Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Hyderabad

Nattstopp

Av , , Bli först att kommentera 3

Gör ett test av bandbredden genom en bild på lite mer trassel. Nu gör jag dock som indiska medier och censurerar. Annars tappar jag nog i trovärdighet.

Här är klockan mellan fyra och fem på morgonen på väg till Chebrole och den indiska Tatan ville inte riktigt.

En fin sak med Indien är att det alltid finns tillgång på folk.

 

Dagen i Chebrole

Av , , 2 kommentarer 6

Det har varit en handelserik dag, trots att jag sovit fem timmar sedan jag kom hit i morse. Kanns som man varit har en vecka.

Vi bor pa ett center dar det finns bade barnhem, aldreboende, bibelskola och kyrka. Vi har besokt skolan och traffat larare och elever. Jag har ocksa tagit larare at sidan och lyssnat till vad de vill saga om behoven och annat "off the record". Kan vara bra att fa  flera vinklingar.

Har en del fina bilder harifran ocksa, men de far vanta. De flest av eleverna ar lagkast eller "oberorbara", men sadant spelar ingen roll i det har sammanhanget.

Vi har pratat massor med nya och gamla bekanta. Ikvall har vi varit i en grannby och invigt ett aldreboende som forsamlingen byggt. Standarden ar liiite annorlunda an pa aldreboendet som invigs i Vannasby m,edan jag ar borta. Toastandarden t.ex.

Vi har ocksa predikat pa engelska, tolkade av pastor Yobu.

Kalle, jag tror inte de har tillsatt chefsjobbet pa aldreboendet. Ska jag lyssna om de behover en boss?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SJ, SJ, gamle van

Av , , Bli först att kommentera 5

Tyvarr vet jag inte hur man far fram prickar, men ni far lasa bast ni kan.

Efter middagen i Hyderabad skulle jag med taget till Vijayawada 0945. Jarnvagsstationen ar ett enormt myller av manniskor. Manga tittar oppet och lange pa den vite, aven i en stad som Hyderabad.

Taget var spannande. Det var inte vad jag vantat direkt. Har akt tag i Indien forr, men da har det i alla fall funnits draperier for baddarna. Har sov alla oppet, 8 i varje kupe, utan dorrar emellan.

Britsen var gjord for indier, inte for en svensk som ar ganska axelbred om magen och hofterna. Kedjorna som holl upp mig och britsen kandes i sidhullet. Var skulle jag ha kameran och de andra vardesakerna? Det kandes spannande, minst sagt. Jag svettades och fros och det blev inte battre av kalluften som sprutade ner fran taket. Fyra meter bort stod tagdorrarna i vagnens ande oppen bade till hoger och vanster. Ut mot banvallen alltsa. Dar fanns ocksa vagnens handfat, i gangen, helt oppet. Man fick valja pa toa "western style" eller indisk. Jag holl pa att saga "skit samma".

En indisk familj intog de andra platserna. Trevliga och hjalpsamma, men jag lag jams med gangen dar det hela tiden passerade folk som tittade pa mig och mina saker. Jag band ihop allt utom stora vaskan som jag lagt under en nederbrits, stoppade in det under filten vid fotterna pa den ca 178,5 cm langa britsen. Somnade till sist av utmattning och fick val ihop ett par timmar. Allt gick bra. Allt var kvar och jag kande mig inte sjukare pa morgonen.

0400 vaknade jag och 0425 var vi framme i Vijayawada. Dar blev jag hamtad av Sanjay som bott i Umea och av Joshi, en man som var en liten pojke senast jag var har, for 13 ar sedan. Nu vantade 2,5 timmars spannande bilfard till Chebrole.

Indiska vagar och indisk trafikkultur ar eljest. Mycket. Jag fick tva kuddar och baksatet for mig sjalv. Lite somn blev det. De 3 som foljt med for att hamta svensken hade mycket att prata om i den aldre Tatajeepen. 2 satt fram och tva i "skapet" bakom mig. Nar man inte tutade pa allt som rorde sig pa vagen talade man med varandra.

