Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: hållbarhet

Positionen inte given

Av , , Bli först att kommentera 9


Läste i afton den här artikeln i Expressen. Den handlar om Sveriges position i världen, inte bara i internationella PWC:s ranking, och rör avslutningsvis vid vad som krävs för att vi ska behålla den.

Läs den, det är den värd.

Avslöjad

Av , , Bli först att kommentera 6

Bit för bit kommer det fram. Jag har åkt för lite tåg till Umeå sedan pendeltrafiken kom igång igen. Några gånger har det hänt, bland annat den allra första turen som gick från Vännäs. Sen åktes det många gånger i veckan under gymnasietiden, ofta i förkrigsvagnar. (Som 1976 förresten inte var så mycket äldre än dagens begagnade pågatåg)

I kväll kunde jag med egna ögon se att ungefär de cykelparkeringar jag igår efterlyste finns bakom Umeå Ö. Sen upplyste mig Vännäs miljöchef Malin Österlund att det finns parkering med tak på Haga-sidan vid Umeå C.
Ibland är det roligt att vara ute och cykla!

Alltså. Skulle man som Vännäs-/Vännäsbybo någon gång arbeta i Umeå finns få ursäkter att inte härbärgera en måttligt stöldbegärlig cykel där och sen åka tåg
möjliga dagar. Med en arbetsplats upp till en halvmil från stationen skulle det tidsmässigt kunna gå på ett ut mot bilen, när tåget går planenligt.

På det skulle det nästan bara finnas vinnare.

Hållbar Umeåregion

Av , , Bli först att kommentera 5

Såg just om ett litet försök att få bilpendlare som jobbar i Umeå att cykla sista biten.

Det kan ju fungera för några, men det handlade inte om så många ”cykelgarage”. En annan idé dök upp i huvudet när jag läste artikeln. Tänk om det kunde finnas möjlighet att parkera och låsa en cykel under tak i närheten av busstationen, Umeå C och Ö. Antalet kollektivpendlare skulle kunna öka en hel del.

En lätt googling visade att tanken redan tänkts. Första träffen låg på Moderaternas hemsida, men för extra känsliga läsare länkar jag istället till Stockholms stad. Här invigs Sveriges första cykelparkeringshus. Så här avancerat behöver det inte bli i Umeå. Ett upplyst och kanske TV-bevakat område med tak och goda möjligheter att låsa cykeln, eller kanske Falcogarage som i VK-artikeln?

Räknar man både med dem som kan pendla med tåg och buss, men har för långt till jobbet för att gå inom Umeå, så skulle jag inte vara förvånad om man fick bort något hundratal bilar eller mer med en attraktiv satsning. Frågan är förstås var man hittar ytorna och hur man finansierar, men för stadsmiljön och cykelpendlarnas hälsa vore det mumma med en sån möjlighet. Mindre trångt i de kvarvarande parkeringshusen skulle det också bli.

Vad säger ni, Anders Ågren, Lennart Holmlund och Hans Lindberg? Det är bra med cykeltak för stadsborna, men många som arbetar i Umeå och lämnar både pengar och avgaser efter sig bor i andra kommuner och kommundelar.

Svåra beslut

Av , , Bli först att kommentera 8


Vännäs har på många sätt ett gynnsamt läge med tätortsnära landsbygd, stadsnärhet, snabb väg och pendeltågsförbindelse, viss tillväxt och sverigeledande andel barn och unga. Många kommuner har ett mer bekymmersamt läge där t.ex. de tillkommande inte på långa vägar teoretiskt kan ersätta dem som pensioneras.

Två finanskriser har sänkt förutsättningarna och läget är svårare än det kan se ut. Vi lånar stora summor till framtidsinvesteringar och även eftersatt underhåll och vi når inte god ekonomisk hushållning. Det finns många förklaringar och det mesta har skett i samförstånd, även om några av oss velat bromsa mer än andra. Förhoppningsvis kan det som nu måste ske också göras i samförstånd.

Av 28 miljoner av ”engångskaraktär”, återbetalda AFA-medel och tidigare överskottspengar (utnyttjade via det nya resultatutjämningssystemet kommunerna efterfrågat och alliansregeringen infört) använder vi under 2012-2014 22 miljoner till löpande utgifter. Vi investerar inte dessa i saker som ”blir kvar till barnen”, vi stoppar in dem i budgeten. Eftersom behoven i barn och utbildning ökar kraftigt och det fanns obalanser i budgeten har vi nu tillskjutit 6,4 miljoner i engångsmedel för att inte barn och utbildning ska behöva göra en stenhård panikbromsning. Sammanlagt har knappt 9 miljoner beslutats användas på det sättet.
Men, nästa år finns inte dessa pengar. Inte heller de 9,5 miljoner god ekonomisk hushållning kräver eller de 5 miljoner vi sagt vi skulle ha i reserv. Visst får vi hoppas på bättre konjunktur, men det är inte säkert den kommer.

Utmaningen för Vännäs majoritet och opposition i budgetberedning, KS och KF är nu att ta ner kommunen i så kontrollerad landning som möjligt. Man kan retoriskt fördela ansvaret hur man vill, men vi som valts att ta ansvar i vår kommun måste göra det. 2014 års budget går någorlunda ihop med hjälp av pengar som inte finns 2015. Vi har använt överskotten från tidigare år och AFA-medlen, försäkringsåterbäringent. Nu måste man i budgetberedningen och den yttersta ledningen vara mycket realistiska för att undvika en onödigt hård landning längre fram. Glömma drömmar, fluff-fluff och valfläsk.

Det gäller att vända på alla stenar medan vi ser till helheten och morgondagen. Trots att det är valår.

