Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Castorskolan

Roligt

Av , , Bli först att kommentera 14


Det är riktigt roligt att Bjurholm överraskar även sina egna just för närvarande. Det ser ut som om kommunen kan ligga ungefär som i fjol i befolkningsstatistiken vid avstämningsdatot 1/11, d.v.s. 30 fler än förväntat.

Jag hoppas ju på en viss ökning. Det skulle kännas bra om Sveriges minsta kommun hörde till den lilla skaran Norrlandskommuner med plusresultat, hur litet det än blir.

Ikväll har jag varit med på ett möte med fritidspersonalen. Jag försöker lära mig mina nya och varierande ansvarsområden, men tycker kanske det går lite för trögt för mig. Det var ett mycket trevligt möte, med fika och många kreativa tankar om både vardagsverksamhet och kompetensutveckling, trots att det fanns en rätt tung dag i kroppen. Det är inspirerande med människor för vilket ingenting verkar riktigt omöjligt och som ser på problemen ur ett positivitetsperspektiv. Utmaningar har man, det har aldrig funnits så många barn på fritids i Bjurholm. Väggarna bågnar inte, men nästan.

Vi får också glädja oss åt att själva Castorskolan ökar elevantalet i år. Från lägsta nivån på 242 i fjol höst har vi ökat med 14 elever. Nu anar jag ett och annat leende igen, men det betyder en ökning med ca 6 %. Ett lika stort procentuellt tillskott i Umeå kommun hade betytt 5-600 elever, vilket hade märkts. En halv klass till ger avtryck i Bjurholm också, även om skolan har varit större förr om åren.

Just nu har vi flera unga som vill bli timvikarier i de pedagogiska verksamheterna. Det är välkommet, ibland är det inte lätt att få tag i vikarier. Det är också ett sätt för unga att få in en fot på arbetsmarknaden och börja känna sig för vad man vill göra i livet. Jag har förr sett åtskilliga som nosat på förskola, skola och fritids för att snart gå vidare och utbilda sig. Här rynkar en del på näsan åt ordningen, men inte jag. Det kan vara en mycket bra väg in i uppgifterna.

Inte minst vi i de offentliga verksamheterna borde bli bättre på att bjuda in de unga, morgondagens välfärdsarbetare och samhällsbärare. I de små kommunerna behöver vi ge unga ett hopp om att det går att leva, bo och försörja sig hos oss. I de pedagogiska verksamheterna bör vi ge unga chansen att upptäcka att vi erbjuder några av världens roligaste och mest meningsfulla jobb.

Idag berättade en ung människa i verksamheten hur roligt det kändes att "få vara med och göra skillnad". Entusiasmen lyste upp en fläckvis ganska tungsam dag för en gråhårig man.

Stort beslut i skolans värld

Av , , 8 kommentarer 13


Under tisdagen blev det mycket skola. Dels en full dag på jobbet med bl.a. budgetarbete och rundvandring och lokalresonemang på Castorskolan med nämndspresidierna i Bjurholm. Sedan direktresa till ett längre kvällssammanträde med Barn- och utbildningsnämnden i Vännäs.

Sammanträdet handlade om arbetsmiljöproblemen på Vegaskolan och vilken bedömning nämnden gör av situationen. Det finns delar av den lågbyggda tegelbyggnaden med platt tak där vissa får problem av att vistas. För några går det inte alls. Det är konstaterat att det finns mögelproblem och att utrymmena där några reagerar negativt tycks ha blivit fler. Det handlar om ett par lokaler där särskole- och träningsskoleelever har vistats.

Kvällens långa sammanträde mynnade ut i två beslut. Det första att nämnden rekommenderar kommunstyrelsen att besluta om etablering av två nya baracker, eller skolmoduler, så att de rum som inte bör användas kan utrymmas.

