Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: arbetskraft

Fasta jobb

Av , , Bli först att kommentera 8


Nu heter det tillsvidareanställningar och de är inte är inte alltid så fasta. Men jag blev mycket glad när jag idag besökte en ort där jag varit ansvarig för två utbildningsverksamheter. En innefattade även matchning.

Det blev tillfälle att tala med henne som ”med den äran” ansvarade för undersköterskeutbildningen hos min tidigare arbetsgivare, Eductus. Den sista utrikesfödda undersköterskeklassen var 16 stycken vid kursavslutningen. Som det ser ut har alla utom en tillsvidareanställning idag. En vinst för dem, för samhället och omsorgsverksamheterna i dagens bristsituation.

Läraren har också utbildat inom Dalkarlså folkhögskola, men trots de här resultaten går hon nu arbetslös. Ett enormt slöseri i nuvarande situation. Det saknas inte personer att utbilda, det är inte brist på jobb och det fattas inte pengar eller kursveckor till utbildningen. Dalkarlså hade velat fortsätta och hjälpa människor närmare sina yrkesutbildningar och sina första fasta jobb, men så blev det inte.

Nu stiger kostnaderna för försörjningsstöd och många kommuner har svårare att få pengarna att räcka till. Även till utbildning. Låt folkhögskolorna utbilda fler i olika slags kurser och låt oss även jobba med matchningen av arbetslösa. Vi skulle generellt göra det bra. Folkhögskolan är van att arbeta med grupperna i den nuvarande ”arbetskraftsreserven” och inte minst de språksvaga.
Fler behöver fasta jobb och samhället behöver fler personer med fasta jobb.

Från kortutbildningsjobb till chef

Av , , Bli först att kommentera 6


I fredags talade jag med en handlingskraftig och innovativ förvaltningschef i en mellanstor kommun, en som gått en lång väg. Eller ska man säga trappa?

Den första utbildningen var drygt 20 veckor lång. Sen följde arbete där det tjänades pengar och skaffades erfarenhet. Yrkesvalet kändes rätt och det blev ytterligare utbildning på drygt 30 veckor. Efter en tid blev det tre terminers studier till ett legitimationsyrke.
Den styrning som länge utövats efter diverse internutbildning är förankrad i bred och djup erfarenhet.

Idag står vi inför en tilltagande brist på arbetskraft inom viktiga områden. Bland annat ställer teknisk utveckling skarpare krav på utbildning som i Sverige idag helst ska tas i ett steg. Inom vården togs vårdbiträdena bort och man talade länge om att ta bort även undersköterskorna. Sjuksköterskor skulle utföra allt det undersköterskor, vårdbiträden och vårdnära servicepersonal gör idag. Jo, vårdbiträden är nu på väg tillbaka och på plats inom omsorgen i flera kommuner.

Jag ser det olyckligt att ”utbildningstrappan” försvunnit i så hög grad och ersatts av stora, höga steg. Möjligheten att med kort utbildningstid och lite lån komma ut och göra nytta och känna sig för är värdefull på flera sätt. Med stegrade initiala krav har vi höjt tröskeln, ökat utslagningen och dessutom användningen av helt outbildad personal. Att som utrikesfödd eller efter en grundskoletid med diverse svårigheter t.ex. klara en undersköterskeutbildning är inte lätt.

Nu finns det kriterier för vårdbiträdesutbildningen igen, men många kommuner anställer inte vårdbiträden. Däremot ofta ett ökat antal vikarier utan någon som helst utbildning.

Låt oss gå tillbaka till förvaltningschefen som började med en termins studier, men gick vidare. Några studiekamrater stannade säker på första nivån och har gjort ovärderlig nytta för människor. Kortutbildningsyrkena behövs och kan också vara en bra början på något helt annat. De ska inte föraktas, istället ska vi se till att fler utbildningssteg bildar en trappa som sitter hyfsat väl ihop för den som vill gå vidare.

