…

I yngre dagar åkte jag en massa tåg. Jag hade flera anledningar att åka, både ekonomiska och familjära.

Det var rätt praktiskt att släntra iväg till stationen i Vännäs, slänga sig på nattåget, köpa en liggplats på plats (sovplats när jag blev äldre, bekvämare och rikare) om resan kommit snabbt på och så törna in. Det fanns nästan alltid en plats. Någon enda gång fick jag sitta. Hamnade man bara inte just över julen så sov jag som en stock. Vaknade i Uppsala, duschade och steg av mitt i Stockholm och tog en grötfrukost på Centralen. Ofta fick man prata med olika intressanta människor på vägen.

Det var tider det.

Nu har jag inte riktigt samma anledningar att åka. De familjära skälen finns till stor del kvar, men det blir tyvärr alltför sällan tid. Vissa omständigheter har också gjort resandet dyrare för mig. I forntiden tjänade jag t.o.m. pengar på att åka.

Förmodligen får tåget en renässans både för Vännäs och min personliga del. Det verkar nu ska byggas en station här vid hemberget i Vännäsby. Det har på ett sätt en trist bakgrund. Varken södergående tåg norrifrån eller de från Lycksele/Vindeln verkar komma att gå in i Vännäs. För att det ska finnas en station i kommunen blir det en ny, några hundra meter från oss.

Järnvägstrafiken kan ändå komma att få ett visst uppsving inne i Vännäs. Vi hoppas på att pendeltrafiken Vännäs-Umeå verkligen ska bli av. Ytterpunkterna skulle då bli Vännäs C och Umeå Ö, med stopp även i Vännäsby och vid Umeå C – kanske även på ett ställe till.

Jag minns min gymnasietids tågpendling med nöje. Lite lugnare på ett sätt. Idag skulle tanken på eldriften och den lite snabbare resan göra tågpendlandet ännu intressantare.

Får jag tillräckligt många kryss i höst kanske det blir mycket mer tåg framöver.  😉