Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: djur

Såna som alltid tuppar sig

Av , , Bli först att kommentera 4

För ett par dar sen kom jag till en gård där jag tänkte hälsa på. De som jag tänkte besöka var inte hemma, men väl några av husdjuren.

Den tjusige herrn på första bilden tvekade inte att tala om att han var "högsta hönset", den som står överst på dynghögen, eller vad man ska säga. Han kände nog ett visst ansvar och gol så det ljöd högt över nejden.

Var de andra lite avvaktande och vissa ganska reserverade, så fanns det en som inte var det. Den lilla ulliga svarta som såg ut som en korsning mellan höna och kanin kom "lubbande" och ställde sig bara en halvmeter ifrån mig och tittade. Godmodigt, kändes det som.

De kändes som de tre lite högdragna damerna i förgrunden hörde till dem som stod högst i haremsrangen.

Även den lilla svarta fick vara med kring fötterna på tuppen. Man ser lite av henne ovanför och till höger om den mittersta vita damen.

Hoppas att räv och lo inte kommer in och decimerar det här trevliga gänget. Björnen lär nog inte bry sig om så små munsbitar. Bamse har annars setts i olika väderstreck härikring.

Djurtransport

Av , , Bli först att kommentera 1

Spana in dem som åker på vagnen.

Nu var det inte vilken djurtransport som helst. Det var Djurens Dag och det här var sannolikt invånare från en by som skulle på korace i en grannby.

Det fanns nog en kossa i vimlet här någonstans också. Man får hoppas att den raska resan gick bra. Att killen till höger hade starka och uthålliga arnar och att man inte behövde göra några panikinbromsningar.

Den svarta och den vita hunden

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har inte sett den här lösningen förr.

Oviljan att låta sig ledas av den andre gjorde att man blev kvar på i stort sett samma plats. Den lilla förflyttning som skedde tog lång tid.

Efter ett tag hade man lyckats trassla fast sig i en cykel, om man nu inte fick hjälp. Kampen var över och man kunde samsas rätt bra.

 

Kampen tog till slut ut sin rätt.

Pelle

Av , , Bli först att kommentera 0


Pelle deppar däremot. Den äldsta hästen som brukar bo i stallet är bortrest. Hon är den enda som tolererar honom inne hos sig. Från början försökte hon nog ta kål på honom, men sedan blev de goda vänner. Hon insåg väl att de ynka strån han norpade inte var något att sura över.