I Finland är det inte ovanligt att civilingenjörerna börjar utbildningen med teknisk yrkesskola. Varför är grannarna så ofta klokare än vi?

Vem ska vårda din mamma?

Av , , 2 kommentarer 7


Länge har jag utgått ifrån uppgiften att att Umeåregionen inklusive Övik behöver totalt 4 000 undersköterskor till 2025. Det är värre, enligt vad Dalkarlsås vårdlärare och jag fick höra under tisdagen.

Bara i Umeå kommun, utan kransen och Övik och med landstingets/regionens verksamheter oräknade, beräknas 4 500 undersköterskor och vårdbiträden behövas till 2028. Utbildningstakten är nu 100-120 st per år om man räknar ihop samtliga gymnasie- och vuxutbildningar i kommunen. Hoppas man räknat in att de ”äldre äldre”, över 80, ökar med 40 % på ungefär samma tid.

Digitaliseringen kan i den bästa av världar kapa personalbehovet med 30 %. Då behövs kanske bara 3000 fler vårdanställda i kommunen till 2028. (NUS och primärvården behöver några också) Hela Umeås alla utbildningar får med nuvarande takt fram drygt 1000 nya till dess. Hur många utbildas för Övik, Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln, Robertsfors och Lycksele m.fl. kommuner?

Den enda arbetskraftsreserv vi har nu är de utrikesfödda och svenskfödda som av olika skäl hamnat utanför utbildning och arbetsmarknad. Domen kommer att bli stenhård över politiker, profession, fack och utbildare om vi inte snabbt och resolut börjar flytta så många som möjligt mot framtid inom vården. För de flesta i arbetskraftsreserven behöver det ske i flera steg. Man går inte från SFI till en vårdutbildning på gymnasienivå.

Nyss har en utbildningsväg stängts då Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar stoppats. En ny väg där grupper av utrikesfödda har kunnat utbildas med teori och praktik till tidsbegränsade anställningar, skaffa sig branscherfarenhet och fackspråkkunskaper så att man framöver också kan klara ”betygsutbildning” till vårdbiträde, undersköterska och sen kanske sjuksköterska. Utbildningsvägen har varit ett oerhört mycket bättre alternativ än att ta in totalt outbildade i verksamheterna. Som man tyvärr måste göra allt oftare.

Det är sannerligen inte lätt att ta fram fler vägar till vårdutbildning på passande nivåer. Ofta tycks det intressantare att bevaka principiella ståndpunkter, hävda olika intressen och orealistiska målsättningar eller att söka formella hinder. Tyvärr kommer det framöver en salt nota på det som inte blir gjort. Jag ser framför mig bilder från en drastiskt försämrad vård och mediadrevens frågor varför vi lät tiden gå när arbetskraftsbristen varit känd så länge.
Att många som kunnat bidra hamnar i försörjningsstöd istället för i förvärvsarbete för vår handlingsförlamnings skull dränerar oss dessutom på ekonomiska resurser.

Allt är inte bara svart. Det händer positiva saker här och där, på komvux, folkhögskolor, yrkeshögskolor och vissa gymnasier där man har fler sökande än tidigare. Det snickras på kreativa initiativ, men vi är ändå milsvitt från behoven. Det behövs mer.

Vi måste få ändan ur vagnen!

Vilka ska jobba och betala skatt?

Av , , 3 kommentarer 8


Läs den här artikeln av länsrådet Lars Lustig.

Innehållet är verkligen aktuellt. Det finns många saker som måste lösas i Sverige, Norrland och Västerbotten. Om inget helt oförutsett inträffar har kanske Lustig rätt. Den knepigaste frågan är vilka som i nära framtid ska gå i de pensionerades ställe, arbeta och betala skatt?

Läs artikeln. Jag tänker skriva om detta igen, även med några förslag på lindring av läget. Då är det bra om några fler tillägnat sig vad det handlar om och delar huvuddragen i problembilden. Det är inte för många äldre, vi har ett bra tag haft för få unga.

