…
Suttit på ett seminarium hos LO som handlar om arbetsmarknadspolitiken. Det var bara rödgröna i panelen, vilket inte alltid är så dumt.

Jag fanns här som anställd hos en seriös aktör inom vuxenutbildning och arbetsmarknad. Jag vill veta hur alla politiker ser på området, insatserna och framtiden.

Igår var jag på ett seminarium om Arbetsförmedlingens framtid där bara en socialdemokratisk politiker var med. Det finns som sagt fördelar.

Debatten behövs, är nödvändig. Men fakta och nyanser blir ibland tydligare när man inte behöver ”vifta tuppkam”. Det blir gärna lite ärligare, även några egna misstag kan erkännas. Igår kändes det ärligt när politikern rätt humoristiskt beskrev sådant man säger i opposition och vad det är värt. Även idag när en av politikerna inför ”sina egna” medgav att det inte sker mirakel på det här området heller i händelse av regeringsskifte. Visst märktes det även nu att det är valår, men måttligt ändå. Det blev en hel del av informativt resonemang.

Det hade nog fungerat på samma vis med en Allianspanel. Monokultur, något att prova ibland?