Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: fostran

Ett klokt beslut

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag har fått jobba med helt andra saker än politik idag och har knappt hunnit höra något alls från dagens KF i Vännäs.

En i det stora hela liten, men ändå viktig sak jag snappade upp gladde mig verkligen. Nästa år avsätts pengar till sommarjobb även i min kommun.

Ofta fylls jag av tillförsikt när jag får möta unga, drivande och insatsvilliga människor som vill jobba och gör finfina insatser. Även om jag inte förstår allt. Andra gånger blir jag lite orolig över att flera inte riktigt verkar förstå hur saker hänger ihop. 

De som drömmer om att robotarna och datorerna framöver ska göra jobbet och vi mest bara jäsa, de tror jag drömmer villsamma dagdrömmar. Prova att beskatta de maskinernas arbete så att det samhälle vi är vana vid består. Snabbare än vi hinner säga lågskatteland är de apparaterna någon annanstans, om inte dör företagen sotdöden i konkurrensen. Jag tror för det första att jobbprofetiorna är felaktiga, liksom det extrema urbaniseringspratet – men det senare tar vi en annan gång. Nya tider kommer att generera nya jobb och några arbeten blir kvar så länge jorden snurrar.

Vi behöver varje barn och ungdom och om vi vänjer dem vid att arbeta och kan ge dem självkänslan som kommer av att behövas gör vi dem en av de allra största tjänsterna. Det tror jag. Hur samhället än kommer att se ut imorgon behöver det, medmänniskorna och vi vårt arbete, om detta är jag helt övertygad. Ett led i en sund fostran för framtiden är sommarjobben och insikten att arbete som inte alltid är så jättekul ger värden, möjligheter och gemenskap.

Lät det här lite 1800-tal? Jag tror resonemanget är betydligt äldre än så, men att det gäller även i framtiden. ”Arbete befordrar hälsa och välstånd…”.

Sommarjobb i Vännäs, ett klokt beslut.

Mött mamman som gjort det

Av , , Bli först att kommentera 13


Vid middagen ikväll mötte jag en mamma som gjort det som många bara funderat på.

Länge var hon hårt prövad av minstegrabben som la sig på golvet på stormarknaderna, spelade ut omgivningen mot henne, sparkade, skrek och krävde sin vilja fram. En dag gjorde hon det när han satte igång. Hon gjorde likadant, la sig ner, sparkade och skrek.

Vad omgivningen gjorde, tänkte och har tänkt efteråt förtäljer icke historien. Grabben däremot reste sig förvånad upp, slutade med dumheterna och har aldrig gjort om det. Kanske lite tädd för att mamma ska skämma ut sig igen.

Om det fungerar på alla är väl osäkert, men den här mamman hade inte ångrat sin ”investering”.

Opolitik, politik och social träning

Av , , Bli först att kommentera 1

Vet inte om man kan säga att man ska vara opolitisk i elva dagar om man både tänker besöka riksdagen och EU-parlamentet.

Vi ska också ha en del samhällskunskap. Betygen för åttan och nian kommer inte att sättas slutgiltigt förrän efter resan – det gäller flera ämnen. Bussen ägs av "Föreningen för pedagogiska resor" och resan har ett pedagogiskt syfte.

Annars blir det rätt opolitiskt under den här "sista resan med gänget". Bör väl vara det när man ska arbeta heltidernas heltid med ett gäng högstadieelever. Nu är vi så pass många vuxna att vi ska kunna ha stunder för oss själva, enligt tidens krav, men ändå. Fokus kommer inte att vara på partipolitik och valrörelse. Får kanske tillfälle att ta igen det senare.

Det är få saker som är så roliga som att ta med människor på en resa. Antingen det nu gäller elevers växt och utveckling, särskilt när de överträffar förväntningar, eller det handlar om utveckling genom gemensamma upplevelser vid resor eller annat.

Ett problem idag är att det finns för få arenor där unga människor lär sig ta hänsyn till varandra, att ibland fokusera utanför sig själv och arbeta osjälviskt för ett gemensamt mål. Att faktiskt också underordna sig andras vilja och behov. För att vara lite politisk ändå så motsäger det inte alls ett samhälle som bättre än idag uppmuntrar initiativ, innovationer, nya servicefunktioner, arbetsamhet och fri företagsamhet. Tvärtom!

En bussresa på 600 mil är en arena där man kan få lära sig både hänsyn, städning, matlagning och att man ibland måste göra saker samtidigt med andra – oavsett om man just då har lust eller inte. Bussen måste rulla på givna tider, den ska städas varje dag, mat ska lagas och de vuxna är inte med för att serva de unga i alla lägen. Nix, så ont vill vi dem inte.

Alltför många unga  idag får en onödigt svår framtid för att man får för mycket serverat.

 

När du läser det här har vi förhoppningsvis rullat iväg. Följ oss på Mariaskolans reseblogg.