Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Buss

Önsketänkande på väg

Av , , Bli först att kommentera 6

Idag mötte jag en bekant som kör linjebuss. Jag frågade hur det gick nuförtiden, bolaget han kör för har fått en del på pälsen av olika orsaker.

Jo, det rullade visst på bara bra inom bolaget. Värre var det med tidtabellen, där gick det inte lika bra. Han gav ett exempel på turen som går från ”lägret” en bit ovanför Vännäs centrum. När han avgår därifrån mot Umeå har han 40 minuter på sig innan han ska avgå mot Holmsund från busstationen i Umeå. Det är ungefär vad jag skulle vilja ha med personbilen en lagom tättrafikerad dag.

Min bekant ska på den tiden köra de dryga tre milen genom diverse hastighetszoner, vänta vid korsningar, släppa av och ta på folk på en mängd hållplatser och dessutom ta betalt. Han ska kanske också ta ombord 50 personer i Umeå.

Han kommer regelmässigt för sent och avgår för sent från nästa ställe. Människor kommer ibland alldeles rasande sent, eller inte alls, när de missar andra avgångar som går i tid.

Enligt chauffören lägger länstrafiken tabellen enligt denna anorektiska ”wishfulthinking”-modell för att vi ska lockas att åka buss. Skulle man skriva att resan som på papperet tar 35 minuter tar 45 skulle fler ta bilen, tycks man anta. När resenärerna nu märker att resan tar 45 minuter skäller en del på bussbolaget och många på den jagade chauffören.

Överoptimistiska och stressande vackertväder-tidtabeller har funnits ett bra tag på olika sträckor och ingen förbättring syns vid horisonten. Det kan vara så att lokalpolitiken måste ta tag i frågan. Vi ska inte godkänna tidtabeller som verkar orealistiska för att de är just orealistiska.

Jag tror att man vinner över fler bilförare till bussätena om tidtabellerna lovar ungefär vad de kan hålla, utan alltför många negativa överraskningar. Realistiska tabeller skulle också ge chaufförerna en betydligt bättre arbetsmiljö och oss andra en lugnare trafik.

På Europamiddag

Av , , 5 kommentarer 11


Befinner mig just på Europamiddag på min förrförra arbetsplats Mariaskolan. Vi har just avnjutit förrätten, maltesiska ost- och köttknyten. Högstadiet på Mariaskolan åker till Strassbourg på måndag, med sin resebuss med liggplatser. Man tar genvägen över Finland, Baltikum och Polen.

Trerättersmiddagen är tillagad av eleverna under ledning av idrotts- och hemkunskapsläraren Sebastian Wass och är med och finansierar deras resa. Tillsammans med vinstsumman i en teckningstävling. Man ska göra mycket, bland annat vara parlamentariker för en dag i Strassbourg.

Har egentligen inte tid att vara här, men vad gör man när ett av ens fadderbarn bjuder in en? Och när man får träffa en del ”gamla” elever och medarbetare. Jag får packa klart och fixa färdigt för vår egen resa lite senare. Kl 0400 ringer min klocka. Tillsammans med Castorskolans nior och några lärare och föräldrar rullar jag mot Bryssel i morgon 0600, med buss förstås. 🙂

Med hjulen i luften

Av , , Bli först att kommentera 11

Hade tänkte få in lite mer bilder från utflykten till Eskilstuna med de rullstolsburna innebandyspelarna i Umeå Tigers, men tiden har inte räckt till.

Det är inte direkt någon mjukissport det här. Från centrum på bahjulen och framåt på rullstolen får det tacklas i princip hur hårt som helst. Ibland smäller det som kring radiobilarna på Gröna Lund och ibland pekar hjulen mer eller mindre uppåt.

Jag hörde att det även spelas rullstolsrugby, vilket måste vara en ännu mer hårdhänt sport. Själv skulle jag vilja ha en av de mer fotskyddande "rullarna" om jag skulle ägna mig åt detta.

Det är inga billiga saker, rullstolarna. UT:s ligger på max 18 000, men jag provlyfte en lättviktare som kostade ca 25 000 och det finns sådana som kostar det dubbla.

Som jag skrev härom dagen var det en sådan imponerande gnista både på och utanför planen. Mixen i ålder och bakgrund tilltalade mig också.

Tyvärr fick jag ingen bild på den yngste i Umeå Tigers. Tolvåringen som petade in lagets enda mål bakom landslagsmålvakten i matchen mot Sverigeseriens vinnare "Invalidos" från Göteborg. Här ovan har vi en av de äldre i Falun, gammal landslagsspelare och fortfarande explosiv och giftig.

