Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: handel

Expansion

Av , , Bli först att kommentera 8


Efter ett morgonmöte på distans slank jag in på sluttampen av morgonens dialogfrukost i Vännäs. Ämnet var fastigheter och Balticgruppens exploateringschef Björn Johansson berättade om arbetet med samhällsutveckling och exploatering i Umeå.
Känt är att stora saker är på gång och mycket handlar om förtätning.
Några spridda reflektioner hann jag få med mig under frågestunden på slutet;

Även fastighets- och projekteringsområdet har stora svårigheter att få fram utbildad och kompetent arbetskraft. Min fundering, hur lyckas vi flytta fler framåt till jobben som finns?

Ingen verkar veta hur vi ska få fram tillräckligt med infrastruktur och effekt för att riktigt många ska kunna köra elbil. Björn ansåg att vi måste ha flera hållbarare alternativ, det räcker inte med el.
Min fundering, hur ska vi undvika att stoppa utveckling av ny och befintlig teknik som så lätt sker om alla springer åt samma håll?

Det sades inte mycket om det planerade handelsområdet uppe vid Green zone (ersbodarondellen) som enligt uppgift har krympts, men blir tämligen stort. Nu sägs att det inte blir ett område med ”vanliga affärer”, utan mer av större verksamheter. Min fundering, för övrig handel i Umeå och regionen låter det klokt.

Baltic är idag verksamma på några platser till, utanför Umeå. Blir spännande att se om det även kan bli på fler ställen i regionen.

Vem ska göra AF:s jobb?

Av , , 2 kommentarer 6


Det drar ihop sig till storm på arbetsmarknadsområdet, efter en tids stiltje på vissa områden.

Vi får fler äldre äldre med ökande behov av vård och omsorg och har litet tillflöde i arbetsföra åldrar. I många kommuner minskar befolkning och arbetskraft. Färre arbetande skattebetalare. En stor del utrikesfödda arbetar, men många i etableringen är på väg in i JOB, andra till försörjningsstöd. Flera kommuner måste minska vux-utbildningen och studerande får läsa på distans. Inte bäst för alla.

M/KD—budgeten drog ner 5 % på AF:s förvaltningsanslag, 10 nästa år, och 50 % drogs ner på AF:s programanslag. Pengar till arbetsmarknadsutbildningar, aktivitetsstöd och lönesubventioner m.m. Regeringsbildningen och Jök:en medförde full privatisering av matchningen av arbetssökande. Allt sker momentant, rakt av. Det finns medarbetare även inom AF som tror att det som helhet är rätt åtgärder, men takten ger svåra problem.

Då ser väl morgondagens AF-aktörer, bolag och folkhögskolor, ljust på framtiden? Inte direkt. Några av bolagen har upphört, dragit ner, slagits ihop eller konkursat. Några försöker lämna igen sina upphandlade uppdrag. De flesta har få deltagare och blöder kraftigt.

Folkhögskolor som på regeringsuppdrag samarbetar med AF i särskilda utbildningar upplever en tvärbromsning. Dels naturligt på grund av lägre inflöde av utrikesfödda, dels för att AF sagt upp viss utbildning och inte orkar/hinner anvisa svensk- och utrikesfödda till arbetsmarknadskurser eller ”kortare reguljära” utbildningar – ofta mot vård och omsorg. Nödvändiga utbildningar som inte kostar kommuner eller AF regionalt några pengar.

Nu bromsar konjunkturen, många kommer tillbaka från extratjänsterna samtidigt som insatser och resurser som kan lindra används inte. Det gläder att det högt i AF förs diskussioner om fler folkhögskoleinsatser, men nu skickar skolorna tillbaka anvisade pengar. Många arbetssökande går istället hemma utan utbildning medan folkhögskolor måste lägga ner arbete och enheter som absolut behövs i morgon. Vem ska då göra jobbet?

Att kommunerna vill bygga ut sin verksamhet och konkurrera med aktörerna om matchningen är förståeligt, men också oroande. Alla kommuner kommer inte att ha aktörer, särskilt inte när de etablerade nu svälts ihjäl. Att vi i kommunerna blir både beställare, utförare och kanske kontrollanter är inte bra. Jag ser växande administration, ökade kommunala kostnader och än förre utförare då få vågar lita på att kommunal verksamhet inte favoriseras.

En mörk bild? Jag har försökt teckna den som jag ser den, utan alltför mycket partiskhet.
Vad måste göras?

Arbetsförmedlingen lokalt: Mitt i krutröken måste AF ändå fokusera på att flytta sina inskrivna framåt. Människor måste in i utbildning och matchas vidare till jobb där de behövs. Utrikesfödda får inte gå hemma och tappa språk, motivation och fart. De måste aktivt föras vidare i trappan mot arbete och integration. Det finns lämpliga påverkansbara utbildningar, folkhögskolans behöver AF inte betala för.
Förs människor inte vidare knäcks de kommunala ekonomierna då många hamnar i försörjningsstöd istället för förvärvsarbete.

