Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Vilka vill Ryssland illa?

Av , , 3 kommentarer 17


Vilka hotar Ryssland? Vilket litet land skulle ha motiv, lust och kapacitet att anfalla och skada världens största land?

Varken Sverige eller Finland, som Ryssland nu kräver bestämmanderätt över, hotar Ryssland på minsta sätt.
Efter årtionden av oförsiktig nedrustning kan vi försvara valda landsdelar måttligt länge. Ett hårdbantat jordbruk och tömda beredskapslager gör också motståndsförmågan begränsad. Armé och folk ”marscherar på sin mage”. I fred och ofred.

Skulle det en dag verkligen stå krig för dörren skulle Sverige och Finland knappast bli enda fronten som en angripare måste säkra. Det är och ska vara dyrt att försöka ta territorium och självbestämmande från oss. Ryssland är fria att lägga rubel på offensiva landstigningsfartyg, men kommenderas de mot Sverige måste de sänkas. Förhoppningsvis får försvaret istället även fortsättningsvis fylla sin tröskeluppgift genom att aldrig behöva användas skarpt.

Aldrig någonsin kommer vårt Försvar att hota Ryssland och dess krigsmakt. Vi vill leva i fred och utbyte med ryssarna. Kan det vara svårt att se och förstå?
Tyvärr styrs ledare med skev självuppfattning och grumliga, nostalgiska ambitioner inte alltid av förnuftet.

Ibland behövs rejäla staket och tydliga frivilliga samarbeten för att visa vem som bestämmer var.

Elpriskompensering

Av , , 12 kommentarer 16


Sveriges och andras dyra misstag att ta bort för mycket planerbar elproduktion kan mildras på olika sätt.

Man kan som Moderaterna föreslagit sänka skatten så att alla elförbrukare får lite temporär hjälp när konsekvenserna av felbesluten blir särskilt svåra. Det kostar relativt lite administration och fördelas någorlunda rättvist mellan änkan i hyrestvåan, sparsamma och mindre sparsamma villaägare. För någon är hundralappar mycket mer än tusenlappar för en annan.

Gillar man bidrag mer än skattesänkning kan man inrätta ett administrationstungt bidragssystem som sysselsätter många länge. En komplicerad åtgärd som slår synnerligen olika mellan brukarna. De som gnetat, eldat och sparat kanske inte får något. En som har råd kanske t.o.m. skruvar på lite extra och kan få badtunnans fredagsuppvärmning betald.

Ideologiska skygglappar kan ibland slå krokben både på en själv och många andra.

Glöm drömmen om Norrland..?..

Av , , 2 kommentarer 17


LKAB och Norrbotten är skakat. Mark- och miljödomstolen nekade idag till att ta upp ansökan om den nödvändiga utvidgningen i Kiruna. Man har fört samtal och kompletterat uppgifter sedan ansökan 2018, nu föll den ändå.
Domstolen fäller enligt uppgift ansökan för att LKAB 2017 inte bara gjorde en särskild samrådsinbjudan till villaägare med bergvärme. Man bjöd in alla.

LKAB talar om systemhaveri, definitivt inga överord. Har man någon gång trott att världen är galen är man nu mer övertygad.
Nu säger jag för mycket, men det är nästan så man vill rekommendera en förnyad säkerhetsklassning på de ansvariga. Hur är det möjligt att slå undan benen på LKAB på dessa grunder?

Flera andra mineralansökningar rullar på, år efter år. Kaunisvaragruvan är hotad. Boliden investerar sina miljarder i grannländerna inför osäkerheten med Mark och miljödomstolens förseningspraxis och bedömningar.
Alltmedan statsministern talar om att vi måste använda våra egna mineraler. Inte förlita oss på länder med usla regler för miljö och arbetsförhållanden. I ärlighetens namn vilar ansvaret här främst på domstolen, men det skevar ordentligt mellan ord och verkstad.

Sen har vi Cementa vars betongkvalitet är avgörande för nästan all gruvbrytning. Energifrågan som hela ”Norrlandsoptimismen” står och faller med ska inte heller glömmas. De projekt man nu talar om i norr skulle kräva mer än all kraft Norrland producerar. Kommer staten till syvende och sist att godkänna att vi använder all Norrlands el till de energikrävande miljöprojekt som är på gång? När den stabila och styrbara kraften i söder stängs ner.

