…
Igår läste jag en artikel i The Economist som var rätt omtumlande. Den handlade om vad den tekniska och digitala utvecklingen fört med sig och kommer att föra med sig för arbetsmarknad och samhälle.

Många av dagens yrken fanns inte för ett antal år sen. En del kommer att bli mer sällsynta framöver. Några försvinner, som alltid har skett. Utvecklingen är varken smärtfri, möjlig att stoppa eller ensidigt negativ. Den kommer enligt artikeln och sunda förnuftet att ställa stora krav på politiken. Mer om det en annan gång.

Ett område där det gäller att vara lyhörd och snabbrörlig är utbildningsområdet. Idag har vi arbetskraftsbrist på vissa traditionella områden som definitivt behövs imorgon också. Det fattas kompetent folk p.g.a. att fler pensioneras än utbildas. Men det saknas än fler inom IT-sektorn. Det fattas gärna utbildat och kunnigt folk när en stad som Umeå på rätt kort tid fått 80 nya företag och ett knappt tusental nya arbetstillfällen inom ett område.

Som sagt, det är inte enkelt när saker förändras, men utvecklingen kan inte stoppas och samhällssektorer inte konserveras. Vi får arbeta på att kunna erbjuda utbildning till unga och även till äldre karriärväxlare för det vi ser behövs och växer fram. Än nödvändigare blir det också att vända trenden med ”dropouts” i grundskola och gymnasium. Det blir inte mindre viktigt med utbildning (jobbrealistisk och verklighetsförankrad) framöver. Oavsett vilket område man siktar på. Vi måste också bli mångdubbelt bättre på att nyttja inflyttande kompetens.

Den engelska artikeln som väckte de här tankarna kan vara skakande. Jag länkar inte dit, den blir nog översatt helt eller delvis och reflektionerna går vidare. Men politiker, arbetsförmedlare, SYV:are, utbildare och allmänt intresserade kan leta reda på den.