Som på så många skolor är det dessutom allmänt trångt på Vegaskolan. Förutom en ökning från ca 270 till 340 elever på några år har vi de förändringar som påverkar flertalet skolor. Det ska numera finnas lokaler för lärararbetsplatser och grupprum, svenska som andraspråk, hemspråksundervisning, specialundervisning, olika delar av skolhälsovården m.m. Antalet elever som nyttjar fritids har också ökat kraftigt, vilket är en nationell trend.

Den långsiktiga osäkerheten om resten av den aktuella tegelbyggnaden och den fortsatta elevökningen ledde till det andra beslutet. Nämnden rekommenderar kommunfullmäktige att besluta om en nybyggnation som kan lösa lokalbristen och osäkerheten kring arbetsmiljön.

Alternativet är att bussa vissa årskurser en knapp halvmil från Vegaskolan till Vännäsby skola, något som blir dyrare, mer komplicerat och osäkert än det kan se ut. I vilken riktning elever annars skjutsas, till eller från en mindre eller större ort, är av underordnad betydelse.

En nybyggnation på Vegaskolan innebär en stor investering och betydande kostnader för många år framåt. Projekteringen som har inletts ska bilda ett viktigt underlag för kommunfullmäktiges beslut i november. Då måste det tas om Vegaskolan ska kunna erbjuda delvis nya lokaler vid skolstarten ht 2014.

Vännäsmoderaterna är i grunden ekonomiskt återhållsamma och generellt bekymrade för kommunens klena resultat och lånebild. Samtidigt kan vi inte ta ansvar för att äventyra elevers och lärares hälsa genom chansningar med sjuka hus. Är det något som man med större frimodighet än annat kan och bör finansiera långsiktigt så är det utbildningslokaler. Vi ser i det här fallet ingen annan försvarbar och hållbar lösning här än den som skolförvaltningen förordar, att lösa lokalbehovet centralt och permanent.

Tar KF beslut enligt nämndens önskan blir det också en signal till nuvarande och blivande medborgare och kommande generationer. Barn och unga är viktiga, skola och utbildning är viktigt och Vännäs kommun inser det och tar konsekvensen av det.

Med förskolan som ansvar

Av , , Bli först att kommentera 10


Efter en en tämmeligen full och utdragen arbetsdag med uppgifter från både gamla och nya tjänsten ligger jag och läser Lpfö98. Läroplan för förskolan. Jag har under dagen hunnit med ett kort besök på den mindre kommunala förskolan och ett ännu kortare på den större.

Det är inga små saker som läroplanen säger att förskolan tillsammans med föräldrarna ska arbeta med. Inga obetydliga mål som ska uppnås. Förmågan till empati och omtanke om andra ska utvecklas. En grund för livslångt lärande ska läggas. Omsorg, fostran och lärande ska bilda en helhet i den pedagogiska verksamhet förskolan erbjuder. Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Deras utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedborgare ska främjas. Ett kulturarv ska överföras från en generation till nästa. Med mera, med mera.

Att man bara vågar söka ett jobb där förskolan ingår som en stor del. Jag har alltid haft stor respekt för arbetet med de allra yngsta. Det är så betydelsefulla år.

Det är inte första gången jag formellt har ansvaret för en förskola, men första gången jag har det i praktiken. Förra gången hade jag i.o.f.s. också en del närkontakt med verksamheten och barnen. Det var svårt att få till all planeringstid så rektorn (som det hette då) var tillsammans med en eller två till ute med barnen så att de andra skulle få den tid som behövdes. Ett par timmar en gång i veckan, när inte tvingande saker kom i vägen. Det kändes bra på flera sätt, jag vill helst veta hur det är från golv till tak där jag arbetar.

Spännande ska det bli. Roligt att få möta barnen och föräldrarna. Mycket har jag att lära. Mycket att tillsammans med medarbetarna fundera på kring utveckling och mål som ska uppnås.

