…

Jag satte nyligen in några barnbilder härifrån Chebrole i Andhra Pradesh. 1993 såg den unge Spurgeon här nedanför ut nästan som pojken med slips på skolbilden. Han var fyra år då.

Barn är något oerhört viktigt och bland det första man frågar någon om som kommer på besök. Den här mannens då unga mamma, gift med Yobus ende son, "skötte om oss" när vi kom hit. Det uppstod snabbt en nära kontakt. Hon frågade Bengt om familj och barn och han berättade om Åsa och sina barn.

Sedan frågade hon mig och jag berättade om min Agneta och att vi inte hade fått några barn. Hon tittade tyst på mig en stund och sa:

"-Men, ta då min yngste son till Sverige som er son!"

Erbjudandet som skakade tillvaron var allvarligt menat, hon upprepade det senare. Jag vet inte om hon nämnde det för svärfar, familjeöverhuvudet, men han frågade några år senare om vi skulle adoptera Spurgeons storebror. Så saken hade troligtvis sanktionerats.

På den tiden var det en stor, dyr och vansklig apparat att ringa från Chebrole till Vännäsby. Jag fick fatta grundbeslutet själv. Spurgeon hade sin familj och släkt, människor som älskade honom runt sig. Han var i en kristen omgivning och i sin egen kultur. Att bli adopterad kan stundvis innebära att man känner sig som ett "ufo" bara igenom att man är olik sina adoptivföräldrar. Jag vet att adoption kan vara det bästa som händer en i livet, men det finns också vanskligheter och risker.

I det här fallet kändes "nersidan större än uppsidan". Spurgeon var ett barn i ovanligt gynnsamma omständigheter. Att adoptera honom hade känts som en rätt egoistisk handling. Ett fyllande av ett tomrum i hjärtat och ett utlopp för dess "ta-hand-om-behov" som samtidigt hade tagit en liten pojke från hans naturliga plats där så gott som alla ingredienser utom överflödet fanns. Förmodligen var utsikterna att han skulle fortsätta att vara en kristen också mycket större i Indien.

Jag förklarade vad jag kommit fram till för Spurgeons mamma och kontakten med henne blev inte mindre. När jag kom hem till Agneta frågade jag henne hur hon tyckte att vi skulle ha gjort. Hon kom fram till samma slutsats.

Spurgeons pappa dog när han var 33 år gammal, då Spurgeon var kring 11. Jag vet inte hur jag skulle ha tänkt om jag 1993 hade vetat detta, men jag tror att det blev rätt beslut.