…

Söndagskrönikan i dagens DN ger lite mer perspektiv på det som händer och inte händer i Mellanöstern.

Peter Wolodarski tillför där detaljer och dimensioner som sällan kommer fram idag. T.ex. detta att Israel erkände en tvåstatslösning i FN 1947, men angreps av palestinsk gerilla dagen efter vilket ledde till stridigheter som ändrade mycket. Förutsättningarna förbättrades inte av judiska extremistorganisationer, men inte heller när fem arabiska länder försökte bomba bort Israels statsbildning 1948. Särskilt inte för de hundratusentals palestinier som flydde och fördrevs och sedan som kollektiv inte fått medborgarskap någonstans. Det är inte så ofta man nuförtiden får läsa om vilka konsekvenser de större arabisk/palestinska angreppen har fått genom historien. Att de t.ex. i allra högsta grad har medverkat till utökandet av den yta Israel kontrollerar.

En annan tvåstatsfundering är hur Israel i praktiken ska kunna samexistera med en stat vars "Gazaregering" inte alls erkänner Israels rätt att existera och varken förhandlar med Israel eller med palestiniernas "Västbanksledning" vars USA-ambassadör förresten nyligt  sagt att den nya staten ska vara "judefri". Däremot kommer inte ens de palestinska flyktingar som redan bor på det territorium där man vill utropa Palestina att få medborgarskap där. Mellanöstern är komplicerat, mer komplicerat än de flesta av dem som för dagens mainstreamdebatt i Sverige tycks vilja förstå. Är man historielös är man tämligen avhängd redan från början.

Den här filmsnutten är en historieskrivning med judiska förtecken, men visar att palestinier och araber många gånger avslagit förslaget om en tvåstatslösning. Det blir spännande, om uttrycket tillåts, att se hur det här utvecklar sig. Enkelt är det inte.

(Kort fördjupning om konflikten från säkerhetspolitik.se, sammanställd av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.)