Ett skenande haveri
När man bloggar kanske man inte ska tala om integritet, de flesta av oss som gör det lämnar ut en del.
Samtidigt hotar de ständigt ökande lagrings- och samkörningsmöjligheterna integriteten allt mer. De flesta tycker att det bara är praktiskt och hejigt att reklamen man får ’passar’ allt bättre. Någon äkta make kan tycka att det är pinsamt att det finns Riesenkola på ICA:s reklamutskick så hustrun förstår att sånt handlas ganska ofta. Längre tänks det sällan.
Jag vill inte påstå att jag tänker längre och djupare än andra, men jag oroar mig för det kontrollsamhälle som har växt längre än vi fattar. Vi tillåter något vars konsekvenser inte kan överblickas.
Jag tycker inte det är hejigt med lagringen och bearbetningen av våra telefonsamtal, vår datatrafik och våra köpmönster. Jag tycker inte om EU-förslaget att man med elektronisk märkning av frimärkena ska kunna följa våra ’snigelpostbrev’ från avsändare till mottagare. Vem kommer att använda detta hur i en okänd framtid?
Jag hoppas att initierade och balanserade personer kommer att följa utvecklingen mycket noga vad gäller utformningen av FRA:s fortsatta nättrafikhantering och kostnaderna för all denna ’överkontroll’. Jag tror inte den kommer att få så stor säkerhetseffekt.
Min barnsliga lilla privatprotest, mitt pip i den stora stormen, har blivit att jag handlar mer med kontanter och mer där man inte driver köpmönsterhanteringen till sin spets. Den procent jag förlorar på diverse återbäring tänker jag ta igen på att handla lite mindre.
Jag önskar vårt näringsliv och våra affärer framgång och positiv utveckling, men det måste finnas begränsningar i ’affärsutvecklingen’. Som på andra områden kan man inte mena att allt som går att göra måste göras.
Hade jag inte varit i färd med att utveckla en allergi mot policys och planer så hade jag föreslagit affärskedjorna att presentera en Integritetspolicy.
Så jag vet var jag ska handla i alla fall.
Här har du Berglins humoristiska vinkling på saken.
Senaste kommentarerna