…
Vännäs är väldigt mycket äldre än så, men på lördag firar Vännäs 130 år med järnvägen.

Den har varit en stor del av Vännäs och Vännäs har betytt mycket för järnvägen och landets övriga infrastruktur. Det vore intressant med en uppskattning av hur många hundra miljoner ton gods, inte minst stål, och hur många tågresenärer som passerat Vännäs genom åren.

För några årtionden sedan jobbade ca 130 vännäsbor som lokförare. Totalt sett arbetade drygt 600 inom näringen, enligt en uppgift. Några säger många fler.
Man ska inte heller glömma dem som på 1800-talet sprängde, grävde och byggde de första spåren. Mestadels för hand.

Numera har järnvägen inte som förr sitt eget el- och telefonnät och inte sitt eget ”försvar”, driftvärnet. Den är ändå ett unikum med sin gigantiska (oftast) fossilfria transportkapacitet. Järnvägen är definitivt inte bara historia, aldrig någonsin har så mycket gods transporterats på järnvägen som nu. Aldrig har spåren nyttjats så mycket, inte bara för att de används av flera bolag.

Vännäs har breddat sig enormt på många sätt, men järnvägen finns kvar som en pulsåder. Numera med många snabba anslutningar till Umeå. Idag allra främst från Vännäsby där även tågen från Lycksele passerar. Vi har sett ång-, diesel- och ellok av olika slag. Kanske hinner vi även få se vätgasdrivna mot inlandet. Få tror att järnvägen kommer att tappa mark i dessa tider.

Är hedrad av frågan att vara med och berätta lite under jubileet på lördag, utifrån pappa Tores hembygdsforskning och del i boken om Vännäs historia. Jag hade verkligen velat vara med, men ett annat och tidigare bestämt jubileum och årsmöte måste gå före.

Åk ånglokståg även ”för mig”, ta del av järnvägsbilderna och de olika kompendierna med bilder som kommer ut. Och allt annat.
Just bildutställningen i stationshuset kan ses ett tag till och kompendierna kan man förhoppningsvis köpa även framöver. Stort tack till Ulrik Almberg, alla andra ”historiebevarare” och ni som jobbat och jobbar för jubileumsdagen!

Lite roligt är det att jag för ett halvt årtionde sedan talade med Ulrik om att ta fram en serie järnvägsbilder för att hänga upp i stationshuset. Det företag jag då arbetade för snyggade hjälpligt till gamla biljett- och godsutrymmena för utbildnings- och matchningsändamål för Arbetsförmedlingen. Det blev inga bilder då, jag är glad att det blev ännu mer nu.
Gå dit och titta!