Nej, jag kom inte upp.
Jag hade klarat Hemberget med hjälp av nya sulor och antislirsystem, men en annan bil hade kommit på snedden. Jag parkerade och gick upp istället.
Målet var Västerbottens läns Hembygdsförbunds årsmöte där jag satt ordförande i förmiddags. Nu föreläser en färgstark person som jag återkommer till.
En sådan här dag är man kanske mer uppmärksam på omgivningen än annars. Jag fick i alla fall stanna några gånger på vägen in till firandet i Vännäs. Det dök upp bilder på vägen.
Först var det flaggan som visade sig när man kom längst upp på kyrkbacken.
Sen var det Västerbottens landskapsdjur, storspoven. Världens största vadare som faktiskt kan vara en meter mellan vingspetsarna och låter lite vemodig i tonen.
Min mamma avskyr de här blommorna. Men, mamsen, visst är de nästan vackra ändå?
Hemtrevligt och egengjort fika var det på Hemberget.
Några valde att sitta inne, det gick det också. Man önskar att hembygdsgården kunde nyttjas mer än den gör.
Det är roligt med Vännäsbygdens hembygdsförening. Många andra för en tynande tillvaro, men här har man fått en nytändning med några driftiga nya medlemmar. Man har kunnat rusta upp hembygdsgården med en ordentlig handikappramp med hjälp av fjolårets överskott. Man räknar med goda inkomster i år också och har då tänkt rusta upp golven en del.
Medelåldern var inte allra lägst i Vännäsby, men det fanns några som drog ner den. Man talar ju om att ge barnen både rötter och vingar och kan man ge dem någon insikt i hembygdens historia så är det säkert väldigt bra. Historielösa människor är i regel mer "lättlurade" än andra.
Man kunde tro att Johan S, Bengt M och Sven-Erik J hade tappat något,men så var inte fallet. De beskådar kungastenarna på Hemberget.
Idag, eller igår, har jag festat. Två nationaldagsfiranden, ett på vardera sidan Tvärån. Därtill ett 30-årsfirande och en examensfest. De två sista var tack och lov samorganiserade.
Det började hemma vid hembygdsgården på Hemberget i Vännäsby. Den livaktiga hembygdsföreningen (där pappa Tore var aktiv medlem) ordnade traditionsenligt ett firande och hade i år bjudit in kommunalrådet Johan Söderling och Umebygdens spelmansgille – som består av fler vännäsbor än namnet antyder. Johan talade om visioner för Vännäs och var inne på både samarbete och särprägel.
Ulla-Britt Renman anförde spelmännen i Vilhelminadräkt.
Jan
Senaste kommentarerna