…
Låg nyss och väntade på 9000 meters höjd. Efter en kvart i luften drogs motorerna ner och planet började gå på ”tomgång” och sjunka lite smått. Det var för tidigt och en som en period i livet hade hyfsad ”flygskepsis” (halvsnygg omskrivning va?) hann börja undra varför.

En av piloterna berättade efter en stund att det var lite för folktjockt kring Arlanda och flygledningen hade bett dem att lägga planet i vänteläge 10 minuter. Jag gillar när man berättar.

Jag tycker även om snygga flygningar, utan större överraskningar. En av de snyggaste var med Aeroflot i början på 90-talet. Det var innan de stora ryska olje- och gasinkomsterna och landet och bolaget gick på knäna. Vi skulle flyga till St Petersburg för pengar som inte var våra och min organiserande vän hade köpt billigast tänkbara biljetter. En bra grundprincip, men det här var då ryska plan ibland inte fick lämna europeiska flygplatser pga skicket.

Planet var gammalt, luktade mögel och stolarna som kunde fällas ner till bårar satt inte riktigt fast. Men som piloten flög.

Man hade väl tur med bra vind och gropfri luftväg, men det var den vackraste, jämnaste flygtur jag varit med om. Vi skämtade om att det kanske var för att piloterna visste att deras gamla Tupolev var skör, men jag tror det var en stolt och skicklig pilot som ansträngde sig till det yttersta för att kompensera för allt som var bedrövligt. Flyger han än så har han bättre grejor.