När jag kom ut ur stugvärmen hos Samer var vägen tillbaka till Vännäsby lika lång. En knapp timmes promenad väntade.

Litegrann sinkades jag förstås av att det fanns bilder på vägen som stod och väntade på att få tas. Kring de här vattnen lufsade en björnhona med unge i fjol höst, men nu var de säkert någonstans där det kändes tryggare.