Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: arbetsgivare

Riktigt tidig pension

Av , , 4 kommentarer 5


Flera löpsedlar om pension har mött oss på slutet, de flesta om låga sådana. Kvällstidningarna har också bjudit under varandra om hur man hittar vägar att gå i pension som man förr gjorde i vissa medelhavsländer. Vid femtio eller kanske t.o.m. fyrtio.

Ingen kan säga hur andra ska prioritera. Många är slitna eller sjuka och behöver pensioneras tidigt. Ett fåtal har möjlighet att idka självhushållning, enkelhet och sparsamhet och gå i pension extremt tidigt. Det verkar vara en liten trend i tiden. För folk flest en önskedröm.

Flera av oss ser med oro på att det växande antalet av oss äldre inte följs av samma ökning i arbetande åldrar. En mindre andel ska framöver hålla samhället rullande och betala skatt. En svår ekvation. Det kommer att märkas och vi behöver ta medveten höjd för det i kommuner, regioner och stat.

I ljuset av detta är det bekymrande och kan vara nästan provocerande med drömska rubriker och artiklar som lockar fler att ”checka ut” väldigt tidigt. De flesta har förstås inte minsta chans, men skulle minitrenden locka många blir framtiden tuffare, främst för gamla och små.

Som befolkningspyramiden ser ut behöver fler arbeta längre, inte kortare. Ska det lyckas behöver det också finnas del- och halvtider, men det blir en egen bloggtext.

Ungt, nyanlänt företagande

Av , , Bli först att kommentera 10


Mötte igår en av våra unga nyanlända med en tuff barndomstid i ett land där han saknade både rättigheter och möjligheter. Osedvanligt tidigt har han nu startat ett företag som ser ut att kunna bli framgångsrikt. Det har inte rullat länge, men han planerar start på ytterligare en ort.
”Skellefteå, där kommer det att hända saker”.

Än är det bara han och ett syskon i företaget, men det ser ut som om de snart blir arbetsgivare. ”Man får jobba hårt, mycket är svårt och komplicerat. Man behöver en bra revisor”, sa han.

Jag önskar honom all lycka till. Hoppas att företaget ska fungera, bli lönsamt och kunna bidra till att fler kan försörja sig.
Hoppas att de goda entreprenöriella exemplen blir fler. Vi måste nyansera bilden, inte bara köpa och vidarebefordra stereotyperna.

Väldans trevligt

Av , , Bli först att kommentera 8

Tycker alltid det är väldigt roligt när tidigare elever hör av sig. Även när det ibland också kan vara svårigheter som föranleder kontakten.

Idag var det en av de mer ”färgstarka” som gav sig till känna igen. Vi var sannerligen inte överens alla stunder, men man kunde inte missa drivet och kraften. Och vi hade en ömsesidig respekt på var sitt vis. 

Förutom det passande jobbet gladde jag mig åt det politiska engagemanget. Inte var det just mitt parti, men enligt mitt förmenande har utvecklingen varit positiv sen sist. 😉

Det blir nog en fika framöver. Jag blev tillfrågad om råd och jag tänkte bistå med  rätt många av mina misstag. Så behöver hon kanske inte göra just dem. ,-) Jag tror samhället kan behöva de erfarenheter och insikter hon förvärvat.

Politiskt engagemang ska uppmuntras i dessa tider, så utarmade på handfast och hållfast personligt engagemang. Både av medmänniskor och arbetsgivare. Partitillhörigheten är inte det viktigaste.

Våga lite mer!

Av , , Bli först att kommentera 7

Ibland möter jag i jobbet människor med ursprungsutbildningen i en helt annan bransch. Ibland i en tid med fullständigt annorlunda teknik. T.ex. en layoutare som själv en gång började med blytyper eller andra som varit med om extrema teknikrevolutioner. 

Med driv och egen förmåga, givna och tagna möjligheter har man vuxit med uppgifterna. Ibland så att man följt med i branschens resa, kanske till helt nya verksamhetsområden och ibland till eget välfungerande ledarskap. Fullt levererande.

De här människorna kan drabbas av arbetslöshet utan direkt koppling till egen kompetens. Arbetsplatser flyttar, läggs ner, omorganiseras eller går i konkurs. 

Då står ofta de mest förändringsbenägna och bevisat utvecklingsbara i ett svårt läge. Man har inte examina inom sitt område, eller är utan. Man har kanske fyllt rätt många år och drabbas av slentrianmässiga fördomar på arbetsmarknaden.