Om nu gruvorna alls får fortsätta och nya får starta, förstås.
Och om det kommer att finnas svensk höghållfasthetsbetong.

Det här gäller liv och död för Norrbotten, enormt mycket för Norrland och det är inga småsaker för Sverige som helhet.

Ska svensk extrembyråkrati och socialdemokratisk beslutsoförmåga i kärnkraftsfrågan göra att basindustrins miljösatsningar och drömmen om ”Nya Norrland” slutar som…en dröm?

Företagsklimat och samhällsklimat

Av , , 6 kommentarer 7


Den här texten skulle in på Vännäsmoderaternas Facebook-sida under ”företagardagen”, 4 oktober, men försenades p.g.a. FB:s haveri under afton och kväll.

” Ett ord på företagardagen – 4 oktober

Vi lever alla mer eller mindre på företagen. Mest mer. Där blir värden till som ger arbetstillfällen, löner, skatter och välfärd. Även vinster som till största delen investeras i nya eller utökade verksamheter. Som ger arbetstillfällen, löner, skatter, välfärd…
Ett bra företagsklimat medverkar i regel till ett bra samhällsklimat. Ja, vi har olika huvudintressen, men i grunden är vi alla och inte minst kommunekonomin beroende av ett näringsliv som fungerar bra.

Företagen i Vännäs verkar utifrån kommunrankingen anse att det lokalt fungerar hyggligt bra ur deras perspektiv. Inte allt, men till övervägande del. Vännäs ligger i den översta tredjedelen bland kommunerna.

Röster bland företagarna önskar mer marknadsföring av Vännäs som företagsort. Mer aktivt arbete för att få hit fler som kan bli en del av våra företagskluster.
Idag kan Vännäs segla i viss medvind och ha draghjälp av Umeå, men vi ska inte nöja oss med det. Vi behöver själva aktivt göra mer.

För att förenkla för små och stora företag att starta och etablera sig behövs också fler bostäder, lokaler och färdiga tomter

Det kanske största hotet mot sunt företagsklimat är ”förkrånglingen” som har nått kritiska nivåer i Sverige. Det behövs förenkling och snabbare tillståndsprocesser. Mycket av regeltillväxten sipprar ner från nationell beslutsnivå, men det är viktigt att kommunerna modigt strävar mot förenkling. För företag och enskilda.

Ett hinder som inte kommunen råder över är de elnätavgifter vännäsbor och företag ska betala – Sveriges högsta! Vi bor mellan Umeälvens kraftverk och betalar mycket högre nätavgifter än många som bor 60-100 mil från kraftverken.
Här måste kommunen fortsätta höja höja rösten mot Vattenfall tills det kommer ett svar. Rätt svar och rätt åtgärd. Sänkning.

Vännäsmoderaterna vill ha ett bra ”allmänt samhällsklimat” i Vännäs tätorter och byar. En ekonomi som ger oss möjlighet till hållbara prioriteringar. Fler arbetstillfällen, bra integration och låg arbetslöshet i ett fortsatt tryggt samhälle. För det behöver vi ett bra företagsklimat där fler bra företag och arbetsplatser kan odlas fram och växa.
Företagsklimat och samhällsklimat hör till stor del ihop.”

Vännäs 130 år som järnvägsort

Av , , Bli först att kommentera 13


Vännäs är väldigt mycket äldre än så, men på lördag firar Vännäs 130 år med järnvägen.

Den har varit en stor del av Vännäs och Vännäs har betytt mycket för järnvägen och landets övriga infrastruktur. Det vore intressant med en uppskattning av hur många hundra miljoner ton gods, inte minst stål, och hur många tågresenärer som passerat Vännäs genom åren.

För några årtionden sedan jobbade ca 130 vännäsbor som lokförare. Totalt sett arbetade drygt 600 inom näringen, enligt en uppgift. Några säger många fler.
Man ska inte heller glömma dem som på 1800-talet sprängde, grävde och byggde de första spåren. Mestadels för hand.

