…

I väntan på att jag snart ska få fara till tandläkaren och roa mig ska jag komplettera bilden av ungdomsarbetslösheten.

1986 "trollade" den socialdemokratiska regeringen bort studerande ungdomar som sökte jobb ur arbetslöshetsstatistiken. 2007 förde Alliansregeringen tillbaka dem, helt enligt FN-organets ILO:s normer. (Man började även räkna med arbetssökande personer upp till 74 i statistiken).

Man räknas nu som arbetslös om man:

1. Inte är sysselsatt.

2. Kan börja arbeta inom 14 dagar.

3. Har sökt arbete de senaste fyra veckorna.

En studerande som sökt ett aldrig så litet extrajobb via arbetsförmedlingen räknas idag som arbetslös. Med många studerande kommer arbetslöshetsstatistiken på papperet att se väldigt annorlunda ut jämfört med på den socialdemokratiska tiden.

Naturligtvis finns det bland de studerande många som hellre skulle arbeta, därför är den nuvarande ordningen mer rättvisande och att föredra. Men man måste ha koll på den stora skillnaden sättet att beräkna så man inte blir rödlurad av Sahlin, Homlund, Ohly m.fl.

Vetskapen om det här gör inte att man kan slappna av, vi behöver se över regelsystemet så att det blir ännu attraktivare att anställa unga.