Men man menar val! Man servar med allt man har att serva med. Framst tid.

I Indien

Av , , 2 kommentarer 5

Hade hoppats att fa sanda bilder till er, men tekniken kranglar. Sitter och skriver pa ett tangentbord som ar "klistrigt" av indiskt damm och de belaggningar som kommer av vaxlingen mellan vata och torra arstider.

Kom till hyderabad i gar kvall. Hittade inte dem som skulle mota mig vid flyget och funderade pa att ta in pa hotell. Vi hittade varandra och det blev sen middag hemma hos en administrator vid ett av Hyderabads universitet.

Jag fick tvatta av mig i duschrummet som saknade rinnande vatten och blev sen serverad pa indiskt vis. Man ater med den "femuddiga" gaffeln, hoger handen alltsa. Den vanstra anvander man nar maten kommit ut.

Har hade jag verkligen velat visa nagra bilder, men det gar inte att fa in dem i datorn. Jag ar nu mitt ute pa landsbygden, har tillgang till snabbt bredband, men natverket vill inte tilldela mig nagon adress. Darfor kan inte netbooken anvandas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hinner inte mer

Av , , 1 kommentar 8

Nu har man ropat ut avgången till Hyderabad. Det är i stort sett indiska gästarbetare som ska hem, och så jag.

Hinner inte sända mer härifrån. Hade annars velat få med en del om fenomenet Dubai. Osäkert när nästa text kommer. Ska ta ett tåg när jag kommer fram till Hyderabad. Hade velat sova en natt där, men hoppas att det här också går bra.

Nu sitter jag i Dubai

Av , , 2 kommentarer 7

Snabbaste vägen för mig blev en biljett med Emirates till Dubai. Härifrån ska jag åka 1310 med Jet Airlines mot Hyderabad.

Varför jag sitter här och pratar med er istället för att göra en liten rundtur i stan den förmodligen enda gång jag är här, det är att flygbolaget öppnar 0900. Här är klockan snart kvart i nio och jag har fått en timmes sömn på vägen hit. Lite lulligt känns det.

Det skulle kännas bra om man kunde få klarhet i om Jet Airlines har en susning om var väskan som checkades in i Sth finns idag. Hade varit roligt om den kommer med mig till Hyderabad. Har fått ett "överlevnadskit" med underkläder, en t-shirt och lite hygiensaker av Lufthansa, men det förslår lite för det som kan vara kvar av resan.

Där är det bussstrejk från i morgon, kanske hör ihop med oroligheterna kring delningen av delstaten. Jag kommer dit 1805, om allt idag skulle gå bra, och då blir det nattåg vidare. Hoppas att de beställt en plats där man kan sova. Ett problem är att man inte åker som en backpacker. Det är lite för mycket saker med på en sådan här resa.

Hoppas vi hörs mer.

 

Lång dags färd mot mat och biljett

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var kaos i Frankfurt. Det var en "liten" resdag då bolagen plötsligt fick oerhörda mängder extra resenärer att hantera.

Rätt snart  hamnade jag i kön till de sex diskar där under skulle uträttas för ekonomiresenärerna. Många hade flera anslutningar som skulle fixas. Ärendena tog kanske en 10-15 minuter i snitt. En del klart längre.

Jag stod nästan fyra timmar i kön. Med fyra timmars sömn i bagaget och med frukostmackan och några Lufthansachokladbitar i magen tills det första lagade kunde intas efter klockan fem. Jag hade stigit upp halv fem på morgonen. Lägg en förkylning på det så kan väl sägas att man var rätt mosig när man lämnade kön. Räddningen var två trevliga svenskar, Sussie och Kalle Wictor som det blev mycket samtal med. Skoj och djupaste allvar.

En massa människor med kvaddade moraliska kompasser försökte smita före, men andan var inte tolerant. Det var ju lika för alla, med vissa undantag för dem som hade barn. Man gick inte ens på toa, det var inte bara köplatsen det handlade om utan även den eventuella flygstolen. När jag lämnade kön hade den minst fyrdubblats till uppskattningsvis 6-800 personer i två avdelningar.

