Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Afrika

Afrika är stort

Av , , 2 kommentarer 8


Hur stort är lätt att glömma. När man ser den här bilden kommer man ihåg.

20140313-235614.jpg

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

K14 i region och integration

Av , , Bli först att kommentera 6


Via Göstas buss hörde jag härom veckan att det väntades 120 journalister till invigningsdagarna av K14. Tre bussar bara till dem alltså, om inte fler. De stora evenemangen kommer att dra mycket folk till Umeå.

Som regionmedborgare hoppas man att den lokala, regionala och ofta ideellt drivna kulturen också kommer med under 2014. Roligt vore det om lokala och ”hållbara” arrangemang och verksamheter kunde lyftas så att fler upptäcker det som finns och sker.

För 100 år sedan var Sverige något av ett u-land i Europas utkant, och ett genuint jordbruksland. Många i invandringsstatistiken kommer nu från länder som på den tiden stod ”högre” än vi. Av invandrarna är ca 20 % flyktingar, även om några försöker ge en annan bild. Flera av dessa kommer från jordbruksmiljöer, även formella storstadsbor. Jag vet inte om det vore möjligt, men ibland önskar man mötesplatser där de som kommer med den bakgrunden kunde få ta del av vår historia och landsbygdskultur.

Fler sådana möten skulle kunna fylla flera syften. Historien och kulturen hör till samhällsinformationen. Möten med Sveriges agrara och kulturella bakgrund kunde också visa beröringspunkter man kanske inte trodde fanns. Jag tror även att Sveriges nära fattiga bakgrund kan vara en uppmuntran för många som egentligen skulle vilja återvända till hemlandet, när så är möjligt. Afrika har på många håll en god tillväxt sedan många år och fler möten med svensk kultur och historia kunde kanske förstärka insikten om att väldigt mycket faktiskt är möjligt.

Alltså: Kulturevenemang i hela Umeåregionen och mer kulturmöten med nya eller temporära svenskar efterlyses.

Barbros 6:or mot fullmäktige

Av , , 2 kommentarer 11

I går ringde en lite stressad dam med ansvar för att skrapa fram ersättare till regionfullmäktige. Jag hade tittat på dagordningen och särskilt en av de bifogade handlingarna, men inte mer.

Hon sa att jag var hennes sista möjlighet och undrade om jag kunde ersätta Johan Söderling i dagens fullmäktige. Jag bad om 30 minuters respit, men meddelade sedan att jag inte kunde. Dagen var för full med saker, både på kommunhuset och Castorskolan.

Dels var det genomgång av rekryteringen till verksamhetschef i Bjurholm, det var kommunens ledningsgrupp där jag hade några ärenden jag ville ha svar på och en hel del ogjorda uppgifter för övrigt. Inte minst var det Kenyabilderna som skulle visas för Barbros 6:or nu när de läst färdigt Afrika. Det blev nej till regionfullmäktige.

Om några tycker att jag prioriterade fel så kan jag i alla fall säga att jag drog en lans för samhällsengagemanget i sexan. Det var ganska lätt utifrån bilderna från skolan i Mombasa där en stor grupp elever hade "parlamentsdebatt" kring den veckans kontroversiella påstående, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Man skolade sig för att kunna argumentera och ta samhällsansvar under ordnade former. En hel del gick just i sexan.

Jag ställde den retoriska frågan om det kanske satt någon framtida Bjurholmspolitiker, något kommunalråd, någon riksdagsledamot eller statsminister i klassen och några tjejer och killar sträckte leende på sig.

Om dagens föräldrar och vuxna vill ha några som tar hand om dem och samhället i framtiden bör man nog uppmuntra sina barn att bry sig och ta ansvar för det gemensamma också. Det kommer inte att hålla att bara slentriangnälla på "politikerna" samtidigt som man menar och tror att allt ska fungera även i morgon. Liksom av sig själv.

Slentriangnället har för övrigt inte med sig något gott någonstans.

Till Afrika igen

Av , , 2 kommentarer 7

Sexorna på Castorskolan har läst om Afrika på slutet. Deras lärare fick höra att jag besökte en skola i Kenya i maj och har bett mig visa bilder och berätta i morgon.

Ikväll har jag gått igenom en del bloggar och bilder. Många minnen, tankar och känslor  har kommit farande. Även det riktigt skrämmande som jag aldrig bloggade om eller visade, varken här eller i Norra Västerbotten. Tänkte visa de bilderna för eleverna i morgon.

Fler skolor borde få ha en systerskola i ett "utvecklingsland", både elever och lärare kan vidga perspektiven högst väsentligt på det sättet.

