Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: försörjning

Gårdagens och morgondagens företag

Av , , Bli först att kommentera 4


Elcykeln är inte ny. Sixten Blomqvist i Pengsjö, Vännäs, gjorde sin för 70 år sen. Bland mycket annat.

Jag beundrar verkligen uppfinnarna, problemlösarna och ”radikalpraktikerna”, de som bara gör saker och får dem att fungera. Sen kommer kanske andra som vidareutvecklar och förädlar. Jag kommer att tänka på uttrycket ”nöden är uppfinningarnas moder”. Det är både sant och lite oroande. De flesta av våra stora och medelstora företag härstammar från Sveriges fattiga och svåra tider, även t.ex. Volvo Umeverken och Ålö här i Umeåregionen. Många är väldigt gamla.
Jag tror att det oftast var som i Sixtens fall, problem måste lösas. När det gäller starten av företagen vi lever på idag handlade det ofta om att det gällde för någon eller några att försörja sig. Inte sällan var pionjärerna lätt överenergiska handlingsmänniskor med olika svårigheter, ofta med lindrig längtan till böckernas värld.

Visst är det bra med akademiska företagarutbildningar för en alltmer kunskaps- och teknikintensiv tid. Jag hoppas bara att vi inte testar sönder och kväser de originella innovatörerna och entreprenörerna som ska starta företagen som tvåtusentalisterna ska arbeta i.

Fler i arbete

Av , , Bli först att kommentera 8


Det är en glädjande utveckling på arbetsmarknaden just nu. Bilden är komplex, en del handlar om de många som pensioneras, men fler får jobb och de arbetslösa blir färre. Man hoppas verkligen att denna utveckling får fortsätta. Samhället ”lever” av arbetade timmar och vi behöver tillväxt till våra stora utmaningar.

Samtidigt blir man beklämd när man hör att olika branscher har svårt att få arbetskraft och att ”reguljära” och arbetsmarknadsutbildningar som utbildar till bristyrken inte får sökande. De arbetslösa skulle kunna vara färre, fler skulle kunna få arbete.

Utbildning och rekrytering

Av , , Bli först att kommentera 9


Denna torsdag går ”Utbildning och rekrytering” av stapeln i Noliahallarna i Umeå. Eductus finns inte med bland utställarna i år, men många av våra deltagare och en del av vår personal kommer att besöka utställningen. En del av dem vi samarbetar med finns också med bland utställarna.

Själv kommer jag att besöka Nolia under en del av dagen. Bland annat för att knyta några kontakter och informera mig en smula. Tyvärr missar jag Barn- och utbildningsnämnden hemma i Vännäs imorgon, det är tur jag har en bra vikarie.

För den som är ung och i andra skeden av livet finns det en hel del att hämta. Bland utställare och på många korta seminarier finns åtskilliga som kan komma med tips och uppslag om tänkbara utbildningar.

Det finns definitivt jobb idag också. Faktiskt flera gånger så många som dem man hittar på Platsbanken. Så gott som alla kräver en utbildning och den här Noliautställningen vill hjälpa villrådiga att hitta rätt. Hoppas man lyckas riktigt bra.

Positivt från AF

Av , , 2 kommentarer 5


Det finns en hel del att glädja sig över i AF:s senaste statistik.

Arbetslösheten började tydligt vända neråt, 374 000 som var öppet arbetslösa eller hade aktivitetsstöd fick jobb under 2013. Totalt förmedlades 571 000 jobb. (Fast några svartmålare säger att sådana inte finns) Antalet sysselsatta i åldrarna 16-64 ökade med 43 000 personer. Samtidigt ökade arbetskraften i gruppen med 53 000.

De som har största problemen är korttidsutbildade (svårast utan gymnasium), utomeuropeiskt födda och personer med funktionshinder. Där ökar arbetslösheten och mer måste göras. Bland ungdomar generellt minskar den något. Antalet varsel minskade rätt ordentligt, vilket också är positivt.

Att antalet sysselsatta ökar med 43 000 är sådant som bidrar till att man kan få in mer skatt, trots att man stimulerar ekonomin genom att de som arbetar får behålla mer av pengarna de tjänar. Det glöms väldigt ofta bort i den starkt förenklade valårsdebatten.

Läs inte detta

Av , , Bli först att kommentera 6

Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.

För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.

Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.

Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.

På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.

Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.

 

Oroande lite mat

Av , , 8 kommentarer 11


För några dagar sedan skrev jag en insändare till VK som är på väg in i papperstidningen. Ikväll kom den på vk.se.

Den handlar om maten. Idag får vi fram ungefär hälften av vad vi behöver i Sverige. En för dagsläget relativt ung bonde jag träffade igår gissade att vi är nere på 25-30 % om tio år. Medelåldern är mycket hög, ytterst få vågar börja. En helt ohållbar utveckling är det hur som helst. Redan dagens nivå hade varit helt oacceptabel för dem som visste att inget är säkert och självklart.

Vi måste börja ta i detta, och inte bara prata.

Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 6


Fick syn på den här 12-minutersfilmen som Thomas Hartman lagt ut på Twitter.

Den är nog starkt präglad av att vara daterad 1943, under brinnande världskrig, och handlar mycket om försörjning och idoghet. En annan värld på många sätt.

Det är väl att Isak Nilsson en bit in i filmen slapp se de massiva utflyttningarna tjugo år senare och hur hans mödor värderats därefter. Han hade nog aldrig kunnat tro att Sverige skulle hamna i ett läge där man får fram hälften av maten vi behöver. Intressant att se även ursprunget till Volvo Umeverken och det som väl är Liljaskolan i slutet av filmen.

När jag sen betänker att jag föddes 16 år senare anar jag mer hur gammal jag är. 🙂

Här kan man söka fler historiska filmer.

