…
Det är väldigt roligt när man får ta en elev lite avsides och berömma för det man hör om honom eller henne från lärarhåll. När någon inspirerats att börja jobba med det som varit svårast, det som kanske hotat framtiden både vad gäller gymnasievalet och det som kommer efter. Man ska ju inte bara in på gymnasiet, helst på favoritprogrammet, man ska ut därifrån på ett vettigt sätt också.

I veckan har jag fått två fina upplevelser med elever som lyft blicken från de korta ögonblickens ”kompisbekräftelse” till ett mer moget och framtidsinriktat synsätt. Oj, så roligt sånt är.

Nu är det sällan bara den peppande och berömmande typen av samtal i mitt jobb, långt därifrån. De samtalen ingår egentligen inte i skolledaruppdraget, tyvärr. När det gäller elever ser jag några samtal framför mig där motivationen inte riktigt infunnit sig, eller det som krävs ännu känns för övermäktigt eller urbota trist. Jag tänker ta mig tid till dem, någonstans ifrån.