Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: arbetskraftsbrist

Vem ska vårda din mamma?

Av , , 2 kommentarer 7


Länge har jag utgått ifrån uppgiften att att Umeåregionen inklusive Övik behöver totalt 4 000 undersköterskor till 2025. Det är värre, enligt vad Dalkarlsås vårdlärare och jag fick höra under tisdagen.

Bara i Umeå kommun, utan kransen och Övik och med landstingets/regionens verksamheter oräknade, beräknas 4 500 undersköterskor och vårdbiträden behövas till 2028. Utbildningstakten är nu 100-120 st per år om man räknar ihop samtliga gymnasie- och vuxutbildningar i kommunen. Hoppas man räknat in att de ”äldre äldre”, över 80, ökar med 40 % på ungefär samma tid.

Digitaliseringen kan i den bästa av världar kapa personalbehovet med 30 %. Då behövs kanske bara 3000 fler vårdanställda i kommunen till 2028. (NUS och primärvården behöver några också) Hela Umeås alla utbildningar får med nuvarande takt fram drygt 1000 nya till dess. Hur många utbildas för Övik, Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln, Robertsfors och Lycksele m.fl. kommuner?

Den enda arbetskraftsreserv vi har nu är de utrikesfödda och svenskfödda som av olika skäl hamnat utanför utbildning och arbetsmarknad. Domen kommer att bli stenhård över politiker, profession, fack och utbildare om vi inte snabbt och resolut börjar flytta så många som möjligt mot framtid inom vården. För de flesta i arbetskraftsreserven behöver det ske i flera steg. Man går inte från SFI till en vårdutbildning på gymnasienivå.

Nyss har en utbildningsväg stängts då Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar stoppats. En ny väg där grupper av utrikesfödda har kunnat utbildas med teori och praktik till tidsbegränsade anställningar, skaffa sig branscherfarenhet och fackspråkkunskaper så att man framöver också kan klara ”betygsutbildning” till vårdbiträde, undersköterska och sen kanske sjuksköterska. Utbildningsvägen har varit ett oerhört mycket bättre alternativ än att ta in totalt outbildade i verksamheterna. Som man tyvärr måste göra allt oftare.

Det är sannerligen inte lätt att ta fram fler vägar till vårdutbildning på passande nivåer. Ofta tycks det intressantare att bevaka principiella ståndpunkter, hävda olika intressen och orealistiska målsättningar eller att söka formella hinder. Tyvärr kommer det framöver en salt nota på det som inte blir gjort. Jag ser framför mig bilder från en drastiskt försämrad vård och mediadrevens frågor varför vi lät tiden gå när arbetskraftsbristen varit känd så länge.
Att många som kunnat bidra hamnar i försörjningsstöd istället för i förvärvsarbete för vår handlingsförlamnings skull dränerar oss dessutom på ekonomiska resurser.

Allt är inte bara svart. Det händer positiva saker här och där, på komvux, folkhögskolor, yrkeshögskolor och vissa gymnasier där man har fler sökande än tidigare. Det snickras på kreativa initiativ, men vi är ändå milsvitt från behoven. Det behövs mer.

Vi måste få ändan ur vagnen!

Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt

Av , , 4 kommentarer 11


Det finns många aktuella politiska frågor. En het är Arbetsförmedlingen som vi alla har tankar kring. Även många anställda.
När man ska förändra en så stor och viktig myndighet med så många uppgifter bör det inte göras med prestige och giljotin.

Jag arbetar inom folkhögskolan, en egen utbildningsform som under två majoriteter fått regeringsdirektiv att arbeta med Arbetsförmedlingen. Några skolor har tvekat inför de uppdragen, inte Dalkarlså. Att hjälpa till med integration i samhälle och på arbetsmarknad, med att få bli behövda och självförsörjande är bland det största vi kan göra våra medmänniskor. Även för demokratin.
Fler och fler folkhögskolor vidgar arbetet och hjälper allt fler genom traditionella allmänna och nya kurser. Utbildningsformen passar särskilt bra för vuxna med blandad bakgrund, erfarenhet och kunskap. I den förnyade Arbetsförmedlingen ser några att folkhögskolorna kommer att ha ännu större betydelse för utbildning och även matchning. Jag tror det blir så. Ändå tycker jag att politiken bör hålla in hästarna en aning.