Numera har järnvägen inte som förr sitt eget el- och telefonnät och inte sitt eget ”försvar”, driftvärnet. Den är ändå ett unikum med sin gigantiska (oftast) fossilfria transportkapacitet. Järnvägen är definitivt inte bara historia, aldrig någonsin har så mycket gods transporterats på järnvägen som nu. Aldrig har spåren nyttjats så mycket, inte bara för att de används av flera bolag.

Vännäs har breddat sig enormt på många sätt, men järnvägen finns kvar som en pulsåder. Numera med många snabba anslutningar till Umeå. Idag allra främst från Vännäsby där även tågen från Lycksele passerar. Vi har sett ång-, diesel- och ellok av olika slag. Kanske hinner vi även få se vätgasdrivna mot inlandet. Få tror att järnvägen kommer att tappa mark i dessa tider.

Är hedrad av frågan att vara med och berätta lite under jubileet på lördag, utifrån pappa Tores hembygdsforskning och del i boken om Vännäs historia. Jag hade verkligen velat vara med, men ett annat och tidigare bestämt jubileum och årsmöte måste gå före.

Åk ånglokståg även ”för mig”, ta del av järnvägsbilderna och de olika kompendierna med bilder som kommer ut. Och allt annat.
Just bildutställningen i stationshuset kan ses ett tag till och kompendierna kan man förhoppningsvis köpa även framöver. Stort tack till Ulrik Almberg, alla andra ”historiebevarare” och ni som jobbat och jobbar för jubileumsdagen!

Lite roligt är det att jag för ett halvt årtionde sedan talade med Ulrik om att ta fram en serie järnvägsbilder för att hänga upp i stationshuset. Det företag jag då arbetade för snyggade hjälpligt till gamla biljett- och godsutrymmena för utbildnings- och matchningsändamål för Arbetsförmedlingen. Det blev inga bilder då, jag är glad att det blev ännu mer nu.
Gå dit och titta!

Skydd mot översvämning

Av , , Bli först att kommentera 5


Är på intressant möte i kommunhuset om invallning av Östra Spöland, en ”Vännäs-by” längs Vindelälven. Kort sagt handlar det om att återställa beslutade och tidigare vallar för att skydda mark och egendom vid extrema vattenflöden i våra älvar. (Vindel- och Umeälven flyter ihop i Vännäsby) Sådana vattenflöden har ägt rum många gånger, till exempel vid 5 tillfället bara under 1860-talet. Eftersom Umeälven numera är utbyggd är faran mindre, men inte obetydlig.

Invallningen har restaurerats på västra sidan och vid Brån nedanför älvarnas sammanflöde. På östra sidan hindrades invallningsprocessen som aktualiserade efter översvämningen 1995 då kommunen saknade egen mark och ”initiativrätt” i Östra Spöland.

Detta är inte ett politisk ärende, frågan vilar på lagar, tidigare förrättningar och myndighetsbeslut. Naturligtvis är det ändå en stor och viktig fråga att följa för Vännäs kommun. Den rör många invånare och verksamheter.

Vågar S vara S?

Av , , 9 kommentarer 11


Ser att det planeras för ett 40-tal nya batterifabriker i Europa. Intressant, men också bekymmersamt. Kommer barnen i Kongo att kunna ta upp all kobolt vi behöver när vi själva inte vill ta upp vår?

Finns el? Kommer vind-, gas- och kolkraften att räcka till när kärnkraften stoppas i Europa? När regeringen i Sverige kanske till och med smyg- och snabbstoppar all kärnkraft genom att inte fatta beslutet om mellanlagring som bara måste fattas senast 31/8? När uppkoppling och eldrivet nätberoende skenar och vi ska driva transporterna med el. Skulle verkligen vilja övertygas.

Önskar att S vågade vara S detta viktiga år. Att största regeringspartiet vågade ta rakryggat ansvar för samtid och framtid. Som man gjorde förr när energiförsörjning och infrastruktur byggdes upp.
Vill partiet verkligen syna vad som händer med land, opinion, jobb och människor inom t.ex. LO-kollektivet om Sverige tappar 30-40 % av elkraften inom några år? Och innan dess kanske tillgången på den betong man kan bygga järnväg, gruvskoning, vindkraftsfundament, kajer, broar och hållbara hus av.

Vi måste hitta ”Bra nog”!