Det var visst en fråga ändå

Av , , 4 kommentarer 8


Under Vännäsdagarna hade vi i Vännäsmoderaterna en tävling där vi lottade ut lokala presentkort. Vi ville att medborgarna skulle lyfta viktiga frågor, komma med förslag på förbätttingar och tips hur man vill göra Vännäs darriga ekonomi stabilare och mer hållbar.
Vi ska redovisa en del svar framöver, anonymt förstås.

En sak förvånade litegrann, både bland förslagen och i samtalen för övrigt. En av de mest framträdande frågorna bland människor i högst olika yrken och inkomstnivåer var skattetrycket i Vännäs, ett av Sveriges högsta. Egentligen är det inte förvånande när man ser till vad skattenivån betyder på helår även vid lägre inkomster. Några uppgav till och med att man lämnat Vännäs på grund av detta.
De som sagt att skattetrycket är en ickefråga och tycks se ytterligare skattehöjning som en tänkbar väg framåt har uppenbart fel.

Vännäs måste öka sina inkomster, men det måste definitivt ske på andra sätt än skattehöjningar. Det finns vägar och kommunen har fördelar som gör det möjligt, trots att Vännäs inte klarat ekonomin som vi borde. Vi måste definitivt sänka våra relativa kostnader, vi kommer inte undan det.

Att vara kommunpolitiker i Sverige under den kommande mandatperioden med färre arbetande, fler unga och äldre blir ingen popularitetstävling. Inte i Vännäs heller.

Jobbet måste göras och det kan på sikt bli riktigt, riktigt bra.
Men då krävs det politiskt nytänk och inte bara mer av samma.

Sänka löner?

Av , , Bli först att kommentera 5


Om någon skulle komma på den galna tanken att lagstifta om sänkt lön för en viss procent genomsnittliga arbetstagare i ett yrke och verkligen kunna få igenom det skulle det påverka lönerna neråt i yrket.

Om man gör en procentuell sänkning av framförhandlad lön för en utvald grupp med så stora hinder att de trots stor arbetskraftsbrist aldrig får chansen att komma in på arbetsmarknaden påverkar det knappast lönerna alls. Hur skulle i så fall praktikplatser påverka?

Människor ”utanför” behöver få komma in och behövas på arbetsmarknaden. På många arbetsplatser och områden behövs fler medarbetare, direkt och långsiktigt. Som samhälle behöver vi arbetskraft i ett läge då de arbetade timmarna sjunker framöver. Många behöver flytta från försörjningsstöd till förvärvsarbete. Många människor behöver praktikplatser och språkpraktikplatser för att påbörja sin livsresa, men anställningar är så mycket bättre.
Därför finns förslaget om inträdesjobb för unga svenskfödda och för nyanlända.

Jag tror det skulle fungera och definitivt är värt att prova. Inga löner ska sänkas.

Ska pensionärerna rädda oss?

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag har haft nöjet att anställa energiska pensionärer ett antal gånger de senaste åren. Kanske främst beroende på att det saknas lärare av olika slag, men också för att några verkligen velat göra samhällsinsatsen det handlat om. Jag har till och med ”lurat” några pensionärer att börja studera ett efterfrågat ämne efter sin pensionering, personer som fortfarande arbetar på sin väg mot de 70.
Ett par av dem jag anställt på senare tid har passerat den milstolpen. (Ska sägas att jag fått se även flera unga välja studier till viktiga läraruppgifter)

Det är inte bara lärare som fattas. Åtskilliga företagare jag haft att göra med på senare tid är gott och väl pensionärer. De får inga som tar över sina ofta verkligt lönsamma verksamheter.
I offentlig sektor får man damma av både läkare, sjuk- och tandsköterskor för att få verksamheterna att fungera. Senast ikväll fick jag glädja mig åt en välbekant röst när jag skulle boka om en tid. En som pensionerades för några år sedan.

