…

Det var länge sedan jag fick kaffe på säng, men i morse kom Sony in till oss i föräldrarnas sovrum där vi sovit. Långsamt har det gått upp för oss vad vår kontakt i Umeå betydde för först Sony och sedan Sanjay.

Sony ville studera och forska kring kolera i Europa. Hon kom till Umeå från Chirala sedan hon kollat var det fanns gratis högskoleutbildning. Valet stod mellan Tyskland och Sverige och här mellan fem universitet. Hon valde Umeå, på gott och ont.

Hon säger att starten och tiden i Umeåområdet betydde mycket för henne. Hon hamnade först i Vännäs och bodde med ett tiotal andra ovanför Restaurang Maria. Hon fick kontakt med Barbro Marklund på bussen till Umeå och hon och hennes man Stig blev lite av reservföräldrar för henne. Hon hamnade på olika vägar i Mariehemskyrkan där Gunilla Staxäng översätter till engelska vid behov.

Efter en tid kom Sanjay till Umeå och de gifte sig i Mariehemskyrkan en decemberdag, långt från familj och invanda traditioner. Det blev senare en "full" indisk bröllopsfest med alla ingredienser.

Tyvärr blev hon som projektstudent hårt utnyttjad på universitetet och kastade i princip bort 2 år av forskning. Det händer att handledare på universiteten utnyttjar de utländska studenterna genom att kringå regelverket så att de inte behöver betala dem för deras arbete, som man ska göra efter sex månader. En professor sa till Sony att de inte skulle kunna göra på samma sätt med de svenska projektstudenterna utan konsekvenser.

Nu arbetar och forskar hon inom koleraområdet på Smittskyddsinstitutet i Stockhom.