Av , , 4 kommentarer 15


Jag träffade idag en medelålders före detta företagare. Man blir glad av honom, idag också ledsen.

Han har avvecklat sitt företag i förtid och det handlade inte om lönsamheten. Han räknade upp några huvudsaker som tog bort ett företag i en mindre kommun.
Det han främst nämnde rör alla företag, men får större konsekvenser för småföretagen där också fyra av fem anställs idag.
I sommar har jag hört företagare med upp till 10-15 anställda som funderar i samma banor. Idag hade man förmodligen inte startat och frågan är om man orkar fortsätta.

Orsaken är den tilltagande regelbördan. Myndigheter finner ständigt nya möjligheter till ökad kontroll, bättre säkerhet, utförligare statistik och behov att förhindra fusk och kriminalitet. Alltid finns en god tanke utifrån det egna perspektivet, men det brister ofta i helhetssyn, service- och konsekvenstänk.

Företagaren från idag berättade om ökande, alltmer tidskrävande plan- och dokumentationskrav från halvdussinet myndigheter som ofta bara tycks se sin del.
Det är inte underligt att många som hade intresse, fallenhet och gåvor för att bli samhällets ”resursskapare” börjar ge upp. Den administrativa massan börjar bli systemkritisk.

Kommuner, regioner och statliga myndigheter måste fatta att vårt samhälle på många sätt passerat vägs ände när det gäller helheten av administrativa krav.
Visst finns alltid områden där man kan komma längre och där kraven kan och bör höjas. Frågan är vad priset blir och vad som händer när glaset rinner över.

Vi har i politiken pratat mycket förenkling ett tag, tyvärr mest pratat. Man kan tyvärr också göra så och samtidigt ösa på med krävande förslag som drabbar förvaltning och skattebetalare bara mer.

Inom politiken och myndighetsutövandet måste vi börja stava på den svenska motsvarigheten till ”Good enough”. Bra nog. En framtida minskad andel skattebetalare i befolkningen gör det särskilt nödvändigt. Den kostnadsdrivande, tid- och energislukande regelbördan för företag och verksamheter måste minska. Mycket måste bli enklare och gå snabbare för både företag och privatpersoner. Vi måste på många plan och områden hitta ”Bra Nog”-nivån och det är bråttom.

Hur når vi dit?

Kommunala skönhetstävlingar…

Av , , 7 kommentarer 11


Sådana ska man alltid ta med en nypa salt. Hur mäter man var i landet det är bäst att leva? Det måste väl vara individuella och subjektiva frågor om något.

Tidningen Fokus har återigen gjort en bedömning av kommunerna i Sverige. Att det är vanskliga mätningar visar sig t.ex. i att Vännäs bara hamnar på 49 plats i Sverige. (Upp från 112)

Själv hade jag satt min plats på jorden som nummer ett. 😏

VK om kommunernas placering i Fokus undersökning.

Lära av Karolinska?

Av , , 4 kommentarer 15


I senaste numret av ”Chef” skriver Cissi Elwin om Björn Zoëga, Karolinska sjukhusets chef. Islänningen har på två år medverkat till att vända ett underskott på 2,9 miljarder till överskott som går till vård. Det utskällda sjukhuset rankas för övrigt som det 7:e främsta i världen.
Jag har minimal koll på Zoëga och Karolinska och beskrivningen nedan är extremt enkel. Den resa man nu gjort med administration och byråkrati bör vi ändå reflektera över. Så här skriver Elwin:

”Hans recept var att ta bort onödig administration, skära bort ett helt chefsled (en femtedel av alla chefer fick gå) och lägga ner ett it-system som kostat 190 miljoner men ändå inte fungerade. Han skapade ett nytt för en miljon.
Dessutom har han halverat alla möten. Hälften så lång tid och hälften så många. Och de som vill ha möten med honom måste ange varför. Ofta är det för att de har problem med något. Då måste de ha med sig en lösning på problemet och gärna en kalkyl på vad lösningen kan kosta. Efter de kraven är det inte alls lika många som vill ha ett möte.”

Vi har en del att fundera på i våra organisationer inför en framtid där vi blir allt äldre och där andelen arbetande ”skatteskapare” blir mindre.

Jag tror vi måste ta en kopp Zoëga då och då.