Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Akka

Rädda barnen

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag fick igår höra att det inte var ett privat initiativ det där med läxhjälpen för de ensamkommande och andra invandrarungdomar i Vännäs, jag skrev om den härom dagen. Det är Rädda barnen som administrerar det hela.

En av dem som är med har varit nästan det mesta man kan bli och vara inom skolans värld. Hyfsat kvalificerad för läxhjälp alltså.

Visst kan man behöva vila och ägna sig åt sina närmaste som pensionär, men finns hälsan gillar jag när samhällsengagemanget och insatserna för andra hittar nya spår efter pensioneringen.

Bilder från Akka

Av , , 4 kommentarer 5

VK har fått ordning på bloggen så nu kan man sända bilder igen.

Sätter in några från invigningen av Akka, Vännäs boende för ensamkommande flyktingungdomar.

Man undrar vad Monica Wahlström, IFO-chef och FP-ordförande i Vännäs, sa till vårt stackars kommunalråd Johan Söderling?  😉

Längst till höger Ulrica Westerlund som basar för boendet.

Akka har generösa gemensamma utrymmen och sen egna mindre rum för elva boende.

Chefen Ulrica Westerlund talar vid invigningen. I bakgrunden en del av personalen.

Några av de egenhändigt gjorda tårtorna hade också Akkas bild.

Det kom som sagt bra med folk. Hoppas att ungdomarna på boendet får möta många människor öven framöver. Man kommer från en värld där man har mycket folk omkring sig.

Ensamkommande i Vännäs

Av , , 6 kommentarer 7


I fredags invigdes Akka, Vännäs nya boende för ensamkommande flyktingungdomar. Namnet kommer från ledargåsen i "Nils Holgersons underbara resa".

Många kom till invigningen. Flera politiker och tjänstemän från olika hörn av den kommunala sfären. Det fanns också besökare från andra kommuner och relaterade verksamheter.

Lokalerna, där Slussen och Rehab tidigare fanns, är ljusa och trevliga och har iordningställts mycket fint med relativt enkla medel. Den åldersblandade personalen under ledning av Ulrica Westerlund gav ett bra och kommunikativt intryck. Det sista lär behövas i den svåra och växlande uppgift de har framför sig.

Huvudpersonerna var de sex pojkarna som kommit hittills, det finns plats för fem till som kommer snart. De kändes nästan överväldigade av hopen som kommit. Unga människor med sin unika identitet och historia. Flera kändes rent av blyga, samtidigt som jag anar stora resurser.

För dem som får stanna hoppas man att Sverige ska fungera som "ersättningshemland", att utbildning och integration ska gå bra och att nya relationer i någon mån ska kunna ersätta dem som rivits isär.

Jag hoppas att alla, också de som har svårt att acceptera Europas och  Sveriges asylregler, ska behandla individerna som kommer rätt och bra. Främst för ungdomarnas egen skull, men inte bara det. För Västerbotten, och särskilt för vissa kommuner, verkar framtidens ekonomi och service till stor del hänga på hur många invandrare man kan få att stanna.

För dem som måste resa tillbaka önskar man en kort period i Sverige och att "återintegreringen" i Afghanistan, som det handlar om nu, ska gå så smärtfritt som möjligt.

Tyvärr kunde jag inte få med några bilder. Programmet på vk.se  säger plötsligt att fotofilerna är för stora, även om jag förminskar dem.