Jag klagar inte och räknar själv med att jobba länge om jag får, men jag blir orolig för framtiden. Hur länge räcker pensionärerna i legitimationsyrken och annat?
Handlar det mest bara om att ungdomskullarna inte räckt till att ersätta dem som slutar? Är det för lite lockande med yrkena som oundvikligen behövs? Vad beror det på att så många verksamheter inte klarar sig utan dem som inte bara valt att jobba till 67, utan faktiskt hunnit lämna arbetslivet på riktigt?

Kostnadskoll på invandringen

Av , , 4 kommentarer 7


Man bör ha koll på kostnaderna, i privatlivet och definitivt när man i offentlig sektor förvaltar andras pengar. Även när man ger till humanitära insatser bör man ha koll. Så det inte blir som när en av våra större hjälporganisationer sålde in ett månadsgivande till mig på ett sätt som gränsade till bedrägligt beteende.
Vi bör ha koll på våra utgifter hemma, i stat, landsting och kommun. Annars drabbas några förr eller senare av hålen som uppstår.
Man bör också samtidigt ha koll på intäkterna, vad som drar in medel så att vi kan betala för det vi vill göra.

Att veta vad invandringens olika delar kostar, det är inget ont i sig, tvärtom. Vi ska inte luras och mörkar samhället finns andra som räknar, mörkar på sitt sätt och använder siffror till maximal intressekonflikt. Några för att få samhället att likna kampen mellan ett gäng tokkategoriserande fotbollshuliganer. Typen som kan knocka en okänd person med fel halsduk eller hämnas för vad någon ur en folkgrupp ska ha gjort ens släkting. I en annan världsdel för några generationer sedan.

Vi måste se hela bilden också när vi talar ekonomi. Vad betyder t.ex. de utrikesföddas arbetade timmar för oss idag? I morgon när bortåt 100 000 nu arbetande inte längre jobbar och inte har ersatts? Hur ser hela ekvationen ut, så där ungefär? Vad betyder det för stat, landsting, kommun, näringsliv, oss och samhället när någon kommer in och arbetar osubventionerad heltid efter 2-3 år i Sverige? Eller gör det efter några år med särskilt anställningsstöd eller nystartsjobb? Jämför den personens kostnads- och intäktsbalans med en jämnårig svensksvensks. Det finns så många goda exempel som också med till helhetsbilden.

Hur skulle vårt allt äldre samhälle, vars ålderspyramid inte är någon pyramid, se ut utan första och andra generationens invandrare? Hur skulle äldreomsorgen på Lidingö se ut, busstrafiken i Norrland eller äldreomsorgen i Vännäs? Hur skulle det vara i mängder med företag, organisationer och myndigheter i arbetskraftsbristens Sverige? Hur kommer det att se ut i morgon i kommunerna som idag har 40-50 procent pensionärer? I hela riket när vi 50- och 60-talister blivit 80 och den åldersgruppen ökat med ca 40 procent?
I min hemkommun, som vill ha Sveriges bästa hemtjänst, hade äldreomsorgen skurit ihop redan i somras utan de ensamkommande. Värt att reflektera kring.

Nej, vi kan inte ha öppna gränser.
Ja, vi måste ha en ordnad invandring där vi kan ta emot och integrera de allra flesta som kommer.
Nej, vi klarar oss inte utan våra invandrare.
Ja, vi måste bli mycket vassare på att utbilda och få dem i jobb och nyttja civilsamhället mer, inte bara institutioner och bolag.
Nej, det är inte lätt att hitta den lagstiftning som håller och vidmakthålla den.
Ja, vi måste göra det bästa av situationen.
Det finns ingen backväxel.

Alla myrorna i stacken

Av , , 7 kommentarer 7

Denna dag sliter så många människor hårt för att vårt svenska samhälle ska fungera. Med allt smått och stort som är allt annat än självklart.

