…

Så är det då beslutat och nästan verkställt.

Min pappa Tore Nilsson la ner ett oräkneligt antal timmar på sin stora, stora hobby, släktforskningen. I hans lämnade källarrum står fortfarande ett antal hyllmeter med pärmar där resultatet av hans intresse, nyfikenhet och mödor finns samlade.

Innan det mesta här i världen digitaliserades satt han när tillfälle gavs vid kyrkböcker, på Riksarkiv, Krigsarkiv, Landsarkiv och andra ställen och dokumenterade släkter, personer och bygder. Amatörforskningen blev både till material för studiecirklar och några hembygdsböcker. Men framför allt handlade det om ett geniunt eget intresse av historia  och levnadsöden.

Idag finns det fantastiska digitala resurser om man vill följa släkter bakåt, men i de inte alltid så lättlästa pärmar pappa lämnat efter sig finns mycket mer än födelsedata och fastighetsbeteckningar. Levnadsteckningar, uppslag, inte sällan en dikt, en bild eller en bön.

Pappa dog 1998 och Forskningsarkivet vid Umeå universitet ville ta hand om de många pärmarna redan dessförinnan, men det har inte blivit av. Det har funnits olika tankar hos oss och en viss separationsångest. Och sen har tiden flutit iväg. Till veckan kommer man i alla fall från Forskningsarkivet och hämtar pappas pärmar.

Nu har jag en vädjan. Pappa Tore delade gärna med sig och var duktigt på att låna ut material till den som ville läsa om sin by, bygd eller släkt. Vi har anledning att tro att alla pärmar inte kommit tillbaka. Om någon vet om någon eller några Tore-märkta pärmar med släktforskningsmaterial någonstans så är det väldigt tacksamt om de kan återbördas. Ingen skugga faller över den som glömt eller kanske t.o.m. dött bort från sina lånade pärmar. Sånt händer som bekant.

Materialet kommer framöver att finnas på Forskningsarkivet i Umeå och den som vill kommer att kunna ta del av det i original eller kopior.