…
Det här blir en minnesrik höst i det lilla och nära. När frun var på kurs härom veckan storgjorde jag det, i mina egna ögon, och kokade sylt på ett par kilo skogshallon. Aldrig provat sånt förr. Minns inte riktigt om jag kom ihåg att berätta för Agneta att jag lejde min kusin till plockningen, man behöver inte alltid upplysa om allt.

Alldeles nyss upptäckte jag att någon ställt en liten hink med utsökt goda röda krusbär utanför dörren. De ska bli marmelad. Nu är jag inne i ett stim!

Hjärtligt tack för krusbären, vem du än är! Har mina aningar. 🙂