Man kan hoppas att glädjen, stoltheten och kunskapshungern jag mötte på fattigskolan i Mombasa också smittar av sig till eleverna på Bruks- och Björkskolan i Skellefteå som på olika sätt jobbar för att hjälpa eleverna på sin systerskola. I ämnen som engelska och matte låg eleverna på skolan vi besökte betydligt längre fram än motsvarande årskurser i Sverige. Trots att bara ungefär varannan hade råd att ha en bok, de som hade råd lät en annan titta i sin.

Hoppas att inställningen till skola och undervisning blir lite smittsam på Castorskolan också. Samtidigt som man tycker det är lite roligt att en resurssvag skola i ett av Mombasas fattigare områden "kör om" oss så är det ju lite skrämmande också. Med de ekonomiska, tekniska och personella resurser som vi lägger på skolan borde vi ligga ett litet snäpp före, inte så litet heller.

Samhälls-och demokratiengagemanget är jag också lite "avis" på. Eleverna på Bethania Academy i Mombasas utkant är långt på väg rustade att gå in i både "kommunfullmäktige" och "riksdag" när de går ut åttan. Då har de utan direkt vuxenmedverkan och i storgrupp övat parlamentsdebatt med skarpa debatt- och etikettsregler varje måndag i flera år.

Glömde byxorna

Av , , 2 kommentarer 2


Idag har jag framträtt i kjol, så såg det i alla fall ut.

I själva verket är det ett manligt kenyanskt plagg som ser ut som en kjol. När jag fick det på Bethania Academy lovade jag att bära det vid skolavslutningarna och det har jag gjort. Mer imponerande är att Patrik, resenären i sjuan, tog på sig sin vid avslutningen på Björkskolan ikväll. Det är känsligare med sånt i den åldern, men han klarade det galant.

Ikväll vid hemkomsten fick jag ett par klädplagg av Agneta. När hon kom till affären där jag utimellan handlar kläder tog de fram ett par byxor som var mina och som hängt där ett tag, rätt länge faktiskt.

Efter köpet skulle de läggas upp, sen kom våren, jobbfunderingarna, själva Afrika och mycket annat emellan. Tror jag tar dem i morgon, de matchar årstiden.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Demokrati?

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var som sagt ett och annat som man förundrades över vid besöket i den resurssvaga skolan i Mombasas fattigare delar, Bethania Academy. Deras allmänna resultat och särskilt deras mattenivå var några saker som inte borde vara möjligt att uppnå när man ser förutsättningarna.

När man tog del av deras demokratiska inspiration, fostran och praktiska träning, då skämdes man nästan.

Vi såg den här "debattavlan" i mitten av skolområdet på måndagen. Längst upp stod en tes, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Sedan fanns det talare, försvarare, opponenter,  sekreterare och tidskontrollant angivna.

På eftermiddagen samlades alla i år 4 till 8 i "aulan". Längst fram satt de som var huvudtalare, sekreterare och ordningsmän m.m. Inte en lärare fanns centralt placerad, det här skötte eleverna. Man höll tilltalet och ordningen ungefär som i Kenyas parlament, men orden var deras.

Debatten höll en förvånansvärt hög nivå, även om det brast för någon ibland. Man debatterade kring det givna ämnet landsbygdsliv kontra stadsliv med argument som kriminalitet, sjukvårds- och BB-resurser, aidssituationen (några är föräldralösa pga aids), utbildning och utbildningslust, sociala skyddsnät, arbetsmarknad, kriminalitet, boende, grannsamverkan, droger, matpriser och livsmedelsförsörjning.

Jag frågade en elev om de ofta hade debatt, fortfarande lite frågande inför det jag såg. "-Bara varje måndag", sa han.

Det var lite stelt i början, jag bidrog säkert till osäkerheten med mitt fotograferande. Att tala inför ett par hundra elever verkade man vara vana vid.

Det tinade upp och kändes spontanare eftersom. Jag tror nästan att tjejerna dominerade litegrann.

Timekeepern var omutlig, han ringde ihärdigt när rektorn försökte tala längre än han fick.

När rektor inte bara manade till tydlighet i argumentationen, utan la sig i debatten kom flera av de yngre tjejerna loss. Liksom triggade av möjligheten att tvåla till rektorn, helt "lagligt".

Man började oftast, med artiga "My fellow MP…", sen blev det ibland åka av med lite hetta och gester.

Hugins och Munins småkusiner kråkorna följde debatten. Christina och jag gav upp efter någon timme, men debatten fortsatte.

Man debatterade vad man ser omkring sig, sociala problem och möjligheter. Man uppmanas inte bara att kräva, eller ta upp saker på "sin nivå". Man sporras och tränas för samhällsdebatten och politiken, för en plats i samhället. Man tränas i tydlighet och i att våga höra sin röst. Det är allvar, man tar det på allvar och man tas på allvar. Jag tror ingen av dessa elever från muslimska eller kristna hem skulle komma på tanken att förespråka diktatur.

