog låter det torftigt att tillbringa hela sin studietid, och ha allt utbyte, digitalt. Jag tror inte att människan i någon ålder är skapad för ett liknande liv. En stor del av vår utveckling och vårt växande sker också vid möten och impulser som inte bara är rationella och vetenskapliga. För att inte tala om socialisationen, utvecklandet av kultur och samlevnad. Till den behövs människor.

Jag hoppas att den konservativa akademiska världen hittar vägarna att nyttja den digitala teknikens möjligheter och det på ett positivt och människovänligt vis. Skulle morgondagens variant på gårdagens ”ligga vid universitetet” innebära att alla ligger hemma på kammaren och hänger fysiskt ensamma framför sin dammiga skärm, då låter framtiden gråare.