Killen ovanför heter Stefan Siren, bor i Lövånger och spelar för Göteborg. Han åkte med bussen och uthärdade godmodigt diverse vänskapliga hot efter att ha varit med och slagit UT ganska grundligt. Humorn i gänget tar en stund att vänja sig vid för en som är van att hålla på med likabehandlingsplaner. 😉

Stefan är förresten bonddräng när han inte spelar innebandy, enligt honom själv. Full av humor. Åkte och mönstrade när det begav sig, för att kolla reaktionerna.

Här har vi en av drivkrafterna i Umeå Tigers; Tommy Larsson från metropolen Vännäs. Oftast en av de två icke funktionshindrade på planen.

Det här var sista innebandyloggen. Annars fanns några små saker man hade kunnat brodera ut. Som att jag lyckades tömma bussens batteri med rullstolslyften på Göstas linjebuss och sinkade den redan sena hemresan en halv timme.

Några åkte flyg för att komma fortare fram. På måndagmorgonen när jag släppte av gänget vid Nolia kom några av dem och mötte oss. En hejdundrande försening gjorde att de landade i Umeå någon timme innan bussen kom dit.

Till slut – Umeå Tigers skulle säkert behöva förstärkning. Gärna från några rullstolsåkare som håller på med andra sporter också så man drar nytta av olika sorters träning och färdigheter.

 

Vattenånga och minnen

Av , , 2 kommentarer 8


Har tittat igenom bilder från fornstora dagar ikväll. Bilder jag inte sett från resan till Indien för två år sedan och från Mariaskolans bussresor till Europa. Vi mjukade upp med en bastu, som sig bör när man besöker en en österbottning. Han försökte inte alls elda ut mig, det gick mycket civiliserat till.

Stora och små händelser, stora och små ställen och elever med ömsom pigga och ömsom trötta ögon. Elever som lagade mat, städade och sov. Lärande och växande. Elever man undrar hur det går för, vad de gör och hur de har det.

Vackra städer, sorgliga koncentrationsläger, kollegor, gemytliga bussbilder, Helsingfors, Tallinn, Budapest, Wien, Berlin, Bryssel, Amsterdam, Östersjö- och Nordsjöstränder och havet av kors i Verdun. Glad Jan och bister Jan.

Det är roligt att se andras bilder.

På skolbänken

Av , , Bli först att kommentera 8


Har kommit på plats på kursen för förnyat yrkeskompetensbevis för buss..

Lagar och regler är ämnet för dagen. Kör- och vilotider är man förtrogen med, men det är ett snårigt område. Farligt gods är nog både nytt och snårigt. Yrkesmässig och gränsöverskridande trafik blir spännande, det kan jag få nytta av i mitt dagliga arbete inom kort. Faktiskt.

Byte av arbetsuppgifter

Av , , Bli först att kommentera 7


I morgon blir det något annat.

Det blir ledigt från Bjurholm och istället första dagen av fem med utbildning för det förnyade yrkeskompetensbeviset för buss. Det ska bli roligt att träffa chaufförerna från Göstas. Det är även roligt med omväxling och förstås inte minst att köra buss. Det är något speciellt, särskilt om man får rulla iväg en bit.

Visst är det bra att yrkesförarna hålls à jour och vidareutbildas, men kravet på 35 timmars kurs var femte år för att få köra yrkesmässigt kommer att ta bort ännu fler förare från marknaden. De som just nu har andra jobb och inte har tid eller råd att ledigt och bekosta kursen själv eller kanske är osäkra på om det blir så mycket mer körning.

Det är bra med förbättringar, men vi måste sikta på att göra dem på enklare sätt och vis. Ibland måste vi kanske vara nöjda med det vi har eller förbättra innanför de ramar som finns.

”7-åring påkörd vid skolbuss”

Av , , 1 kommentar 6

Den rubriken kunde man läsa i Norrköpings tidningar i december. Skolbusschaufförer i Bjurholm känner oro för att det skulle kunna hamna något liknande i VK och Folkbladet.

På Castorskolan har vi två gånger per termin en morgonträff där förarna träffar några tjänstemän. Vi vädrar vad som fungerar och inte och vidtar åtgärder om något är mindre bra i och kring bussarna. Numera är det i regel mest bra, men alltid är det något som behöver korrigeras.

Flertalet trafikanter visar stor hänsyn och kör lugnt och försiktigt när man ser skolbussen  vid vägkanten. Men det finns undantag.

Några av dem som borde köra allra försiktigast kring sköra medtrafikanter gör inte det. Skolbusschaufförerna upplever att en liten del timmerbilsförare visar för lite hänsyn. När skolbussen står med blinkande skylt händer det att det blåser förbi 60 ton timmerbil i 80 kilometer i timmen. Vid möten i vinterkurvorna kan genande timmerbilar ibland forsa förbi på 1-2 skollinjalers avstånd.

