Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: frid

Pingst

Av , , 6 kommentarer 7


Jag saknar verkligen dubbelhelgen som gjorde att pingsten gav en särskild vila och ett speciellt avtryck.

Pingst är det ändå och just nu stannar jag till inför Johannesevangeliets 14 kapitel och verserna 23-29. Där Jesus bland annat säger: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.”

Bland annat skiljer det på hållbarheten.

Strid och frid

Av , , Bli först att kommentera 10


Kom hem lite blodig idag och det var på tiden. De sista jaktlördagarna har det mest bara varit maten och godsakerna som gått åt.

Under dagen kom en av jakthundarna och hälsade på mig. Han lystrar till namnet Strid, vilket är rejält missvisande. Gladare och sällskapligare älghund får man leta efter, när han inte är ”på spåret”. Det blev till att hindra honom att ”fikadyka” i den öppna ryggsäcken, klia till fullt förtroende, koppla och återbörda honom till hundföraren.

När jag kom hem var det trots vädret tydligt att det är första advent. De sjuarmade ljusstakarna lyste i fönstren och påminde om Friden. Adventssångerna i husets luftrum förstärkte insikten att det faktiskt är mindre än en månad till jul. Jag tänkte återkomma till ”ankomstens helg” lite senare, kanske i morgon då jag också ska tala över en av adventstexterna.

Torsdagen och fredagen med social- och skolcheferna blev intensiva dagar för en som är ny på banan. Jag är trött än fast det mest blev lyssnande. En dag ute i friskt blåsväder lägger till en annan trötthetsdimension.

Under veckan passerade räkneverket på bloggen 900 000. Eftersom jag inte alls tror på den senaste tidens siffror är det med skepsis jag noterar det. Känns inte äkta.

Hus, ljus och värme

Av , , 4 kommentarer 5

Kom just in från en sen träning. Det var varmt i huset, lite ljus var på och mer blev det när jag tryckte på knappen. Jag var törstig och det fanns vatten i kranen. Det finns mat hemma så att Agneta och jag kan äta både ikväll och i morgon.

Det kändes ungefär som för mannen jag pratade en del med idag. Han blev nyligen så glad när han satt och körde sin buss med skolbarn. De pratade och skrattade, det var vårvintervackert ute och han kände att han hade allt han behövde. Trots genomlidna tider av sjukdom, arbetlöshet och annan sorg berättade han att han den där stunden i bussen kände en oerhörd tacksamhet för att han fick ha det som han hade det och göra det han gjorde.

Jag kan inte förklara det ondas problem. Mina ögon fylls med tårar när jag på Aftonbladets webbsida ser 66-årige Yoshikatsu Hiratsuka gråta framför de snötäckta resterna av sitt hus. Jag hörde ikväll hur människor i min närhet mitt i livet drabbats så hårt att jag inte kan ta in det.

I allt obegripligt svårt kan jag inte tänka mig skapelsen och existensen utan att räkna med Gud, En god Gud som vill rädda oss från det ondaste onda genom Försoningen som skedde när Den Oskyldige dog för de skyldiga. Det är honom jag och busschauffören mitt i allt svårt känner oss tacksamma emot.