Låt reformeringen ske mer konservativt än revolutionärt. Vi går sannolikt mot en lågkonjunktur som kan bli tuff. Många som nästan överraskande lätt fått jobb trots svag utbildning, avbruten skolgång eller svaga språkkunskaper kommer tilbaka till Arbetsförmedlingen i lågkonjunkturen. Det kommer att behövas många insatser mot människorna och arbetsgivarna. De måste initieras med tanke. Många blommor behöver blomma, men en trädgårdsmästare behövs.

Olika verksamheter i olika former gör och kan göra goda insatser med bra ledning och personal med kunskap, professionalism, bemötande, kreativitet, initiativkraft, lokal förankring och vilja att göra gott. Det finns och behövs kompletterande aktörer av olika slag. Från icke vinstdrivande folkhögskolor till bolag. Men igen, det måste finnas en effektiv, fungerande myndighetshantering av helheten. Att ”ta bort” Arbetsförmedlingen är en dröm som snabbt skulle bli en mardröm.

Sverige har förskräckande brist på människor på viktiga områden. Vissa brister är strukturella, inte konjunkturiella. Fordonsförare, vårdpersonal, pedagogisk personal, många hantverkare och specialister med flera kommer att fattas även i lågkonjunktur. Där det går måste arbetskraftsbristen mötas med förenkling och mindre byråkrati.
Framför allt måste mängder av människor flyttas från framtid i försörjningsstöd närmare arbetsmarknaden, ofta steg för steg. För många tar det tid, men vad är alternativet?

Myndighetssverige måste samarbeta nära och effektivt med kommuner, företag, entreprenöriella folkhögskolor, universitet och andra organisationer. Ingen kan göra allt och behoven skiftar i olika landsdelar och på olika områden. Det behövs decentraliserade beslutsvägar och lokala samarbeten. Gigantiska stelbenta upphandlingar med oändliga överklagansprocesser är överskattade. Likaså upphandlingar där man bjuder under varandra tills ingen vettig verksamhet är möjlig ens med fusk.

Summa summarum. Låt inte reformeringen av Arbetsförmedligen ske i blind, ideologisk eufori. Låt den ske konservativt. Behåll det som fungerar, få det något förstoppade att fungera och odla fler externa samarbeten med civilsamhället och andra. Klipp det som måste klippas, men tänk efter före. Tro inte att allt fixar sig bara för att det sker digitalt, så många som AF servar nu behöver möta människor. Låt personalen börja våga ta mer initiativ och vara mindre rädda för att göra fel.

Sverige har inte råd med förlorade år på arbetsmarknadsområdet. Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt.

Vilka ska jobba och betala skatt?

Av , , 3 kommentarer 8


Läs den här artikeln av länsrådet Lars Lustig.

Innehållet är verkligen aktuellt. Det finns många saker som måste lösas i Sverige, Norrland och Västerbotten. Om inget helt oförutsett inträffar har kanske Lustig rätt. Den knepigaste frågan är vilka som i nära framtid ska gå i de pensionerades ställe, arbeta och betala skatt?

Läs artikeln. Jag tänker skriva om detta igen, även med några förslag på lindring av läget. Då är det bra om några fler tillägnat sig vad det handlar om och delar huvuddragen i problembilden. Det är inte för många äldre, vi har ett bra tag haft för få unga.

Lösningarna måste uppfinnas

Av , , 4 kommentarer 8


Skulle hellre skriva om något roligare, men här bekräftar DN det jag skrev om senast. Tyvärr väl starkt. Jag skulle mycket hellre ha fel.

Vi har för lite arbetskraft och skattebetalare. Nu gäller det att uppfinna lösningarna. De kommer inte från Putins pojkar och nationalismen.

Det fattas människor och medel.

Det var visst en fråga ändå

Av , , 4 kommentarer 8


Under Vännäsdagarna hade vi i Vännäsmoderaterna en tävling där vi lottade ut lokala presentkort. Vi ville att medborgarna skulle lyfta viktiga frågor, komma med förslag på förbätttingar och tips hur man vill göra Vännäs darriga ekonomi stabilare och mer hållbar.
Vi ska redovisa en del svar framöver, anonymt förstås.

