Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: beredskap

Helt fel valtal

Av , , 4 kommentarer 6


Det var bekymrande och bekräftande att läsa den här debattartikeln i VK idag. Den är skriven av Anders Hartman, vd vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik, och Sven Lindgren, ordförande för Civilförsvarsförbundet – inga allmänna krösamajor direkt. Ämnet var mat, matbrist och risken för svält. I Sverige, nutidens Sverige.

Genom åren har jag ibland skrivit om risken för genomklappning för vår matförsörjning. Att vi i vår osäkra värld kan hamna i lägen då Sveriges låga självförsörjningsgrad resulterar i ren svält. Jag har också berört oljans och oljeprisets betydelse och vikten av att bevara så mycket åkermark som möjligt i bruk för den tid då oljan sannolikt blir oerhört mycket dyrare för att sen ta slut. Det är knappt 55 år bort enligt BP. Då behövs det ett helt annat jordbruk i Sverige och världen.

De som skriver varnar för ett läge då Ryssland av någon anledning stryper oljetillförseln. Hälften av vår olja kommer därifrån. Mardrömmen vore ett läge där EU både har en konflikt med Putins Ryssland och betydande delar av Mellanösterns oljefält antingen behärskas av någon som inte vill sälja eller kanske brinner. Oljan är kanske inte så betydelsefull för den vars ideal är 600-talet eller vill påskynda världskaos.
Snabbt kunde vi komma ner i 50 % oljeleverans, eller mindre. Det betyder inte bara att vi fick ställa bilen varannan dag eller så. Eller att det rullar som vanligt bland söders cyklar. Enligt skribenterna är risken för svält mycket stor vid 50 % leverans.

Sådana här budskap är inte direkt säljande i valbudskapens tid, men jag tror debattörerna har rätt. Sätt igång skarpa forskningsprojekt med mål att hitta alternativen för basnäringar och transporter. Man kan nog behöva både 25 och 40 år för att skaka ner nya, breda, praktiskt och ekonomiskt gångbara lösningar. Jag tror jag har rätt, bevara jordbruksmarken, se till att den hålls i hävd, spridd över landet.

Lite trist att vi förutom allt annat avskaffade beredskapslagren för några decennier sedan. Det skulle kunna inträffa lägen då vi gärna hade haft dessa stötdämpare. Lite olja förutom den i tankbilar och mackar. Lite mat förutom i långtradare och butiker.

Rysk hjälp

Av , , Bli först att kommentera 7


Det pågår ett krig i Europa. Hittills har ännu fler dött i det än i det senaste sorgliga Gazakriget, om man räknar barn och vuxna i det nedskjutna MH17.

Vi ser inte ut att vara på väg mot fred. Diverse ”humanitär hjälp” sägs vara på väg från Ryssland till Ukrainas östra delar.

IMG_1317.JPG

Beredskapskontroll

Av , , Bli först att kommentera 4


Det jag länkar till här är inte för alla att läsa. Det är för mycket text och för mycket ”militärdetaljerat”.

Men några få kan ha intresse och nytta, om inte nöje, av att se vad Rysslands ”beredskspskontroll” gick ut på. Bland annat har man koncentrerat sig på ubåtsjakt. Men inte bara det.

På samma ställe där jag hittade länken fanns nedanstående bild.

20140304-213926.jpg

Livsmedelsindustrin

Av , , Bli först att kommentera 5


Just ätit en god lunch på svenska matvaror och läst vad finansministern ska ha sagt om den svenska livsmedelsindustrin. Anders Borgs ord har skruvats en hel del, det ser man när man läser vad han sagt. Både industrin och modernäringen jordbruket behövs, sannerligen.

Det är ett högt spel att låta den inhemska matproduktionen falla så långt som den gjort de senaste decennierna. Maten spelar i en annan division än andra varor. Den kan inte hanteras bara utifrån rent ekonomiska principer. I denna osäkra värld måste det även finnas ett miljö-, säkerhets- och beredskapstänk.

Tyvärr verkar det som att grannländerna som provat mer än Sverige har lättare att förstå dessa realiteter.

Läs inte detta

Av , , Bli först att kommentera 6

Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.

För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.

Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.

Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.

På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.

Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.

 

Maten igen

Av , , Bli först att kommentera 9


Sätter in en länk till en rätt ny artikel om självförsörjningsgrad och krishantering.

Bakgrundskunskap som kan vara bra att ha är att vi efter kalla krigets slut sålde ut våra (inte alldeles billiga) beredskapslager under 90-talet. 2002 avskaffades beredskapsförordningen vilket innebar att ingen myndighet längre ansvarade för matförsörjningen. 2010 gavs Livsmedelsverket ett samordningsansvar, så en del har hänt .

Det är inga lätta frågor som behandlas i den korta artikeln, men viktiga. Olika synpunkter kommer fram, dessutom en del intressanta uppgifter i slutet:

”► Sverige är självförsörjande på spannmål, men produktionen av mjölk samt gris- och nötkött har sjunkit till mellan 40 och 60 procent.

► Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU.

► De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre och tolv dagar.

► Butikernas lager räcker en dag, centrallagrens lager räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar.

► Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

► Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel, de som vi normalt sett importerar, slut efter tio till tolv dagar.”

För oss norrlänningar kan sägas att självförsörjningssiffrorna i statistiken ser väldigt annorlunda ut om vi skulle tala om Norrland. Det allra mesta av även vår ”svenska” mat produceras långt bort härifrån. Kanske naturligt, men inte alldeles ofarligt i osannolika krislägen.

Oroande lite mat

Av , , 8 kommentarer 11


För några dagar sedan skrev jag en insändare till VK som är på väg in i papperstidningen. Ikväll kom den på vk.se.

Den handlar om maten. Idag får vi fram ungefär hälften av vad vi behöver i Sverige. En för dagsläget relativt ung bonde jag träffade igår gissade att vi är nere på 25-30 % om tio år. Medelåldern är mycket hög, ytterst få vågar börja. En helt ohållbar utveckling är det hur som helst. Redan dagens nivå hade varit helt oacceptabel för dem som visste att inget är säkert och självklart.

Vi måste börja ta i detta, och inte bara prata.

När det händer

Av , , Bli först att kommentera 4


Hoppas att Dorotea och andra platser i inlandet som drabbats av strömavbrott har fått tillbaka ljus och värme nu. Hursomhelst är det skönt att gårkvällens och nattens långa avbrott inte skedde i -28 grader. Eller -34.

Såg just deno här listan på MSB:s hemsida. Kan vara klokt att kolla hur man har det med hemmaberedskapen för det som inte borde kunna hända. En hel del kan man göra själv.

Avancerade minkar

Av , , Bli först att kommentera 6

,,,

Aftonbladets Peter Kadhammar och författaren Henning Mankell hörde till dem som ihärdigt försökte få svenska folket att tro att det aldrig funnits främmande ubåtar i svenska vatten. Fanns de var de i alla fall inte ryska. Det fanns fler i deras klubb också. Några förfäktade att miniubåtar aldrig hade funnits.

De fanns, finns och blir fler och mer avancerade. Enligt den här artikeln spottar Ryssland upp sig ordentligt nu, samtidigt som man lär av historien och dammar av de gamla erfarenheterna.

Till deras försvar (!) kan man i alla fall säga att det aldrig är fel att lära av historien.

 

Maten i morgon

Av , , Bli först att kommentera 5

Att det var länge sedan länet var självförsörjande på potatis och att det snart inte finns odlare i Västerbotten beror på flera saker enligt VK:s artikel idag. Bristande lönsamhet p.g.a. billig import som ofta används till lockpriser i butikerna och brist på unga som vill ta över. Även på ändrade matvanor. De stora potatisfälten i Västerbotten är snart ett minne blott.

Nostalgiska gammelmanstankar? Kanske, men inte bara.

Jag har flera gånger skrivit att jag har svårt att förlika mig med tanken på att vi nu får fram knappt hälften av vårt matbehov inom landet. Jag tror inte det är bara för att jag föddes bara fjorton år efter andra världskrigets slut då vi räddades av vårt småskaliga och vittförgrenade lantbruk. Jag har också sett matbristen i ryska Karelen och i St Petersburg på 90-talet då även de med prestigeyrken var beroende av att kunna odla maten som inte fanns att köpa för tillgängliga pengar.

Att vi inte får fram allt är acceptabelt, men att matproducenterna är en åldrande och krympande skara samtidigt som självförsörjningen redan ligger så lågt som den gör är oroande. Det osannolika har hänt och kan hända igen. Det är ingen konst att räkna upp ett antal osannolikheter som drastiskt skulle ändra våra möjligheter att importera den billiga mat vi är vana vid och betraktar som närmast självklar.

Visst är det bra att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fördelar pengar till ändamålsenliga ledningsplatser och andra nyttigheter. Men vad hjälper dessa om inflödet av mat plötsligt begränsas extremt kraftig av naturkatastrofer, en miljökollaps, krig, strategiska terrorangrepp, hittills osedda sjukdomsangrepp i flora eller fauna eller kanske en gigantisk ekonomisk kris i världen? Ja, jag vet att jag låter som Krösa-Maja och att man kan oroa ihjäl sig för allt möjligt. Jag är faktiskt inte lagd åt det håller, men jag anser att man ska använda sitt förstånd när det gäller den nödvändiga maten.

Hasse å Tage önskade i sången att ”barna ändå får ett glas öl”. De frågade sig också om barnen skulle ha det mer nödvändiga: mat, får, kor, fläsk och potatis. Även om jag inte har några egna önskar jag verkligen att de ska ha det.

Jag hoppas att vi i alla fall någon utsträckning börjar fundera på maten ur ett strategiskt perspektiv. Inte bara ur det ekonomiska, marknadsmässiga och miljöteoretiska.