Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Väldigt obehagligt


Har på sena kvällen sett ”Spionen som hamnade i kylan”, en sorglig dokumentär om prästen som tjänade Stasi i 25 år. En organisation som var ett av kommunismens skarpare verktyg. Bland annat med uppdrag och mål att oskadliggöra och utplåna kristendom som inte bara är en inomvärldslig utvärteskopia av originalet.

Det finns ingen botten på mänskliga brister, och jag kan inte kasta sten på någon. Men hur det är möjligt att tjäna t.ex. ondskans Stasi är för mig obegripligt. Hur man kan göra det i 25 år och avslöja vänner och medmänniskor för en kommunistisk maktapparat på detta vis, det kan jag bara inte fatta.

Jag undrar också ständigt varför forskaren Birgitta Almgren som avslöjade Radler inte får berätta något om vad hon hittat om andra spioner och deras verksamhet i Sverige.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Andreas Holmberg

    Ja, visst är det ytterst obehagligt. Och jag undrar som Christoph Anderson: http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/christoph-andersson-vad-pysslade-sapo-med-under-kalla-kriget-egentligen/ Ett tag slog mej tanken att prästen kanske värvats av Säpo som dubbelagent gentemot DDR (att det var därför Säpo inte tog i på skarpen, liksom informationen från Sverige trots allt förefaller relativt harmlös). Men i så fall hade det väl efter murens fall inte funnits någon anledning att tiga om det? Eller? Nej, tyvärr, det verkar genomruttet; tråkigt också att så lite av (den i o f s påtvingade) botfärdigheten från den ett par år gamla Dagen-avbönen verkar sitta kvar. Men något slags självpåtagen husarrest i Burträsk verkar ju å andra sidan inte helt behagligt, det heller. Om än hans hustru och efterträdare trofast tycks stå honom bi.

    I en av sina sista krönikor på församlingens hemsida (som burträskherde) skrev Radler om ett möte med advokat Henning Sjöström, och hur han med skräckblandad förtjusning såg framför sej att bli romanfigur med titeln ”Prästen i byn”. Härmed erbjuds idén, p.g.a. advokatens frånfälle, till någon annan. Radler ur ett burträsksperspektiv… det kunde nog bli något. På ett sätt imponerande att paret orkar bo kvar, men jag vet egentligen inte vad det säger om dem och burträskarna. (Det är ju i o f s bra att kvinnan inte döms för makens synder, men man undrar om burträskarna riktigt tagit in vad karln sysslade med innan han begravde deras föräldrar och engagerade sej positivt för bygden). Intressant också hur han 2002 avböjde att bli biskopskandidat i Luleå stift; med sin starka teologiska meritering och folkliga västerbottensförankring kunde han säkert ha slagit Stiglund. (Hade DDR och Stasi funnits kvar hade det ju varit mums för Måns att hamna högst upp i den kyrkliga hierarkin!). Men han hänvisade i all ödmjukhet till sina äktenskapliga misslyckanden, som han menade diskvalificerade honom – fast tänkte han egentligen att han när som helst kunde bli avslöjad som ”stasi-biskopen”?

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Nog är det ruttet alltid. Och Radlers övertygelse verkar ju sitta i. Annars vore väl den totala avbönen för ett kvarts sekels utlämnande av människor given.

      Förmodligen har spionaget för DDR & Co varit större, mer utbrett och av större dignitet än man kan tro. Jag kan inte tolka politikens direktiv om ”locket på” på annat sätt.

Lämna ett svar till Andreas Holmberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.