Unga och etablerade

Av , , Bli först att kommentera 6


Nyligen har jag mött eller hört talas om flera av mina tidigare elever som etablerat sig snabbt och rejält på arbetsmarknaden.

En av dem runt 19-20 jag påmints om de senaste dagarna driver ett företag och den tidigare ägaren öste beröm över den osedvanligt unge entreprenören när jag träffade honom härom veckan. Idag mötte jag två som har en annan jämngammal f.d. elev som arbetsledare. En tredje träffade jag i fredags när han passerade vårt hus i sin stora mobila arbetsplats där han snart har tillsvidareanställning. Piggögd, trygg och utstrålande vänlig självkänsla.

Det är roligt med alla jag mött eller hört om den senaste tiden, men de som jag gläder mig allra mest över är de som hade det kämpigt i grundskolan och sedan gjort mycket bra ifrån sig. När vi kanske får arbeta lite extra för att hjälpa elever att nå målen i grundskolan ska vi vakta oss för att överdramatisera de faktiska svårigheterna och för att omedvetet bemöta så att självkänsla och självförtroende skadas. Även där skolans mål är svårnådda eller inte nås helt kan det gå riktigt, riktigt bra i livet och man kan vara de som tidigt är med och bidrar till det gemensamma samhället.

Jobbsäker bransch

Av , , Bli först att kommentera 11

Överallt, men särskilt i vår glesbefolkade landsända är lastbilarna en sorts blodomlopp som fraktar det som behövs dit det ska. Det är inte mycket som skulle fungera utan landsvägstransporter.

I måndags hade Sveriges Åkeriföretag Norr en träff med riksdagsledamöter från länet, Man höll till på Liljaskolan i Vännäs med information och provkörning. Jag gissar att våra lagstiftare bl.a. fick information om den konkurrens företagen utsätts för av en del  ”kollegor”. Utländska ekipage behöver varken vara lagöverträdare eller miljöbovar, men några är det och borde inte rulla på våra vägar.

Det är bra att EU skärpt reglerna för transportnäringen och att Sverige ligger högt i efterlevnad. Men vi kan inte acceptera att osund grå eller svart konkurrens, ofta med äldre och miljösmutsiga fordon, slår ut dem som följer reglerna. Här har vi ibland agerat mer tandlöst än andra EU-länder.

När jag råkade på gänget kom vi också att prata lite om rekryteringen av fordonstekniker. Tittar man på t,ex, ”Karriär i norr”, jobbportalen i vk.se och folkbladet.nu. så handlar 3-4 av annonserna om fordonstekniker. Bristen är stor på dessa multikompetenta och de som går vakna och närvarande genom utbildningen har tämligen säkra jobb. Ofta med bra löneutveckling eftersom många branscher drar i dem. Även tåg- och kollektivtrafiken.

Höstbilder 014 - Kopia

På bilden Edward Riedl (M), Kent Emerstedt (Vice ordf SÅ Norr), Isak Frohm (S), Carina Ahlfeldt Region (Regionchef SÅ Norr), Maria Lundqvist-Brömster (FP), Anders Sellström (KD) och Mats Andersson (Utbildningsansvarig SÅ Norr)

 

 

Maten i morgon

Av , , Bli först att kommentera 5

Att det var länge sedan länet var självförsörjande på potatis och att det snart inte finns odlare i Västerbotten beror på flera saker enligt VK:s artikel idag. Bristande lönsamhet p.g.a. billig import som ofta används till lockpriser i butikerna och brist på unga som vill ta över. Även på ändrade matvanor. De stora potatisfälten i Västerbotten är snart ett minne blott.

Nostalgiska gammelmanstankar? Kanske, men inte bara.

Jag har flera gånger skrivit att jag har svårt att förlika mig med tanken på att vi nu får fram knappt hälften av vårt matbehov inom landet. Jag tror inte det är bara för att jag föddes bara fjorton år efter andra världskrigets slut då vi räddades av vårt småskaliga och vittförgrenade lantbruk. Jag har också sett matbristen i ryska Karelen och i St Petersburg på 90-talet då även de med prestigeyrken var beroende av att kunna odla maten som inte fanns att köpa för tillgängliga pengar.

Att vi inte får fram allt är acceptabelt, men att matproducenterna är en åldrande och krympande skara samtidigt som självförsörjningen redan ligger så lågt som den gör är oroande. Det osannolika har hänt och kan hända igen. Det är ingen konst att räkna upp ett antal osannolikheter som drastiskt skulle ändra våra möjligheter att importera den billiga mat vi är vana vid och betraktar som närmast självklar.

Visst är det bra att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fördelar pengar till ändamålsenliga ledningsplatser och andra nyttigheter. Men vad hjälper dessa om inflödet av mat plötsligt begränsas extremt kraftig av naturkatastrofer, en miljökollaps, krig, strategiska terrorangrepp, hittills osedda sjukdomsangrepp i flora eller fauna eller kanske en gigantisk ekonomisk kris i världen? Ja, jag vet att jag låter som Krösa-Maja och att man kan oroa ihjäl sig för allt möjligt. Jag är faktiskt inte lagd åt det håller, men jag anser att man ska använda sitt förstånd när det gäller den nödvändiga maten.

Hasse å Tage önskade i sången att ”barna ändå får ett glas öl”. De frågade sig också om barnen skulle ha det mer nödvändiga: mat, får, kor, fläsk och potatis. Även om jag inte har några egna önskar jag verkligen att de ska ha det.

Jag hoppas att vi i alla fall någon utsträckning börjar fundera på maten ur ett strategiskt perspektiv. Inte bara ur det ekonomiska, marknadsmässiga och miljöteoretiska.