En sak förvånade litegrann, både bland förslagen och i samtalen för övrigt. En av de mest framträdande frågorna bland människor i högst olika yrken och inkomstnivåer var skattetrycket i Vännäs, ett av Sveriges högsta. Egentligen är det inte förvånande när man ser till vad skattenivån betyder på helår även vid lägre inkomster. Några uppgav till och med att man lämnat Vännäs på grund av detta.
De som sagt att skattetrycket är en ickefråga och tycks se ytterligare skattehöjning som en tänkbar väg framåt har uppenbart fel.

Vännäs måste öka sina inkomster, men det måste definitivt ske på andra sätt än skattehöjningar. Det finns vägar och kommunen har fördelar som gör det möjligt, trots att Vännäs inte klarat ekonomin som vi borde. Vi måste definitivt sänka våra relativa kostnader, vi kommer inte undan det.

Att vara kommunpolitiker i Sverige under den kommande mandatperioden med färre arbetande, fler unga och äldre blir ingen popularitetstävling. Inte i Vännäs heller.

Jobbet måste göras och det kan på sikt bli riktigt, riktigt bra.
Men då krävs det politiskt nytänk och inte bara mer av samma.

Svårare än kinesiska

Av , , Bli först att kommentera 4


Mötte idag en läkare från Asiens västra delar på Dalkarlsås öppet hus på Ålidhem. En trevlig och pratsam man som bl.a. studerat flera år i Kina.

Han var inte dålig på svenska efter så kort tid här, men han hävdade att kinesiska var mycket enklare att lära sig.
Han hade en teori varför det är så.
”-Kineserna är nyfikna på utlänningar och pratar med en hela tiden, det gör man inte alls i Sverige.”

SFI, etableringskurs på folkhögskola med mera är förhoppningsvis en bra input. Men hur ska vi få till mer output i vår ofta tillknäppta svenska vardag? Det behövs samtal, språkliga möten.
Språkutveckling består av båda delarna. Ord, uttryck och meningsbyggnad behöver höras, ses och passera både in och ut för att fastna och gro.

Sänka löner?

Av , , Bli först att kommentera 5


Om någon skulle komma på den galna tanken att lagstifta om sänkt lön för en viss procent genomsnittliga arbetstagare i ett yrke och verkligen kunna få igenom det skulle det påverka lönerna neråt i yrket.

Om man gör en procentuell sänkning av framförhandlad lön för en utvald grupp med så stora hinder att de trots stor arbetskraftsbrist aldrig får chansen att komma in på arbetsmarknaden påverkar det knappast lönerna alls. Hur skulle i så fall praktikplatser påverka?

Människor ”utanför” behöver få komma in och behövas på arbetsmarknaden. På många arbetsplatser och områden behövs fler medarbetare, direkt och långsiktigt. Som samhälle behöver vi arbetskraft i ett läge då de arbetade timmarna sjunker framöver. Många behöver flytta från försörjningsstöd till förvärvsarbete. Många människor behöver praktikplatser och språkpraktikplatser för att påbörja sin livsresa, men anställningar är så mycket bättre.
Därför finns förslaget om inträdesjobb för unga svenskfödda och för nyanlända.

Jag tror det skulle fungera och definitivt är värt att prova. Inga löner ska sänkas.

Vart tar vårdpengarna vägen?

Av , , 11 kommentarer 8


OECD har gett ut en rapport om vården inom organisationen. De 35 i-ländernas satsningar, kostnader, vårdanvändning m.m. tas upp.
Svenskt Näringsliv har gjort en film på 7 minuter om rapporten som väcker frågor.
Varför kostar svensk vård så mycket när vi nyttjar den så relativt lite? Varför står vi så mycket i kö fast vi har mer personal än många andra?
Filmen kan väl ses som en partsinlaga, men förefaller rätt objektiv utifrån rapporten. Den mynnar ut i en fråga. Vad ligger bakom läge och kostnadsnivå? Jag skulle också ärligen vilja veta. Jag har ett par teorier, men är inte säker.
Hjälp mig förstå. Hittar vi svar kan morgondagen se ljusare ut.

Sverige har betydligt fler som arbetar i vården än OECD-snittet. 16,7 % av alla här mot 10,1 % i snitt.