Skört samhälle

Av , , Bli först att kommentera 8


Mobilnätet i inlandet slogs ut på bred front under den senaste stormen. De tysta fälten nådde långt in i Umeåregionen. Trygghetslarmen upphörde att fungera för många äldre. När kommunikationen behövdes som bäst fungerade den inte.

Det var olyckligt att Telia fick börja riva upp det fasta telenätet, att man fick domstolsstöd när PTS ville stoppa beslutet. Kopparnätet var ett hyfsat hållbart och säkert sätt att binda ihop kommunikationen i alla delar av Sverige. Det mobila nätet är tyvärr inte i närheten vad gäller täckning och robusthet.

Även blåljussektorns nya system Rakel slogs ut då elen försvann i helgen. Det finns tydligen inte alls reservkraft i tillräcklig omfattning för att det ska fungera när vädret avviker så här pass mycket från det normala.

Vi håller på att bygga ett komplext ”vackert vädersystem” för telekommunikationen som normalt och på många sätt fungerar bättre än förr, men som är skört och känsligt för störningar.

Man önskar att Telias nedmontering av landsbygdens fasta nät aldrig hade skett och i alla fall kunde stoppas omedelbart. Det kan komma att blåsa fler gånger.

För övrigt oroar det när man hör att ställen som äldreboendet i Örträsk fortfarande saknar ström…

Klart med IKEA

Av , , Bli först att kommentera 5


Så var det officiellt klart. Byggstart sommaren 2014 om världen står. Öppning 2015-2016.

Ingen hade väl trott något annat, men det är klargörande med ett besked. För Umeå och Umeåregionen som helhet är det mycket bra med etableringen, även om kanske inte alla jublar över den. Konkurrensen skärps några snäpp.

Sen är det säkert viktigt att vi konsumenter på mindre orter tänker över våra köpmönster. Om nästan allt av det dagliga handlas i stora köpcenter blir det snart med nödtvång långt till den attraktiva affären.

Hållbara byggen

Av , , Bli först att kommentera 11

Vännäs barn- och utbildningsnämnds kvalitetsdagar rullar vidare i Bjurholm. Alldeles innan förmiddagsfikat fick vi lite information om planerade byggen i Vännäs, den nya stora förskolan och Vegaskolans tillbyggnad.

Förskolan hamnar mitt emot konstgräsplanen vid fritidsområdet, beräknas få sex avdelningar och ”egen skog”. Det blir ett genomfört hållbarhetstänk och mycket ljusinsläpp. Många lärdomar finns att hämta på flera områden från de närmast föregående byggena, Spiran och lägret.

När det gäller Vega är 96,5 % av materialet över markplattan förnybart eller återvunnet material. Det stora bygget ska konstrueras som ett passivhus där man beräknar att energiförbrukningen blir 87 % lägre än vid ett  ”normalbygge”. Här räknar man med att det ska gå 72 000 kW istället för 560 000. En viss skillnad.

Vännäs hör till Sveriges allra ”yngsta” kommuner, de med den allra största andelen av befolkningen under 18 år. I nuläget märks det särskilt väl då den positivt höga andelen barn, tillsammans med tråkigare omständigheter, gör att vi behöver göra stora investeringar.

Maten i morgon

Av , , Bli först att kommentera 5

Att det var länge sedan länet var självförsörjande på potatis och att det snart inte finns odlare i Västerbotten beror på flera saker enligt VK:s artikel idag. Bristande lönsamhet p.g.a. billig import som ofta används till lockpriser i butikerna och brist på unga som vill ta över. Även på ändrade matvanor. De stora potatisfälten i Västerbotten är snart ett minne blott.

Nostalgiska gammelmanstankar? Kanske, men inte bara.

Jag har flera gånger skrivit att jag har svårt att förlika mig med tanken på att vi nu får fram knappt hälften av vårt matbehov inom landet. Jag tror inte det är bara för att jag föddes bara fjorton år efter andra världskrigets slut då vi räddades av vårt småskaliga och vittförgrenade lantbruk. Jag har också sett matbristen i ryska Karelen och i St Petersburg på 90-talet då även de med prestigeyrken var beroende av att kunna odla maten som inte fanns att köpa för tillgängliga pengar.

Att vi inte får fram allt är acceptabelt, men att matproducenterna är en åldrande och krympande skara samtidigt som självförsörjningen redan ligger så lågt som den gör är oroande. Det osannolika har hänt och kan hända igen. Det är ingen konst att räkna upp ett antal osannolikheter som drastiskt skulle ändra våra möjligheter att importera den billiga mat vi är vana vid och betraktar som närmast självklar.

Visst är det bra att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fördelar pengar till ändamålsenliga ledningsplatser och andra nyttigheter. Men vad hjälper dessa om inflödet av mat plötsligt begränsas extremt kraftig av naturkatastrofer, en miljökollaps, krig, strategiska terrorangrepp, hittills osedda sjukdomsangrepp i flora eller fauna eller kanske en gigantisk ekonomisk kris i världen? Ja, jag vet att jag låter som Krösa-Maja och att man kan oroa ihjäl sig för allt möjligt. Jag är faktiskt inte lagd åt det håller, men jag anser att man ska använda sitt förstånd när det gäller den nödvändiga maten.

Hasse å Tage önskade i sången att ”barna ändå får ett glas öl”. De frågade sig också om barnen skulle ha det mer nödvändiga: mat, får, kor, fläsk och potatis. Även om jag inte har några egna önskar jag verkligen att de ska ha det.

Jag hoppas att vi i alla fall någon utsträckning börjar fundera på maten ur ett strategiskt perspektiv. Inte bara ur det ekonomiska, marknadsmässiga och miljöteoretiska.