Arbetsförmedlingen centralt: Huvuduppgiften måste få fokus ner genom organisationen. Omorganisation får inte ta all tid. Avtal måste nyttjas, nya måste till. För folkhögskolan måste det snabbt fram kurser med svenska, samhällsinformation och arbetsmarknadsinsatser för dem som gått från etableringsprogrammet till Jobb- och utvecklingsgarantin. Utrikesfödda som varit här några år, men inte kommit längre än de i etableringen. Det behövs även mer aktivering för svenskfödda som av olika anledningar blivit långtidsarbetslösa.
Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar måste också komma tillbaka.

Kommunerna: Vi måste bryta ryggmärgsreflexen att vilja göra mest möjligt själva. Vilka samarbeten kan vi få till? Med andra kommuner, folkhögskolor och andra. Ibland behövs delande av kostnader, med folkhögskolor blir utbildningen oftast gratis fast man kan resonera sig fram till utformningen utifrån förutsättningarna. Kanske till och med samarbeta om lärare.
Människor i försörjningsstödet måste kunna studera till vissa kortutbildningsjobb. Personer i svårigheter av olika slag kan få en start mot studier i Studiemotiverande folkhögskolekurs, SMF. Upp till 6 månaders utbildning utan kostnad för kommunen. Till exempel.

Politiken lokalt: Vi måste uppmuntra och initiera samarbeten innan vi ”bygger ut”. Fundera på vad vi ska driva själva och inte.

Politiken centralt: Utan att fastna i vems fel det ena och det andra var och är måste politiken få fram verktygen att få fler av arbetskraftsreserven i arbete. Människor långt ifrån arbetsmarknaden måste komma närmare – få bli behövda och självförsörjande.
”The perfect storm” måste undvikas.

Det är förståeligt att många i myndigheter och verksamheter mår mindre bra idag, men om vi inte får jobbet gjort nu mår vi ännu sämre i morgon.

Blev ingen nätaffär

Av , , Bli först att kommentera 7


Jag lyckades göra en butiksaffär istället för en nätaffär ändå. Min förrförra blogg handlade om att jag gjort ett skämmigt avsteg från principen och tittat på en vara i butik för att sedan beställa den på nätet. Nu hann jag inte beställa den. Jag köpte ett helfräscht demoex med full garanti i butik betydligt billigare än på nätet.

Jag är inte riktigt lika knäpp som jag låter. Visst kan jag handla på nätet, har t.o.m. en gång funderat på att starta en nätverksamhet, men känner en tillfredställelse i att få göra en lika bra eller bättre affär "live". Med en levande och rådgivande människa i en butik byggd för människomöten.

Näthandeln påminner på ett sätt om Konsumbussen på sextiotalet. Den som kom och slog ut lanthandlarna i byarna och sen rullade ett par år till innan den drogs in och tvingade folk in till större samhällen för att handla.

Det finns skillnader. Småbutikerna hade snart fått ge sig i alla fall, till skillnad från näthandeln som kommer att växa. Men eftersom jag gillar butiker och upplysta skyltfönster bättre än tomma och svarta så fortsätter jag med min lilla sport. 😉

Skäms nästan en smula

Av , , 4 kommentarer 4


Jag hör till dem som försöker handla i lokal butik så mycket det bara går. Jag vill nämligen även i morgon ha affärer att gå in där man kan se och klämma på saker och där man kan fråga levande människor om det som säljs. Utglesade och halvöde stads- och samhällscentra med bara mat- och kvartersbutiker känns inte lockande alls.

Idag blev det ett avsteg från principerna. Det hade kostat en halv skattad dagslön att vara konsekvent. Jag kände mig nästan som en bov när jag kollade en sak i butik och snart kommer att beställa den via nätet. Jag upptog i alla fall inte personalens tid för att sedan låta andra tjäna pengarna. Det kändes litegrann försonande.

Intressant om Ikea

Av , , 4 kommentarer 4

Det blir förstås inte lika givet att ta en fika, lunch eller middag i Sundsvall när man är på väg buss- eller billedes från Stockholm, men visst vore det mycket bra med Ikea i Umeåregionen. Miljömässigt blir det rimligtvis bättre med färre bilmil också.

Var Ikea än skulle etablera sig vore det en ekonomisk och arbetsmarknadsmässig fördel för hela Umeåregionen och Västerbotten. Vännäsbyalternativet är onekligen mycket intressant med pendeltågsstation nära ingången och möjlighet till en mindre godsterminal för miljövänliga transporter. Här blir det en del jobb på kort och lång sikt för tjänstemän och politiker.

Andrapriset för Vännäs del vore Klockarbäcken, men tredjepriset i form av Entré Syd eller Ersboda är inte heller att förakta.

Etableringen är i huvudsak inget politiskt beslut. Företaget bestämmer förstås om och var man vill bygga. Sen kopplas politiken in.

Blir spännande att se hur det går. Även om jag personligen mest bara brukar handla värmeljus till stugan i Agnäs på Ikea. 🙂