I en tid när många kvalificerade utbildningar nästan totalt bygger på självstudier kan rigida examensfokus kännas extra orimliga. Sannolikheten att 57-åringen stannar 8-10 år på arbetsplatsen är också ofta större än att 27-åringen gör det. IT-kunskaper, driv och arbetsplatsnärvaro tål ofta en jämförelse.

Själv anställer jag gärna nyexade, nästan pensionerade och lite mitt emellan. De flesta arbetsplatser mår väldigt bra av att vara åldersblandade.

Jag önskar verkligen att fler privata och offentliga arbetsgivare skulle våga välja en och annan multierfaren, kanske selfmade som bevisat sin vilja att arbeta och utvecklas med jobbet. Många skulle göra oväntade fynd.

Gäller att ha ADHD

Av , , 2 kommentarer 7


Har ätit frukost med någon annan än jag vanligtvis gör det med. Med många andra faktiskt. En stor del är företagare av olika slag.

En av de första jag pratade med verkar i en tämligen het bransch i dagens Sverige. Jag tänkte genast på en person som är hos Eductus just nu och började prata eventuella möjligheter.

Företagaren sa rätt omgående en sak som fick mig att skratta till av glädje och igenkännande.

”-Idag gäller det att ha ADHD.”

Han var seriös, med ett leende i ögonen och mungipan. En annan företagare kom fram, hörde vad vi pratade om och det visade sig att båda själva hade ADHD. Sa sig kunna koncentrera sig korta stunder, sen ska det hända saker. Det är inte minst den sortens människor båda söker. Kanske inte som t.ex. administratörer och ekonomer, men till många andra uppgifter.

Det personlighetsmönster vi ofta kallar ADHD var förr en riktigt betydelsefull egenskap. Är genomslaget stort kan livet bli tufft, men även idag behövs de mer utpräglade ”drivarna” i så många uppgifter. Tyvärr knäcker vi ner många i skolan, där de otåliga och väldigt ”omväxlingssugna” ofta sätter sprätt på tillvaron över hövan och blir både muntligt och skriftligt övertygade om att de är ”fel”.

Morgondagens entreprenörer, innovatörer och möjliggörare får inte bli borta på vägen. Vi behöver dem med bibehållet driv och självkänsla. Om de haft tålamod med längre utbildning eller inte.

Kaj Johansson till minne

Av , , 2 kommentarer 11


Det är mycket tråkigt att läsa att Kaj Johansson har slutat sina dagar, inte mer än 69 år gammal.

Man kan vara stor företagare och entreprenör utan att vara stor som person, men jag upplevde Kaj som en mycket bra karl här under solen. Behövde man få veta något eller få hans synpunkt på något så tog han sig tid till det. Utan tillstymmelse till dryghet eller ovanifrånperspektiv. Kaj var även min arbetsgivare en period och jag uppskattade honom också som sådan.

Man upplevde att han aldrig blev för stor för sin hembygd och att han tänkte på helheten, inte bara sitt. Han fick också prova motgångar, något som kan bidra till att forma en person så att man klarar även medgången.

Senast vi språkades vid var på ”Kajs” i september då vi pratade om vägmästarutbildningen (VAT) som skulle starta på Liljaskolan och om behovet av lastbils- och maskinmekaniker.

Tankarna går till de närmaste i sorgen. Man får också önska Stefan och Per-Jonas lycka till med att fortsätta att förvalta och vidareutveckla företaget.

Arbetsrätt

Av , , Bli först att kommentera 5


Idag är det tänkt att jag ska få utvecklas en smula inom arbetsrätten. Jag sa till min chef att det är ett av mina svaga områden, men han hade vänligheten att kalla det ett eventuellt utvecklingsområde. 😉

Jag tror faktiskt mina fackligt engagerade medarbetare och förhandlingsmotparter också tycker det är bra om jag blir lite vassare på arbetsrätt, de har säkert märkt att det brister. ,’-)

En minigallup jag gjort bland bekantingar med arbetsgivaransvar visar att de flesta upplever att fackrepresentanterna i regel är mer välutbildade på området. Fast det är kanske förklarligt och t.o.m. motiverat. Som arbetsgivare har man oftast en starkare position. Dock icke alltid.

Nu tror jag på förtroendeskapande öppenhet och samförstånd, så långt det går. Min mentor menar också att facket som fungerar och gör vad man ska ofta är den viktigaste samarbetspartnern man har som arbetsgivare. Man har motsatta intressen i något och samma i det allra mesta.

Livet och arbetslivet påminner på flera områden om skolan. Det gör inte så mycket att man inte kan, bara man är inställd på att lära sig och söka kunskap och hjälp där den finns.