Luftväxlingen har inte varit optimal på några av avdelningarna på den större förskolan. Imorgon är det meningen att några ur personalen där ska skriva på godkännandet av att ombyggnationerna får börja. Det känns väldigt roligt, men det är min företrädare och tekniska chefen som hållit i detta, jag har ingen del i det. Men jag hoppas att på något sätt få ha bidragit till förskolans stolta mål innan jag slutar hösten 2013.

Den ordinarie arbetsdagen avslutades med arbetsplatsträff för SFI:n, Svenska för invandrare. Tillsammans med gymnasiet och vux – och fritids- hör det också till mitt ansvar. Andra skeden i livet, andra förhållanden. Och även det spännande. Trots allt ogjort, olärt, opratat, oläst och oprövat känns det roligt med det nya mångfacetterade jobbet. I Sveriges minsta kommun.

Gäller att sluta i tid

Av , , Bli först att kommentera 8

Från mobilen

Olika saker gjorde att det blev ett lite tvärare slut på rapporteringen från Finlandsresan än planerat. I alla fall ett uppehåll. Ska sätta en slutpunkt i helgen, tänkte jag.

Innan dess blir det några skolbilder från andra sidan viken. Läraren i klassrummet sa att skelettet kom från en gammal skolchef. Det sa han nog för att han haft den finska skolchefen som var med som lärare. Jag tror det var av plast.

Ja, det gäller att sluta i tid. Jag gjorde det idag, som skolchef och högstadierektor. Lustigt nog slog en del av mina elever nytt läsårsrekord i rektorskontakt idag. Från måndag är det främst förskola och SFI jag ska ägna tiden åt.

Nu byter jag jobb

Av , , 2 kommentarer 16


Månaderna i Bjurholm blev fler än väntat. Jag skulle ha checkat ut i februari, men olika omständigheter gjorde att det blev 15 månader som ”missing link-chef” mellan gammal och ny organisation.

Första oktober tas skolchefsdelen över av vår nye verksamhetschef Hans-Åke Donnersvärd och rektorsansvaret på högstadiet tas över av min kollega Gunilla Falk.

Det har varit roligt att arbeta i Bjurholm, Sveriges minsta kommun. Trots att det varit det mest krävande arbete jag haft. En del tycker inte att man ska nämna det där med litenheten alltför ofta. Kanske har man rätt, men för mig är det något väldigt fint. ”Sveriges minsta kommun” är för mig definitivt en hederstitel. Det krävs något särskilt av medborgare, politiker och kommunanställda för att få en så liten verksamhet med så liten skattebas att fungera så bra som den gör. Av många krävs flexibilitet av mått som är helt okända i större kommuner. Men litenheten ger också möjligheter till kreativ flexibilitet, en möjlighet att göra och uppnå saker som andra kan ha svårt att få till.

Det har faktiskt varit så roligt att jobba i Bjurholm att jag fortsätter. Jag byter uppgifter och kontor, lämnar Castorskolan formellt, men blir till stor del kvar på Castor rent kroppsligt.

Från nästa vecka och tio månader framåt är det meningen att jag ska vikariera som förskolechef och SFI-rektor i Bjurholm. Det följer även med några ytterligare ansvarsområden och diverseuppgifter. Mina nya verksamheter har förmodligen några tuffa månader framför sig innan jag kommit i selen någorlunda, just nu är det mycket med de hittillsvarande.

Jag hoppas ändå att få bidra med något positivt till barn och personal på våra kommunala och enskilda förskolor liksom till elever och personal inom svenska för invandrare, gymnasiet och vux.

Lite splittrad

Av , , Bli först att kommentera 10


Det är ganska mycket nu. En hel del att slutföra på den korta tid jag har kvar i nuvarande uppgift på Castorskolan i Bjurholm. Detta medan vardagens händelser och krav bombarderar en och samtidigt som man ska sätta sig in i nästa uppgift. Under en dryg vecka blir det dessutom båda jobben.

