Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: jordbruk

Livsmedelsindustrin

Av , , Bli först att kommentera 5


Just ätit en god lunch på svenska matvaror och läst vad finansministern ska ha sagt om den svenska livsmedelsindustrin. Anders Borgs ord har skruvats en hel del, det ser man när man läser vad han sagt. Både industrin och modernäringen jordbruket behövs, sannerligen.

Det är ett högt spel att låta den inhemska matproduktionen falla så långt som den gjort de senaste decennierna. Maten spelar i en annan division än andra varor. Den kan inte hanteras bara utifrån rent ekonomiska principer. I denna osäkra värld måste det även finnas ett miljö-, säkerhets- och beredskapstänk.

Tyvärr verkar det som att grannländerna som provat mer än Sverige har lättare att förstå dessa realiteter.

Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 6


Fick syn på den här 12-minutersfilmen som Thomas Hartman lagt ut på Twitter.

Den är nog starkt präglad av att vara daterad 1943, under brinnande världskrig, och handlar mycket om försörjning och idoghet. En annan värld på många sätt.

Det är väl att Isak Nilsson en bit in i filmen slapp se de massiva utflyttningarna tjugo år senare och hur hans mödor värderats därefter. Han hade nog aldrig kunnat tro att Sverige skulle hamna i ett läge där man får fram hälften av maten vi behöver. Intressant att se även ursprunget till Volvo Umeverken och det som väl är Liljaskolan i slutet av filmen.

När jag sen betänker att jag föddes 16 år senare anar jag mer hur gammal jag är. 🙂

Här kan man söka fler historiska filmer.

K14 i region och integration

Av , , Bli först att kommentera 6


Via Göstas buss hörde jag härom veckan att det väntades 120 journalister till invigningsdagarna av K14. Tre bussar bara till dem alltså, om inte fler. De stora evenemangen kommer att dra mycket folk till Umeå.

Som regionmedborgare hoppas man att den lokala, regionala och ofta ideellt drivna kulturen också kommer med under 2014. Roligt vore det om lokala och ”hållbara” arrangemang och verksamheter kunde lyftas så att fler upptäcker det som finns och sker.

För 100 år sedan var Sverige något av ett u-land i Europas utkant, och ett genuint jordbruksland. Många i invandringsstatistiken kommer nu från länder som på den tiden stod ”högre” än vi. Av invandrarna är ca 20 % flyktingar, även om några försöker ge en annan bild. Flera av dessa kommer från jordbruksmiljöer, även formella storstadsbor. Jag vet inte om det vore möjligt, men ibland önskar man mötesplatser där de som kommer med den bakgrunden kunde få ta del av vår historia och landsbygdskultur.

Fler sådana möten skulle kunna fylla flera syften. Historien och kulturen hör till samhällsinformationen. Möten med Sveriges agrara och kulturella bakgrund kunde också visa beröringspunkter man kanske inte trodde fanns. Jag tror även att Sveriges nära fattiga bakgrund kan vara en uppmuntran för många som egentligen skulle vilja återvända till hemlandet, när så är möjligt. Afrika har på många håll en god tillväxt sedan många år och fler möten med svensk kultur och historia kunde kanske förstärka insikten om att väldigt mycket faktiskt är möjligt.

Alltså: Kulturevenemang i hela Umeåregionen och mer kulturmöten med nya eller temporära svenskar efterlyses.

Närproducerat

Av , , Bli först att kommentera 10


Roligt att läsa om det här nya lilla slakteriet i Örsbäck utanför Nordmaling. Bara detta att man slaktar ett djur i taget. En sorts slowfood redan från början.

Det visar sig ibland att stordriften inte alltid är så självklart ekonomiskt överlägsen. Hoppas att detta är ett sådant exempel.

Att djuren slipper stå och skaka upp till Luleå är ju bara det ett köpargument.

Lycka till!

Maten i morgon

Av , , Bli först att kommentera 5

Att det var länge sedan länet var självförsörjande på potatis och att det snart inte finns odlare i Västerbotten beror på flera saker enligt VK:s artikel idag. Bristande lönsamhet p.g.a. billig import som ofta används till lockpriser i butikerna och brist på unga som vill ta över. Även på ändrade matvanor. De stora potatisfälten i Västerbotten är snart ett minne blott.

Nostalgiska gammelmanstankar? Kanske, men inte bara.

Jag har flera gånger skrivit att jag har svårt att förlika mig med tanken på att vi nu får fram knappt hälften av vårt matbehov inom landet. Jag tror inte det är bara för att jag föddes bara fjorton år efter andra världskrigets slut då vi räddades av vårt småskaliga och vittförgrenade lantbruk. Jag har också sett matbristen i ryska Karelen och i St Petersburg på 90-talet då även de med prestigeyrken var beroende av att kunna odla maten som inte fanns att köpa för tillgängliga pengar.

Att vi inte får fram allt är acceptabelt, men att matproducenterna är en åldrande och krympande skara samtidigt som självförsörjningen redan ligger så lågt som den gör är oroande. Det osannolika har hänt och kan hända igen. Det är ingen konst att räkna upp ett antal osannolikheter som drastiskt skulle ändra våra möjligheter att importera den billiga mat vi är vana vid och betraktar som närmast självklar.