Jag har hemort och namn på åkerier vars förare alltför ofta utmärker sig negativt. Har även ungefärlig ålder på dem som kör. Det handlar inte om Bjurholmsåkerier och det kommer att slås en signal till dem. Det är heller inte alla chaufförer i ”fartåkaråkerierna” som är med i tävlingen (?) på allmän väg. Några åkerier sköter sig perfekt och deras timmer verkar underligt nog inte alls behöva åka lika fort.

Ibland beter sig personbilsförare också obetänksamt. Vi kan alla behöva en påminnelse om att det kring bussar kan komma sprutande sjuåringar som just då inte gör som de vet att man ska göra.

Avslutar med en liten glimt från morgonturen innan veckans bussmöte. En av busschaufförerna hade en av de allra yngsta som ville ”promenera på den vilda sidan” och ta av sig bältet och vägra ta på det. ”-Jag ska ha möte med rektorn nu, ska jag berätta för honom om det här?”, sa föraren. ”Gör inte det”, sa killen och tog på sig bältet.

Idag blir det oftast för många möten, men ibland kan de göra nytta på olika vis.

Vill ta tåget till jobbet

Av , , Bli först att kommentera 3


Ja, jag förväntar mig inte dubbelspår till Bjurholm i brådrasket. Jag tänker på Lycksele dit jag ska i morgon för en duvning i juridik för skola och offentlig förvaltning.

När jag ikväll körde hem till Vännäsby var vädret ganska bistert, i alla fall att köra i. Med en viss förhoppning gick jag in och kollade tidtabellen. Skulle det gå att ta tåget in till Umeå och sen tillbaka mot Lycksele, eller kanske bilen till Vindeln och tåget därifrån? Allt för ett slippa snöröken och den potentiella smällen bakom några dussin lastbilar och bussar längs en alldeles för smal E12:a. Att sova, läsa eller arbeta sig till och från Lycksele skulle bli ytterligare plus i kanten.

Men nix, första tåget är framme 10:11, en mängd paragrafer senare än jag behöver vara framme. Det finns en buss som passar till Lycksele, däremot inte hem. 2,5 timmar extra väntetid kan fungera ibland, men det passar inte alla kvällar. Det blir tyvärr bil.

Nu blev det väl fel?

Av , , Bli först att kommentera 4


Man ska inte klaga på allt och alla som har med bussar att göra, det mesta fungerar säkert bra. Ikväll fick jag dock höra om vissa saker som inte fungerar alls.

När byarnas gymnasieungdomar i Bjurholm inte tar sig hem från Liljaskolan eller högstadieeleverna inte kommer i tid i Vännäs, då är det inte bra nog. Det kan inte vara meningen att man ska behöva inackorderas när man bara har 3-4 mil till skolan. Inte heller att man ska tappa en kvart av varje skoldag. Det blir flera skolveckor på ett år.

Jag har full förståelse för att Länstrafiken måste spara, men utan att vara insatt i detaljerna har jag svårt att förstå att det kan bli så mycket billigare att inte matcha bussarna. De går ju, de passar bara inte ihop.

För alla oss som inte är insatta i planeringsmödorna vore det intressant att få höra någon företrädare för Länstrafiken förklara varför det verkar ha blivit så mycket trassel just nu. Jag är orolig för att många unga ska ”vaccineras” mot att åka buss, detta fina färdmedel.

Ska gå som tåget

Av , , Bli först att kommentera 2


Under veckans lediga dag har jag hunnit med en hel del saker. Justera fullmäktige- och ksauprotokoll, prata med kommunala tjänstemän och lite lokalt skolfolk. Även fått en riktigt hedrande uppmaning som jag legat och tänkt på ikväll.

Har tillbringat några timmar hemma hos mamsen och blivit trakterad med hennes pannkakor och egenplockade och egenkokade hallonsylt. Inte dumt alls.

Igår var jag och fem umeåregioningar till ner till Övik och lärde oss mer om nya skollagen och vad den betyder för skolhuvudmän. När vi blev omkörda av ett rappt tåg som ilade fram på Botniabanan oroade sig en av medresenärerna över att den kommande tågpendeln mellan Vännäs och Umeå också skulle drabbas av  liknande inkörningsproblem. Det är inte troligt. Bland annat för att banans signalsystem är i allra högsta grad beprövat.

Idag mötte jag en riktig "Mister Train" på ICA i Vännäs. Han kände väl till tågtypen som köpts in och ska totalrenoveras för Vännäs-Umeå-trafiken. Enligt honom är det en mycket pålitliga tåg, kända för sin brist på krångel.

Bekymrande är däremot att Länstrafikens stora underskott ska hanteras genom neddragning av busstrafik. För Umeå-Vännäs kan alltså busstrafiken dras ner innan tåget går.