Strandsatt i Frankfurt

Av , , Bli först att kommentera 4

Så här såg det ut i Stuttgart. Det var lite svårt att tänka sig att det var någon halvmeter eller så i Frankfurt, en 15-20 mil därifrån.

Det var det inte heller. Skulle gissa på 10. När vi landade i Frankfurt var banorna till synes snöfria. Det kan hända att decimetern blötsnö kom snabbt. Bromsvärdena sades i alla fall vara för dåliga. Under den korta turen till Frankfurt hade man räknat upp en massa ställen runt jorden dit plan stod och väntade på sina passagerare. Hyderabad nämndes inte.

Refaat el Sayed, ni som är lite äldre minns honom, hängde i stroppen bredvid min i bussen som tog oss från längst bort i hörnet av flygplatsen där vi fick parkera. Han var mulen som vädret och var mindre glad på flygplatsens ansvariga. Han hade också missat sitt plan. Vi hann i alla fall prata om Indiens industri, han gör en del affärer där, och han sa varför han inte tror att den kommer att kunna efterlikna den i exempelvis Kina.

Massor med plan kom samtidigt från olika ställen. Det var kaos på flygplatsen. Mängder av människor hade missat sina plan. Det skulle på sitt sätt bli en minnesvärd dag.

Det kan snöa även i Frankfurt

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blev till att överge British Airways och sadla om till Lufthansa. Hade att välja på dem och Finnair. Det hade blivit lite omständigare att åka Finnair som gick till Dehli.

Jag trodde att jag gjort ett klokt val, men hej vad jag bedrog mig. Det snöade nämligen i Frankfurt där jag skulle mellanlanda innan direktflyget till Hyderabad. Vi kretsade kring Frankfurt så länge soppan räckte, men snart blev det klart att det inte blev någon landning där.

Nu ska jag försöka att inte vara stygg med tyskarna, jag tror egentligen att de gjorde rätt.Bromsvärdena var för dåliga så Lufthansa stängde ner sitt stora flygnav några timmar.

Vi hamnade i Stuttgart där vi stod och stod och stod. Folk höll ändå humöret uppe medan tidpunkterna för deras olika avgångar från Frankfurt passerades. Vi hoppades att våra plan stod någon annanstans och väntade på att få landa.

Personalen gjorde vad de kunde, bjöd på vad de hade och visade barnen cockpit.

 

Sådant här händer bara inte….

Av , , 4 kommentarer 0

Jag vinkade av två molokna reskamrater i förmiddags. Själv hyste jag en mix av olika känslor inför det oväntade.

Genom ypperligt samarbete, lite extra initiativ och hjälpsamhet kombinerat med ett monumentalt förbiseende kom jag inte iväg till Indien. Anders och Bengt sätter sig snart på planet mot Hyderabad från London Heathrow. Jag sitter i en väldigt stationär fåtölj med solig utsikt över planen på Arlanda. Ett SAS-plan med efternamnet Viking fyller just hela synfältet med pudersnö när det taxar ut.

Det finns olika sätt att hantera ultimata pinsamheter. Ett är att tiga och hoppas att så få som möjligt någonsin kommer att får reda på det. Eftersom det ändå är lite av en story och eftersom alldeles för många är inblandade är mörkning inte ett alternativ. Det bara att erkänna med en gång. Den som hade det yttersta ansvaret för det här är ju jag.

Den lilla detalj som skulle ha funnits i ett fodral där den inte fanns skulle ha kostat 10 300 kronor att få ner till Arlanda. Om den inte kördes från Vännäsby till Luleå till att börja med. Då skulle det ha kostat de 30 milen t.o.r. plus 1300.  Det fick bli en annan lösning som just nu effektueras som bäst.

Jag kommer till Hyderabad ett knappt dygn försenad, om Gud vill och vi får leva. Som det planeras nu besöker A och B en kristen radiostation i Hyderabad i morgon och det blir ett dygn mindre på stället där vi skulle ha varit först och längst.