Visst är det bra att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fördelar pengar till ändamålsenliga ledningsplatser och andra nyttigheter. Men vad hjälper dessa om inflödet av mat plötsligt begränsas extremt kraftig av naturkatastrofer, en miljökollaps, krig, strategiska terrorangrepp, hittills osedda sjukdomsangrepp i flora eller fauna eller kanske en gigantisk ekonomisk kris i världen? Ja, jag vet att jag låter som Krösa-Maja och att man kan oroa ihjäl sig för allt möjligt. Jag är faktiskt inte lagd åt det håller, men jag anser att man ska använda sitt förstånd när det gäller den nödvändiga maten.

Hasse å Tage önskade i sången att ”barna ändå får ett glas öl”. De frågade sig också om barnen skulle ha det mer nödvändiga: mat, får, kor, fläsk och potatis. Även om jag inte har några egna önskar jag verkligen att de ska ha det.

Jag hoppas att vi i alla fall någon utsträckning börjar fundera på maten ur ett strategiskt perspektiv. Inte bara ur det ekonomiska, marknadsmässiga och miljöteoretiska.

 

 

Från femtiotalet

Av , , Bli först att kommentera 6

Veterantraktordag 062 - Kopia

En BM 10, en av de svensktillverkade traktorerna som bidrog till att hålla hjulen igång och maten på Sveriges bord årtiondet efter kriget. På den tiden, och med dåtidens nära erfarenheter, hade det varit en otänkbar mardröm att landet bara fick fram knappt hälften av maten som behövdes.

Håller med Sverker

Av , , Bli först att kommentera 8


Fär inte länkningen att fundera, men kopiera in och läs den här artikeln om du inte gjort det. ligger mycket här: http://www.vk.se/955858/tva-kronors-prisskillnad-gor-skillnad

I butiker där man satsar på mjölk och andra mejerivaror från andra länder försöker jag undvika att handla över huvud taget.

Jag har många argument för detta. Ett är den skriande dubbelmoralen i att skruva upp kraven rekordhögt på de egna bönderna och sen ta existensen av dem och landskapet av oss alla genom att köpa där regelverket gör produkterna billigare.

Ett annat är att det är fullständigt livsfarligt att tappa matproduktionen i ett land och i en landsända. Mat är inte som andra varor. Mat är ”halva födan”.

Tredje viktigaste djuret

Av , , 2 kommentarer 4


Det finns en del som menar att det tredje viktigaste djuret inom jordbruket efter nöt och svin är biet. Aningen svårmjölkat och värdelöst som dragdjur, men förutom honungen i teet jag just dricker bidrar biet med saker vi sällan tänker på.

En tredjedel av världens jordbruksproduktion sägs vara beroende av pollinerande bin. Nu hotas bina av några typer av neonikotinoider, växtgifter som framställs främst för sin förmåga att skydda oljeväxter mot sjukdom och skadedjur. Giftet är mer använt i andra länder ännu Sverige där det är förbjudet, men det finns sätt att ta sig runt förbudet för den som vill.

Det finns fler hot mot jordbrukets tredje viktigaste djur, men visst bör neonikotinoider förbjudas i hela EU. Biet behövs. Mycket försvinner om bina gör det. Det visar utvecklingen på sina håll i USA där företag hyr ut långtradare med bisamhällen som fraktas ut till mandel- och fruktodlingar.

Saken om neonikotinoiderna läste jag i R&D, Riksdag och Departement, vid senkvällsfikat. Jag får den som ersättare i riksdagen den här perioden och har vuxit upp med den. Liten, koncentrerad och fokuserad på riksdagsrelaterade frågor. Jag vet inte om jag gillar den för att jag är lite nördig, eller om den gör den som gillar den lite nördig.

Samma pris som 84

Av , , 3 kommentarer 16


En lantbrukare jag pratade med idag berättade att mjölkpriset han nu får är på samma nivå som 1984. Nittonhundraåttiofyra. Få av oss skulle vara glada över den lön vi hade då.

Det finns mellan 4 och 5 000 mjölkbönder med hög medelålder kvar i Sverige, men antalet sjunker snabbt. Det påminner om när grisbönderna slogs ut. Idag slaktas 40 000 grisar per dag i Europa som kan behandlas nästan hur svinaktigt som helst, med bara avkastningen för ögonen. I Sverige är det bättre att vara gris, men dyrare att föda upp dem och nu är det få producenter kvar. Det går att få fram mjölk billigare i Centraleuropa, om vi ser saken kortsiktigt och isolerat.

Man räknar med att våra knappa 5000 mjölkbönder ger jobb till 30 000 andra, allt från professorer och ostmästare till elektriker, chaufförer och industriarbetare. Det är en anledning att värna näringen. Djurskydd, kvalitet, natur, miljö och beredskap är andra tunga orsaker. Jag menar att vi med historien i minne måste inse att vi behöver en levande jordbruksnäring över hela vårt land.

Idag står det om ett av bidragen markägarna får i VK. En mindre del av dem är mjölkbönder. Trots de bidrag de får går verksamheten nätt och jämt ihop, i bästa fall. Ofta är det de få unga och mest skuldsatta som nu tvingas sluta. De som skulle leverera ost, youghurt mjölk och kött till dig, dina barn och barnbarn.

När vi nu en gång har börjat subventionera är det inte lätt att klippa. Nuvarande bidrag kan på ett sätt ses som ett direkt konsumenstöd. Vad skulle mjölken kosta utan och hur skulle det se ut med gran och några hästhagar på allt som nu är åker och öppna landskap?

Det finns saker att se över och stöd att ta bort, t.ex. EU:s stöd till tobaksodling. Men det svenska och norrländska jordbruket måste överleva. Eftervärldens dom kan bli hård om vi nu bara stoppar huvudet i sanden.