När man Från Bethania kommer till Skellefteå, till hösten eller nästa år, så skulle jag gärna se att rektorn fick berätta om deras praktiska "demokratiträning" och de resultat man sett. Inte bara för Bruks- och Björkskolans personal, utan för många skolor i Skellefteå kommun.

Den demokratiska fostran jag sett och utövat har nämligen inte legat på samma nivå.

 

 

Där Kenya ligger före

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag trodde kanske inte att nyttan av utbytet mellan Bruks- och Björkskolan och Betania Academy i Mombasa, Kenya, kunde bli så ömsesig.

Lite självbelåten inbilskhet fanns kanske med i bagaget vid avresan. Jag kunde t.ex. aldrig tro att en skola med kraftigt underbetalda lärare i ett fattigt område i Mombasas utkanter skulle ha något som liknar vår tidiga teoretiska gymnasienivå på undervisningen och förståelsen i matte. I en åtta där eleverna kan vara 12-15 år och där alla inte har råd att ha en bok.

Fast jag vet att det demokratiska och politiska intresset i Sverige inte är så stort var jag inte riktigt medveten om situationen. Inte förrän undersökningen om ungas inställning till delaktighet och demokrati kom förra veckan. Den som visade att 20-25 % av de unga i Sverige kan tycka qatt diktatur är lika bra eller bättre än demokrati.

I nästa inlägg ska jag visa något av vad jag hoppas att Bethania Academy ska kunna lära oss om demokratiskt arbete, demokratisk inspiration och träning när de kommer hit.

 

 

 

 

Något för Lilja

Av , , Bli först att kommentera 2

Har stundtals suttit och rensat i bilder från Kenya ikväll. Är tyvärr inte i mål än.

När jag åkte hade jag en tanke på att "utimellan" leta gymnasieskolor. Liljaskolan i Vännäs kunde av olika anledningar behöva en skola att hjälpa och ha utbyte med på de här breddgraderna.

Tyvärr sköts den praktiska utbildningen i Kenya mer som i Tyskland än som i Sverige. Inget ont om lärlingsutbildningar, men det blir svårt att ha utbyte när det knappt finns skolor med  yrkesutbildningar. I och för sig kunde man tänka att bara de teoretiska programen skulle kunna ha en afrikansk samarbetsskola, men det skulle bli ganska rumphugget och inte riktigt fylla syftet.

En och annan körskola såg vi, både för personbilar, lätta och tunga lastbilar. Oftast var det riktigt fräscha fordon. Det här arrangemanget med stolar på flaket under ett solskydd av plåt är nog inte heller något för Lilja. Det vore nog inte kö till flaket i januari.

 

Demokratisk fostran i Kenya

Av , , Bli först att kommentera 3


Satt och rensade Kenyabilder i afton, är inte riktigt klar med det. Något tusental till återstår att plocka bort.

Inser att vi har väldigt mycket att lära när det gäller att stimulera och inspirera till demokratiskt intresse och engagemang. Det dröjer lite, kanske till nationaldagen, men jag ska visa något som iaf borde intressera skolfolket och politikerna.

På vissa områden är vi nog mer underutvecklade än vi kan förstå. Självbilden stämmer halvdåligt.

Relationer och historiska vingslag

Av , , Bli först att kommentera 5

När vi landade i Addis Abeba på vägen till och från Kenya tänkte jag på några storheter. Etiopien självt är ju en sådan med sitt stolta, vackra folk. Det enda afrikanska landet som aldrig kolonialiserades, trots att det tog mycket stryk av Mussolini innan andra världskriget.

Jag tänkte på drottningen av Saba som hälsade på hos kung Salomo. Även på min konfirmandpräst Arne Hansson som under sin missionärstid i landet ibland hade audiens hos Haile Selassie och gick förbi hans tama lejon med en viss respekt.

Jag tänkte också på den i alla bemärkelser högreste Gudina Tumsa. Den evangeliske kyrkoledaren jag hörde och såg i Oslo i slutet på 70-talet innan han åkte hem och mördades under den mörkaste kommunisttiden i Etiopien. Även Haile Selassie själv blev mördad några år tidigare, enligt uppgift kvävd med en kudde av "afrostalinisten" och revolutionsledaren Mengistu.

Idag läste jag om Stina Sköldengen i en artikel om hennes man i EFS tidning Budbäraren. Hon var gift med Emil Sköldengen, släkt med min pappa Tore. De bodde i huset där vi nu bor på sin ålders senhöst. Medan Emil renoverade huset i början på 70-talet bodde han ett halvår i mitt barndomshem i Vännäs.

Stina var missionär i Abessinien på 30-talet innan hon fick fly för fascistarmén. Till min förvåning fick jag nu läsa att hon var lärare åt både Haile Selassies fru och döttrar.

Historiens vingslag…..