Samhällsbyggare och samhällsbevarare med så olika livssitustioner knogar på i miljöer och på arbetsplatser där kanske uppmuntran, stöd, humor, överblick, lyssnande och pauser är för sällsynta företeelser den här dagen. Allt medan en och annan kändis och många ”vi-och-dommare” missar eller vulgärkritiserar det som görs.

Idag skulle vi gott kunna tänka på, och be för – om vi gör det, alla dessa som sliter i den svenska myrstacken där vi bara ser lite av ytan. Det går inte att nämna en bråkdel av alla funktioner och uppgifter som gör Sverige till vad det är, men några tänker jag särskilt på idag.

Vårdpersonalen, poliserna, socialarbetarna, handläggarna hos Kronofogden, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket m.fl. Alla som ska hjälpa, tyda och lyda demokratiskt fattade lagar som reglerar hur människor och deras skyldigheter och rättigheter ska hanteras i livets svårare situationer. De många som arbetar på uppdrag av det offentliga ska inte heller glömmas. Jag tänker också på fritidspolitikerna, det flertal som jobbar med det gemensamma när andra gör eget, och heltidspolitikerna. Alla som ska hushålla och ta nödvändiga och ofta obehagliga beslut när pengarna aldrig räcker till behov och önskningar. 

Jag tänker inte minst på lärarna som med föräldrarna ska lära och fostra (ja fostra!) nya generationer att också vilja bygga och bevara ett fungerande samhälle för individ och helhet. En gigantisk, ständigt rullande samhällskoloss utan backväxel. 

De jobbskapare som tankar kolossen nämner jag bara i förbigående nu, likaså alla ideella krafter och dem som gör att vi får äta.

Jag är tacksam för alla okända som just nu drar sina strån till stacken och ber Gud att de orkar imorgon också. 

Att ta vara på människorna

Av , , Bli först att kommentera 3

I onsdags var det en träff för Umeåregionens arbetssökande, AF:s Umeåhandläggare och leverantörerna av arbetsmarknadsutbildningar (AUB) på Arbetsförmedlingen i Umeå. Eductus har idag ingen AUB i Umeå, men vi har yrkessvenskan för sådana utbildningar. Tyvärr saknar vi ett antal lärare som möter AF:s nuvarande krav på utbildning och erfarenhet för att kunna ge all hjälp som behövs.

Handläggarna fick först bekanta sig med utbildningsutbudet och möjligheterna för utrikesfödda att få språkhjälp för snabbare väg till arbetslivet. Sen var det möjlighet för  arbetssökande att få information.

Vi fick många intressanta möten, jag bland annat med ett ambitiöst syrisk par. Hon var mer utbildad och såg yrkeskarriären i Sverige rätt utstakad. Han överraskade mig när han berättade vilka två, mycket välkända, varumärken han jobbat med i hemlandet. Nu var nyfikenheten stor på vägen ut i arbetslivet. Hoppas vi inte begränsar drivet alltför mycket…

När det idag från höger och vänster talas om flyktingar i svepande ordalag kan man bli bedrövad över alla generaliseringar och bitvis helt ohederliga överdrifter, förenklingar och förkrånglingar. Åt alla håll. Om vi nu skulle gå förbi de humanitära behoven av hjälp och resurser för kortare eller längre tid så finns fler aspekter. Många av de ofta initiativrika och välutbildade människor som brutit upp från sitt älskade ”hemma” har vi behov av. Fler svenskar går i pension än kommer ut i arbete just nu, det är ett större resurs- och välfärdsproblem än folk flest förstår. På flera områden får arbetskraftsbristen allt större konsekvenser. Frågan är hur vi snabbt nog ska bli bättre på att slussa ut nya svenskar till arbetslivet. Inte minst till våra bristyrken och där vi saknar kompetens. Situationen kommer att kräva förändringar i flera ändar.

På onsdag kommer kranskommunernas AF-handläggare och AUB-anordnare till Eductus vid Renmarkstorget för en liknande informationsdag. Det underlättar med information, förbättringsarbete, dialog och samarbetsklimat.