Bakom de överkaxiga orden döljer sig en gammal kärlek – Nyåkers pepparkakor!

Jag tror inte att det handlar om att mamma arbetade på Handelsbanken i Nyåker i min späda barndom och att jag sovit och lekt många stunder i huset i järnvägsbacken. Någon gång strax innan skolåldern gjorde en vän och jag stinsen halvt vettskrämd när vi kröp mellan vagnarna vid järnvägsstationen. Helt livsfarligt naturligtvis.
En annan gång var det militärövning och jag minns hur fascinerande jag fann soldaterna, vapnen och ’Valpen’ och ’Suggan’. Jag minns särskilt en höghjulad Volvosugga med rejält med antenner som parkerat på en kulle dit pappas PV aldrig hade tagit sig. Ordet ’coolt’ var inte uppfunnet i Västerbotten då, men det var just vad det var. Den dagen hade mamma svårt att få med mig hem.
Små gossar har ofta en soldatperiod, det får man nog bara acceptera. Om man inte vill strida mot några märkliga underliggande naturlagar.
Ett bra sätt att göra det tredubbelt spännande och mer långvarigt är att förbjuda allt som har med vapen och krigslekar att göra.

Jag minns att jag och min vän fick pepparkakskross på fabriken. Kanske beroende på att han hade någon koppling till dåtida ägare. Tidig prägling? Strunt samma, jag har alltid gillat Nyåkers pepparkakor.
En period, förmodligen i tonåren, var det särskilt roligt att reta mamsen och säga att Nyåkers var bäst av alla. Hon hade nog gärna velat höra att det var hennes hembakta.

Vad får jag så se i dagens DN? Joo, Nyåkers har för andra året i rad vunnit första priset i deras stora ’blindpepparkakstest’. Jag säger då det. T.o.m. stockholmarna begriper det här.

Nu ska väl Nyåkers pepparkakor bli ett Bjurholmsföretag, men jag slår vad om en burk pepparkakshjärtan att namnet blir kvar.