…
Vid lunchen innan ledningsgruppen i Bjurholm fick jag ögonen på den tragiska händelsen med den dödade 4-åringen igen.

En pappa säger sig ha sett att några barn lekt och att leken på något sätt blivit allvar. Jag skummade bara artikeln, men fick intrycket att en del av barnaskaran dragit iväg in i skogen i jakt på 4-åringen. Det är ju bra att uppgifterna kommer fram, om det är så.
Samtidigt väcks frågan om vuxnas ansvar när det börjar gå fel.

I skolans värld är det glasklart, det är allas ansvar att ingripa när man ser att saker går över styr eller någon utsätts för något slag av kränkning. Även om man får syn på sådant som är ”lågintensivt” och upprepat. Av olika anledningar är det inte alltid lika klart i praktiken. Det blir lätt så att det alltid är några speciella som tar tag i saker.

När man någonstans ser att leken blir våldsam och att samvaron urartar bland barn, var det nu är, då måste vi ha den insatsviljan och den omsorgen att vi griper in. Idag vågar få närma sig andras barn som det skedde i min barndom och det kan få ödesdigra följder i ett extremfall som detta. Men även vid mindre allvarliga händelser kan det få olyckliga konsekvenser när vuxenvärlden abdikerar från sitt ansvar och sina möjligheter att ställa till rätta.

Jag minns en lugn och trygg lokförare som brydde sig när vi var några lymlar som höll på att göra något dumt. Minns honom med värme.