Sverige har fler läkare, 4,2 per tusen invånare mot 3,4 i OECD. (Storbritannien har 2,8, Korea 2,2)

Sverige har fler sjuksköterskor. 11,1 per tusen invånare mot snittet 9,0.

I Sverige går vi relativt sällan till läkaren, i genomsnitt 2,9 gånger per år. OECD-snittet är 6,9 gånger.

Svenska läkare tar emot minst patienter i OECD, 692 stycken per år. Snittet är 2295. (Kanadensiska läkare tar emot 3010)

I Sverige lägger vi nästan 40 % mer pengar på vården än snittet i OECD, sjunde mest av alla de länderna. Det är köpkraftsjusterat och innefattar betalning både via skatt och plånbok.

Sverige ligger fyra i tävlingen om vem som lägger högst andel av BNP till vården med 11,1 %. Snittet ligger kring 9 %.

Sveriges läkare är inte dyrare än i andra länder. Allmän- och specialistläkare ligger ungefär på lönesnittet.

Har vi då dyrare och mer avancerad utrustning? Verkar inte så. Vi har färre MR-kameror och datortomografer per miljon invånare än snittet. Länder vi inte skulle tro ligger före.

Handlar det höga kostnadsläget om att vi får mer betalt av staten? Verkar inte så heller, vi betalar mer för vården ur egen ficka än man gör i snitt inom OECD.

Har vi extremt mycket privata verksamheter? Nej, i Sverige och fyra andra länder är det offentliga störst på primärvård. Vi lägger totalt 235 miljarder på offentlig vård, 41 på privat. Inom OECD dominerar den privata primärvården stort.

Statistikfel kan uppstå, men OECD för knappast kampanjer åt något håll i Sverige. Se filmen, och som sagt, hjälp mig förstå.

Filmklipp där du hittar uppgifterna ovan.

Utbildning löser inte allt

Av , , Bli först att kommentera 6


Det hjälper inte bara med att försöka öka antalet utbildade poliser om de slutar i nuvarande takt. Deras arbete måste kännas möjligt och meningsfullt. Att regelbundet se buset hånflinande lämna huset efter att man gett liv och blod för att plocka in dem skulle väl få vem som helst att lägga av. Man försöker inte ösa ur sjön med en sil hur länge som helst.
Om man jämför deras löner med t.ex. pedagogisk personal så inser man att saker måste ske även där, men arbetsförhållandena och resultatet av det man gör väger tungt.

Det gäller att behålla poliser, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och socialsekreterare. Den erfarenhet som försvinner med t.ex. 40 000 sjuksköterskor som väljer att göra annat ersätts inte med 50 000 nyutbildade. Om de människorna nu fanns ens rent fysiskt.
När arbetskraftsbristen är stor och växande måste inte minst offentlig sektor se till att ta hand om sina människor och ledarna måste göra jobbet möjligt.

Ska pensionärerna rädda oss?

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag har haft nöjet att anställa energiska pensionärer ett antal gånger de senaste åren. Kanske främst beroende på att det saknas lärare av olika slag, men också för att några verkligen velat göra samhällsinsatsen det handlat om. Jag har till och med ”lurat” några pensionärer att börja studera ett efterfrågat ämne efter sin pensionering, personer som fortfarande arbetar på sin väg mot de 70.
Ett par av dem jag anställt på senare tid har passerat den milstolpen. (Ska sägas att jag fått se även flera unga välja studier till viktiga läraruppgifter)

Det är inte bara lärare som fattas. Åtskilliga företagare jag haft att göra med på senare tid är gott och väl pensionärer. De får inga som tar över sina ofta verkligt lönsamma verksamheter.
I offentlig sektor får man damma av både läkare, sjuk- och tandsköterskor för att få verksamheterna att fungera. Senast ikväll fick jag glädja mig åt en välbekant röst när jag skulle boka om en tid. En som pensionerades för några år sedan.

Jag klagar inte och räknar själv med att jobba länge om jag får, men jag blir orolig för framtiden. Hur länge räcker pensionärerna i legitimationsyrken och annat?
Handlar det mest bara om att ungdomskullarna inte räckt till att ersätta dem som slutar? Är det för lite lockande med yrkena som oundvikligen behövs? Vad beror det på att så många verksamheter inte klarar sig utan dem som inte bara valt att jobba till 67, utan faktiskt hunnit lämna arbetslivet på riktigt?