För övrigt ska det göras en kortare resa som jag bedömer som en av de mer intressanta jag gjort på nyare tider. Den borde också förberedas så att jag, ”mina kommuner” och medmedborgare får maximalt utbyte. Mer om den trippen sen.

Nästa tur blir ut i älgskogen, om sju timmar. God natt!

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Nätvärk

Av , , 2 kommentarer 8


Avbrottet på telefon- och datortrafiken på Castorskolan blev kortare än väntat. Våra duktiga ”nätverkare” hittade snabbt vad som behövdes för att få ihop det hela

Det tycks inte vara en självklarhet i dagens läge. Koppartråd var ju koppartråd, men fiberkabel finns tydligen redan i flera inte alldeles kompatibla generationer. Kan kanske bli spännande när de här sakerna blir medelålders och behöver repareras?

Några medarbetare tyckte att de inte fått så mycket gjort på länge som denna dag utan omvärlds- och serverkontakt. Någon undrade om det inte t.o.m. vore bra för produktiviteten om uppkopplingen försvann lite oftare. 😉

När telefonen fungerade igen fick jag bl.a. ett samtal om särskilda behov. En kvinna frågade om jag kunde svara på om vi på Castorskolan kunde hjälpa en elev som hade ett speciellt funktionshinder. Jag svarade ja och drog in lite luft för att starta ett, som jag trodde, längre samtal. Men då tog det slut.

Den vänliga kvinnan berättade att man testade kommunväxlar, eller om det var kommuner som helhet, för att se hur snabbt man kom fram till rätt ställe. Och om man alls gjorde det.
Jag gissar att det ofta kan vara enklare i Sveriges minsta kommuner än i de största.

Kontaktproblem i Bjurholm

Av , , Bli först att kommentera 2


Efter ett missöde är Castorskolan och biblioteket nästan helt bortkopplad från telefon- och datornätet. Det här kommer att påverka oss några dagar, osäkert hur många.

Så, den som har svårt att få kontakt med oss de här dagarna vet nu varför det inte är som vanligt.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Intensiva dagar

Av , , Bli först att kommentera 6


Att gå från semester till att starta skolåret är intensivt, mycket intensivt.

Visserligen är det måttligt med människor närvarande första veckan, men det är mycket att hantera och fundera över. Av både smått och stort. Den här veckan har det varit även andra saker som tagit energi och fokus. Inte på ett negativt sätt, men ändå.

Idag är det andra intressen som odlas en smula. Vi åker strax till Bjurholm (!) och Näsmark Trophy. Där, på en åker vid gården, ordnar den entusiastiske och gränslöse åkaren Stellan Olofsson utställning av fina brukslastbilar från nära och fjärran. Evenemanget brukar samla mer folk än vad som bor i hela kommunen. Stora och små, unga och gamla.

Vissa dagar skulle det kännas lockande även att köra lastbil. Men, hur trivsamt det än verkar så påminner mig min fru då om min sociala sida. Det är ju det där att det är så roligt med människor också. Och att få saker och människor att utvecklas och fungera med varandra.

En vända till

Av , , Bli först att kommentera 3


Idag blir det en tur till på Vännäsdagarna. Jag misstänker att det är en del opratat och även ohandlat. En del kokat, gräddat, stekt och rökt.

Igår kväll träffade jag åtta av ”mina” avgående nior från Castorskolan. Soliga och i fint skick vad det verkade, odlandes gemenskapen sista sommaren innan livet sprider dem i tillvaron. Till hösten blir det fyra olika orter och ännu fler skolor för bara den här lilla gruppen. Spänning, förväntan och vemod. Det sistnämnda motverkas litegrann genom reseåterträffen vi ska ha i höst.

Jag blev påmind om ett ouppfyllt löfte. Det är hög tid att rensa det knappa 1000-talet bilder från Brysselresan för distribution till eleverna.

Man får väl hoppas på någon regnig dag framöver.