…
Ibland kan man som bekant drabbas av avundsjuka. Fint är det inte, men ibland svårt att undvika, särskilt när man är en smula trött och sliten.

I förmiddags satt jag med en grupp på ett tiotal människor från olika kommuner och vred och vände på ett gemensamt utvecklingsområde. Det har varit ganska löst organiserat på de flesta ställen, men håller på att förbättras och skärpas upp. Det kräver också alltmer mer samarbete, både av effektivitets- och budgetskäl och på grund av lagkrav. Och det handlar om viktiga saker både för individer och samhälle.

På eftermiddagen satt jag med en helt annan grupp och skulle komma fram till ett beslut inom en helt annan sfär.
Jag tror det blev bra beslut på både för- och eftermiddagen, men jag blev som sagt en smula avundsjuk en stund.

De jag pratade med idag har sina (iofs mycket komplexa) uppgifter där de kan fokusera och som de är väldigt bra på. De har fler ärenden än jag inom områdena vi avhandlade, men jag inser att man är så mycket bättre på sin helheter.

När det höll på att vara afton blev jag påmind om två andra områden där jag missat en sak på ett och skött en sak bristfälligt på ett annat. Då kom den där känslan smygande igen. Tänk att få spindla runt i ett mer överblickbart nät.

När jag piggnar till och kommer ikapp en smula så börjar jag nog uppskatta de växlande vyerna igen. Men något mindre kunde nätväven bli.